1 Men konung Salomo hade utom Faraos dotter mÄnga andra utlÀndska kvinnor som han Àlskade: moabitiskor, ammonitiskor, edomeiskor, sidoniskor och hetitiskor,
2 kvinnor av de folk om vilka HERREN hade lagt till Israels barn: »I skolen icke inlÄta eder med dem, och de fÄ icke inlÄta sig med eder; de skola förvisso eljest förleda edra hjÀrtan att avfalla till deras gudar.» Till dessa höll sig Salomo och Àlskade dem.
3 Han hade sju hundra furstliga gemÄler och tre hundra bihustrur. Dessa kvinnor förledde hans hjÀrta till avfall.
4 Ja, nÀr Salomo blev gammal, förledde kvinnorna hans hjÀrta att avfalla till andra gudar, sÄ att hans hjÀrta icke förblev hÀngivet Ät HERREN, hans Gud, sÄsom hans fader Davids hjÀrta hade varit.
5 SÄ kom Salomo att följa efter Astarte, sidoniernas gudinna, och Milkom, ammoniternas styggelse.
6 Och Salomo gjorde vad ont var i HERRENS ögon och följde icke i allt efter HERREN, sÄsom hans fader David hade gjort.
7 Salomo byggde nÀmligen dÄ en offerhöjd Ät Kemos, moabiternas styggelse, pÄ berget öster om Jerusalem, och likasÄ en Ät Molok, Ammons barns styggelse.
8 PÄ samma sÀtt gjorde han för alla sina utlÀndska kvinnor, sÄ att de fingo tÀnda offereld och frambÀra offer Ät sina gudar.
9 Och HERREN blev vred pÄ Salomo, dÀrför att hans hjÀrta hade avfallit frÄn HERREN, Israels Gud, som dock tvÄ gÄnger hade uppenbarat sig för honom,
10 och som hade givit honom ett sÀrskilt bud angÄende denna sak, att han icke skulle följa efter andra gudar, ett HERRENS bud som han icke hade hÄllit.
11 DÀrför sade HERREN till Salomo: »Eftersom det Àr sÄ med dig, och eftersom du icke har hÄllit det förbund och de stadgar som jag har givit dig, skall jag rycka riket ifrÄn dig och giva det Ät din tjÀnare.
12 Men för din fader Davids skull vill jag icke göra detta i din tid; först ur din sons hand skall jag rycka det.
13 Dock skall jag icke rycka hela riket ifrÄn honom, utan en stam skall jag giva Ät din son, för min tjÀnare Davids skull och för Jerusalems skull, som jag har utvalt.»
14 Och HERREN lÀt en motstÄndare till Salomo uppstÄ i edoméen Hadad. Denne var av konungaslÀkten i Edom.
15 Ty nÀr David var i strid med Edom, och hÀrhövitsmannen Joab drog upp för att begrava de slagna och dÀrvid förgjorde allt mankön i Edom
16 -- ty Joab och hela Israel stannade dÀr i sex mÄnader, till dess att han hade utrotat allt mankön i Edom --
17 dÄ flydde Adad jÀmte nÄgra edomeiska mÀn som hade varit i hans faders tjÀnst, och de togo vÀgen till Egypten; Hadad var dÄ en ung gosse.
18 De begav sig Ästad frÄn Midjan och kommo till Paran; och de togo folk med sig frÄn Paran och kommo sÄ till Egypten, till Farao, konungen i Egypten. Denne gav honom ett hus och anslog ett underhÄll Ät honom och gav honom land.
19 Och Hadad fann mycken nÄd för Faraos ögon, sÄ att denne gav honom till hustru en syster till sin gemÄl, en syster till drottning Tapenes.
20 Denna syster till Tapenes födde Ät honom sonen Genubat, och Tapenes lÀt avvÀnja honom i Faraos hus; sedan vistades Genubat i Faraos hus bland Faraos söner.
21 DÄ nu Hadad i Egypten hörde att David hade gÄtt till vila hos sina fÀder, och att hÀrhövitsmannen Joab var död, sade han till Farao: »LÄt mig fara hem till mitt land.»
22 Men Farao sade till honom: »Vad fattas dig hÀr hos mig, eftersom du vill fara till ditt land?» Han svarade: »Hindra mig icke, utan lÄt mig gÄ.
23 Och Gud lÀt Ànnu en motstÄndare till honom uppstÄ i Reson, Eljadas son, som hade flytt ifrÄn sin herre, Hadadeser, konungen i Soba.
24 NÀr David sedan anstÀllde blodbadet ibland dem, samlade denne folk omkring sig och blev hövitsman för en strövskara; dessa drogo dÀrefter till Damaskus och slogo sig ned dÀr och gjorde sig till herrar i Damaskus.
25 Denne var nu under Salomos hela livstid Israels motstÄndare och gjorde det skada, han sÄvÀl som Hadad. Han avskydde Israel; och han blev konung över Aram.
26 Och en av Salomos tjÀnare hette Jerobeam; han var son till Nebat, en efraimit, frÄn Sereda, och hans moder hette Seruga och var Ànka. Denne reste sig upp mot konungen.
27 Orsaken varför han reste sig upp mot konungen var följande. Salomo byggde dÄ pÄ Millo; han ville befÀsta det blottade stÀllet pÄ sin fader Davids stad.
28 Nu var Jerobeam en dugande man; och dÄ Salomo sÄg att den unge mannen var driftig i sitt arbete, satte han honom över allt det arbete som ÄlÄg Josefs hus.
29 Vid den tiden hÀnde sig en gÄng att Jerobeam hade begivit sig ut ur Jerusalem; dÄ kom profeten Ahia frÄn Silo emot honom pÄ vÀgen, dÀr han gick klÀdd i en ny mantel; och de bÄda voro ensamma pÄ fÀltet.
30 Och Ahia fattade i den nya manteln som han hade pÄ sig och ryckte sönder den i tolv stycken.
31 DÀrefter sade han till Jerobeam: »Tag hÀr tio stycken för dig. Ty sÄ sÀger HERREN, Israels Gud: Se, jag vill rycka riket ur Salomos hand och giva tio av stammarna Ät dig;
32 den ena stammen skall han fÄ behÄlla för min tjÀnare Davids skull och för Jerusalems skull, den stads som jag har utvalt ur alla Israels stammar.
33 SÄ skall ske, dÀrför att de hava övergivit mig och tillbett Astarte, sidoniernas gudinna, och Kemos, Moabs gud, och Milkom, Ammons barns gud, och icke vandrat pÄ mina vÀgar och icke gjort vad rÀtt Àr i mina ögon, efter mina stadgar och rÀtter, sÄsom hans fader David gjorde.
34 Dock skall jag icke taga ifrÄn honom sjÀlv det samlade riket, utan jag vill lÄta honom förbliva furste, sÄ lÀnge han lever, för min tjÀnare Davids skull, som jag utvalde, dÀrför att han höll mina bud och stadgar.
35 Men frÄn hans son skall jag taga konungadömet och giva det Ät dig, nÀmligen de tio stammarna.
36 En stam skall jag giva Ät hans son, sÄ att min tjÀnare David alltid har en lampa inför mitt ansikte i Jerusalem, den stad som jag har utvalt Ät mig, till att dÀr fÀsta mitt namn.
37 Dig vill jag alltsÄ taga och vill lÄta dig regera över allt vad dig lyster; du skall bliva konung över Israel.
38 Om du nu hörsammar allt vad jag bjuder dig och vandrar pÄ mina vÀgar och gör vad rÀtt Àr i mina ögon, sÄ att du hÄller mina stadgar och bud, sÄsom min tjÀnare David gjorde, sÄ skall jag vara med dig och bygga Ät dig ett hus som bliver bestÄndande, sÄsom jag byggde ett hus Ät David, och jag skall giva Israel Ät dig. --
39 Ja, för den sakens skull skall jag ödmjuka Davids sÀd, dock icke för alltid.»
40 Och Salomo sökte tillfÀlle att döda Jerobeam; men Jerobeam stod upp och flydde till Egypten, till Sisak, konungen i Egypten. Och han stannade i Egypten till Salomos död.
41 Vad nu mer Àr att sÀga om Salomo, om allt vad han gjorde och om hans vishet, det finnes upptecknat i Salomos krönika.
42 Den tid Salomo regerade i Jerusalem över hela Israel var fyrtio Är.
43 Och Salomo gick till vila hos sina fÀder och blev begraven i sin fader Davids stad. Och hans son Rehabeam blev konung efter honom.