1 Detta Àr nu redan det andra brevet som jag skriver till eder, mina Àlskade; och i bÄda har jag genom mina pÄminnelser velat uppvÀcka edert rena sinne,
2 sÄ att I kommen ihÄg vad som har blivit förutsagt av de heliga profeterna, sÄ ock det bud som av edra apostlar har blivit eder givet frÄn Herren och FrÀlsaren.
3 Och det mÄn I framför allt veta, att i de yttersta dagarna bespottare skola komma med bespottande ord, mÀnniskor som vandra efter sina egna begÀrelser.
4 De skola sÀga: »Huru gÄr det med löftet om hans tillkommelse? FrÄn den dag dÄ vÄra fÀder avsomnade har ju allt förblivit sig likt, Ànda ifrÄn vÀrldens begynnelse.»
5 Ty nÀr de vilja pÄstÄ detta, förgÀta de att i kraft av Guds ord himlar funnos till frÄn urÄldrig tid, sÄ ock en jord som hade kommit till av vatten och genom vatten;
6 och genom översvÀmning av vatten frÄn dem förgicks ocksÄ den vÀrld som dÄ fanns.
7 Men de himlar och den jord som nu finnas, de hava i kraft av samma ord blivit sparade Ät eld, och de förvaras nu till domens dag, dÄ de ogudaktiga mÀnniskorna skola förgÄs.
8 Men ett vare icke fördolt för eder, mina Àlskade, detta, att »en dag Àr för Herren sÄsom tusen Är, och tusen Är sÄsom en dag».
9 Herren fördröjer icke uppfyllelsen av sitt löfte, sÄsom somliga mena att han fördröjer sig. Men han Àr lÄngmodig mot eder, eftersom han icke vill att nÄgon skall förgÄs, utan att alla skola vÀnda sig till bÀttring.
10 Men Herrens dag skall komma sÄsom en tjuv, och dÄ skola himlarna med dÄnande hast förgÄs, och himlakropparna upplösas av hetta, och jorden och de verk som Àro dÀrpÄ brÀnnas upp.
11 Eftersom nu allt detta sÄlunda gÄr till sin upplösning, hurudana bören icke I dÄ vara i helig vandel och gudsfruktan,
12 medan I förbiden och pÄskynden Guds dags tillkommelse, varigenom himlar skola upplösas av eld, och himlakroppar smÀlta av hetta!
13 Men »nya himlar och en ny jord», dÀr rÀttfÀrdighet bor, förbida vi efter hans löfte.
14 DÀrför, mina Àlskade, eftersom I förbiden detta, skolen I med all flit sörja för, att I mÄn för honom befinnas vara obeflÀckade och ostraffliga, i frid.
15 Och I skolen hÄlla före, att vÄr Herres lÄngmodighet lÀnder till frÀlsning; sÄsom ock vÄr Àlskade broder Paulus har skrivit till eder efter den vishet som har blivit honom given.
16 SÄ gör han i alla sina brev, nÀr han i dem talar om sÄdant, fastÀn visserligen i dem finnes ett och annat som Àr svÄrt att förstÄ, och som okunniga och obefÀsta mÀnniskor vrÄngt uttyda, sÄsom de ock göra med de övriga skrifterna, sig sjÀlva till fördÀrv.
17 DÄ I nu sÄledes, mina Àlskade, haven fÄtt veta detta i förvÀg, sÄ tagen eder till vara för att bliva indragna i de gudlösas villfarelse och dÀrigenom förlora edert fÀste.
18 VÀxen i stÀllet till i nÄd och i kunskap om vÄr Herre och FrÀlsare, Jesus Kristus. Honom tillhör Àran, nu och till evighetens dag. Amen.