1 Men ocksÄ falska profeter uppstodo bland folket, likasom jÀmvÀl bland eder falska lÀrare skola komma att finnas, vilka pÄ smygvÀgar skola införa fördÀrvliga partimeningar och draga över sig sjÀlva plötsligt fördÀrv, i det att de till och med förneka den Herre som har köpt dem.
2 De skola fÄ mÄnga efterföljare i sin lösaktighet, och för deras skull skall sanningens vÀg bliva smÀdad.
3 I sin girighet skola de ock med bedrÀgliga ord bereda sig vinning av eder. Men sedan lÀnge Àr deras dom i annalkande, den dröjer icke, och deras fördÀrv sover icke.
4 Ty Gud skonade ju icke de Ànglar som syndade, utan störtade dem ned i avgrunden och överlÀmnade dem Ät mörkrets hÄlor, för att dÀr förvaras till domen.
5 Ej heller skonade han den forntida vÀrlden, om han ock, nÀr han lÀt floden komma över de ogudaktigas vÀrld, bevarade Noa sÄsom rÀttfÀrdighetens förkunnare, jÀmte sju andra.
6 Och stÀderna Sodom och Gomorra lade han i aska och dömde dem till att omstörtas; han gjorde dem sÄ till ett varnande exempel för kommande tiders ogudaktiga mÀnniskor.
7 Men han frÀlste den rÀttfÀrdige Lot, som svÄrt pinades av de gudlösa mÀnniskornas lösaktiga vandel.
8 Ty genom de ogÀrningar som han, den rÀttfÀrdige mannen, mÄste se och höra, dÀr han bodde ibland dem, plÄgades han dag efter dag i sin rÀttfÀrdiga sjÀl.
9 SÄ förstÄr Herren att frÀlsa de gudfruktiga ur prövningen, men ock att under straff förvara de orÀttfÀrdiga till domens dag.
10 Och detta gör han först och frÀmst med dem som i oren begÀrelse stÄ efter köttslig lust och förakta andevÀrldens herrar. I sitt trots och sin sjÀlvgodhet bÀva dessa mÀnniskor icke för att smÀda andevÀrldens hÀrlige,
11 under det att Ànglar som stÄ Ànnu högre i starkhet och makt icke om dem uttala nÄgon smÀdande dom inför Herren.
12 Men pÄ samma sÀtt som oskÀliga djur förgÄs, varelser som av naturen Àro födda till att fÄngas och förgÄs, pÄ samma sÀtt skola ock dessa förgÄs, eftersom de smÀda vad de icke kÀnna till;
13 och de skola sÄ bliva bedragna pÄ den lön som de vilja vinna genom orÀttfÀrdighet. De hava sin lust i krÀsligt leverne mitt pÄ ljusa dagen. De Àro skamflÀckar och styggelser, dÀr de vid gÀstabuden, som de fÄ hÄlla med eder, frossa i sina njutningar.
14 Deras ögon Àro fulla av otuktigt begÀr och kunna icke fÄ nog av synd. De locka till sig obefÀsta sjÀlar. De hava hjÀrtan övade i girighet. Förbannade Àro de.
15 De hava övergivit den raka vÀgen och kommit vilse genom att efterfölja Balaam, Beors son, pÄ hans vÀg. Denne ÄtrÄdde ju att vinna lön genom orÀttfÀrdighet;
16 men han blev tillrÀttavisad för sin övertrÀdelse: en stum arbetsÄsninna begynte tala med mÀnniskoröst och hindrade profeten i hans galenskap.
17 Dessa mÀnniskor Àro kÀllor utan vatten, skyar som drivas av stormvinden, och det svarta mörkret Àr förvarat Ät dem.
18 Ty de tala stora ord som Àro idel fÄfÀnglighet; och dÄ de nu sjÀlva leva i köttsliga begÀrelser, locka de genom sin lösaktighet till sig mÀnniskor som med knapp nöd rÀdda sig undan sÄdana som vandra i villfarelse.
19 De lova dem frihet, fastÀn de sjÀlva Àro förgÀngelsens trÀlar; ty den som har lÄtit sig övervinnas av nÄgon, han har blivit dennes trÀl.
20 Och dÄ de genom kunskapen om Herren och FrÀlsaren, Jesus Kristus, hava undkommit vÀrldens besmittelser, men sedan Äter lÄta sig insnÀrjas och övervinnas av dem, sÄ har det sista för dem blivit vÀrre Àn det första.
21 Ty det hade varit bÀttre för dem att icke hava lÀrt kÀnna rÀttfÀrdighetens vÀg, Àn att nu, sedan de hava lÀrt kÀnna den, vÀnda tillbaka, bort ifrÄn det heliga bud som har blivit dem meddelat.
22 Det har gÄtt med dem sÄsom det riktigt heter i ordsprÄket: »En hund vÀnder Äter till sina spyor», och: »Ett tvaget svin vÀltrar sig Äter i smutsen.»