1 Simon Petrus, Jesu Kristi tjÀnare och apostel, hÀlsar dem som i och genom vÄr Guds och FrÀlsarens, Jesu Kristi, rÀttfÀrdighet hava fÄtt sig beskÀrd en lika dyrbar tro som vi.
2 NÄd och frid föröke sig hos eder, i kunskap om Gud och vÄr Herre Jesus Kristus.
3 Allt det som leder till liv och gudsfruktan har hans gudomliga makt skÀnkt oss, genom kunskapen om honom som har kallat oss medelst sin hÀrlighet och underkraft.
4 Genom dem har han ock skÀnkt oss sina dyrbara och mycket stora löften, för att I skolen, i kraft av dem, bliva delaktiga av gudomlig natur och undkomma den förgÀngelse som i följd av den onda begÀrelsen rÄder i vÀrlden.
5 VinnlÀggen eder just dÀrför pÄ allt sÀtt om att i eder tro bevisa dygd, i dygden kunskap,
6 i kunskapen ÄterhÄllsamhet, i ÄterhÄllsamheten stÄndaktighet, i stÄndaktigheten gudsfruktan,
7 i gudsfruktan broderlig kÀrlek, i den broderliga kÀrleken allmÀnnelig kÀrlek.
8 Ty om detta finnes hos eder och mer och mer förökas, sÄ tillstÀdjer det eder icke att vara overksamma eller utan frukt i frÄga om kunskapen om vÄr Herre Jesus Kristus.
9 Den Äter som icke har detta, han Àr blind och kan icke se; han har förgÀtit att han har blivit renad frÄn sina förra synder,
10 VinnlÀggen eder dÀrför, mina bröder, sÄ mycket mer om att göra eder kallelse och utkorelse fast. Ty om I det gören, skolen I aldrig nÄgonsin komma pÄ fall.
11 SÄ skall intrÀdet i vÄr Herres och FrÀlsares, Jesu Kristi, eviga rike förlÀnas eder i rikligt mÄtt.
12 DÀrför kommer jag alltid att pÄminna eder om detta, fastÀn I visserligen redan kÀnnen det och Àren befÀsta i den sanning som har kommit till eder.
13 Och jag hÄller det för rÀtt och tillbörligt, att sÄ lÀnge jag Ànnu Àr i denna kroppshydda, genom mina pÄminnelser vÀcka eder.
14 Ty jag vet att jag snart skall lÀmna min kroppshydda; detta har vÄr Herre Jesus Kristus givit till kÀnna för mig.
15 Men jag vill hÀrmed sörja för, att I ocksÄ efter min bortgÄng stÀdse kunnen draga eder detta till minnes.
16 Ty det var icke nÄgra slugt uttÀnkta fabler vi följde, nÀr vi kungjorde för eder vÄr Herres, Jesu Kristi, makt och hans tillkommelse utan vi hade sjÀlva skÄdat hans hÀrlighet.
17 Ty han fick ifrÄn Gud, fadern, Àra och pris, nÀr frÄn det högsta MajestÀtet en röst kom till honom och sade: »Denne Àr min Àlskade Son, i vilken jag har funnit behag.»
18 Den rösten hörde vi sjÀlva komma frÄn himmelen, nÀr vi voro med honom pÄ det heliga berget.
19 SÄ mycket fastare stÄr nu ocksÄ för oss det profetiska ordet; och I gören vÀl, om I akten dÀrpÄ, sÄsom pÄ ett ljus som lyser i en dyster vildmark, till dess att dagen gryr, och morgonstjÀrnan gÄr upp i edra hjÀrtan.
20 Men det mÄn I framför allt veta, att ingen profetia i nÄgot skriftens ord kan av nÄgon mÀnniskas egen kraft utlÀggas.
21 Ty ingen profetia har nÄgonsin framkommit av en mÀnniskas vilja, utan dÀrigenom att mÀnniskor, drivna av den helige Ande, talade vad som gavs dem frÄn Gud.