1 Och Rehabeam drog till Sikem, ty hela Israel hade kommit till Sikem för att göra honom till konung.
2 NÀr Jerobeam, Nebats son, hörde detta -- han var dÄ Ànnu kvar i Egypten, dit han hade flytt för konung Salomo; Jerobeam bodde alltsÄ i Egypten,
3 men de sÀnde ditbort och lÀto kalla honom Äter -- dÄ kom han tillstÀdes jÀmte Israels hela församling och talade till Rehabeam och sade:
4 »Din fader gjorde vÄrt ok för svÄrt; men lÀtta nu du det svÄra arbete och det tunga ok som din fader lade pÄ oss, sÄ vilja vi tjÀna dig.»
5 Han svarade dem: »GÄn bort och vÀnten Ànnu tre dagar, och kommen sÄ tillbaka till mig.» Och folket gick.
6 DÄ rÄdförde sig konung Rehabeam med de gamle som hade varit i tjÀnst hos hans fader Salomo, medan denne Ànnu levde; han sade: »Vilket svar rÄden I mig att giva detta folk?»
7 De svarade honom och sade: »Om du i dag underkastar dig detta folk och bliver dem till tjÀnst, om du lyssnar till deras bön och talar goda ord till dem, sÄ skola de för alltid bliva dina tjÀnare.»
8 Men han aktade icke pÄ det rÄd som de gamle hade givit honom, utan rÄdförde sig med de unga mÀn som hade vuxit upp med honom, och som nu voro i hans tjÀnst.
9 Han sade till dem: »Vilket svar rÄden I oss att giva detta folk som har talat till mig och sagt: 'LÀtta det ok som din fader har lagt pÄ oss'?»
10 De unga mÀnnen som hade vuxit upp med honom svarade honom dÄ och sade: »SÄ bör du sÀga till detta folk som har talat till dig och sagt: 'Din fader gjorde vÄrt ok tungt, men lÀtta du det för oss' -- sÄ bör du tala till dem: 'Mitt minsta finger Àr tjockare Àn min faders lÀnd.
11 SÄ veten nu, att om min fader har belastat eder med ett tungt ok, sÄ skall jag göra edert ok Ànnu tyngre; har min fader tuktat eder med ris, sÄ skall jag tukta eder med skorpiongissel.'»
12 SÄ kom nu Jerobeam med allt folket till Rehabeam pÄ tredje dagen, sÄsom konungen hade befallt, i det han sade: »Kommen tillbaka till mig pÄ tredje dagen.»
13 DÄ gav konungen folket ett hÄrt svar; ty han aktade icke pÄ det rÄd som de gamle hade givit honom.
14 Han talade till dem efter de unga mÀnnens rÄd och sade: »Har min fader gjort edert ok tungt, sÄ skall jag göra edert ok Ànnu tyngre; har min fader tuktat eder med ris, sÄ skall jag tukta eder med skorpiongissel.»
15 AlltsÄ hörde konungen icke pÄ folket; ty det var sÄ skickat av HERREN, för att hans ord skulle uppfyllas, det som HERREN hade talat till Jerobeam, Nebats son, genom Ahia frÄn Silo.
16 DÄ nu hela Israel förnam att konungen icke ville höra pÄ dem, gav folket konungen detta svar: »Vad del hava vi i David? Ingen arvslott hava vi i Isais son. Drag hem till dina hyddor, Israel. Se nu sjÀlv om ditt hus, du David.» DÀrefter drog Israel hem till sina hyddor.
17 Allenast över de israeliter som bodde i Juda stÀder förblev Rehabeam konung.
18 Och nÀr konung Rehabeam sÀnde Ästad Adoram, som hade uppsikten över de allmÀnna arbetena, stenade hela Israel denne till döds; och konung Rehabeam sjÀlv mÄste med hast stiga upp i sin vagn och fly till Jerusalem.
19 SÄ avföll Israel frÄn Davids hus och har varit skilt dÀrifrÄn Ànda till denna dag.
20 Men nÀr hela Israel hörde att Jerobeam hade kommit tillbaka, sÀnde de och lÀto kalla honom till folkförsamlingen och gjorde honom till konung över hela Israel; ingen höll sig till Davids hus, utom Juda stam allena.
21 Och nÀr Rehabeam kom till Jerusalem, församlade han hela Juda hus och Benjamins stam, ett hundra Ättio tusen utvalda krigare, för att de skulle strida mot Israels hus och Ätervinna konungadömet Ät Rehabeam, Salomos son.
22 Men Guds ord kom till gudsmannen Semaja;
23 han sade: »SÀg till Rehabeam, Salomos son, Juda konung, och till hela Juda hus och Benjamin och till det övriga folket:
24 SÄ sÀger HERREN: I skolen icke draga upp och strida mot edra bröder, Israels barn. VÀnden tillbaka hem, var och en till sitt, ty vad som har skett har kommit frÄn mig.» Och de lyssnade till HERRENS ord och vÀnde om och gingo sin vÀg, sÄsom HERREN hade befallt.
25 Men Jerobeam befÀste Sikem i Efraims bergsbygd och bosatte sig dÀr. DÀrifrÄn drog han Ästad och befÀste Penuel.
26 Och Jerobeam sade vid sig sjÀlv: »SÄsom nu Àr, kan riket komma tillbaka till Davids hus.
27 Ty om folket hÀr fÄr draga upp och anstÀlla slaktoffer i HERRENS hus i Jerusalem, sÄ kan folkets hjÀrta vÀnda tillbaka till deras herre Rehabeam, Juda konung; ja, dÄ kunna de drÀpa mig och vÀnda tillbaka till Rehabeam, Juda konung.»
28 Sedan nu konungen hade överlagt hÀrom, lÀt han göra tvÄ kalvar av guld. DÀrefter sade han till folket: »Nu mÄ det vara nog med edra fÀrder upp till Jerusalem. Se, hÀr Àr din Gud, Israel, han som har fört dig upp ur Egyptens land.»
29 Och han stÀllde upp den ena i Betel, och den andra satte han upp i Dan.
30 Detta blev en orsak till synd; folket gick Ànda till Dan för att trÀda fram inför den ena av dem.
31 Han byggde ocksÄ upp offerhöjdshus och gjorde till prÀster allahanda mÀn ur folket, sÄdana som icke voro av Levi barn.
32 Och Jerobeam anordnade en högtid i Ättonde mÄnaden, pÄ femtonde dagen i mÄnaden, lik högtiden Juda, och steg dÄ upp till altaret; sÄ gjorde han i Betel för att offra Ät de kalvar som han hade lÄtit göra. Och de mÀn som han hade gjort till offerhöjdsprÀster lÀt han göra tjÀnst i Betel. Första Konungaboken, 13 Kapitlet Gudsmannen frÄn Juda och hans profetia mot altaret i Betel. Den gamle profeten i Betel och gudsmannens död. Jerobeams fortsatta försyndelser.
33 Till det altare som han hade gjort i Betel steg han alltsÄ upp pÄ femtonde dagen i Ättonde mÄnaden, den mÄnad som han av eget pÄfund hade valt. Han anordnade nÀmligen dÄ en högtid för Israels barn och steg upp till altaret för att dÀr tÀnda offereld.