1 Men dÄ kom pÄ HERRENS befallning en gudsman frÄn Juda till Betel, just nÀr Jerobeam stod vid altaret för att dÀr tÀnda offereld.
2 Och mannen ropade mot altaret pÄ HERRENS befallning och sade: »Altare! Altare! SÄ sÀger HERREN: Se, Ät Davids hus skall födas en son vid namn Josia, han skall pÄ dig slakta offerhöjdsprÀsterna som antÀnda offereld pÄ dig, och mÀnniskoben skall man dÄ brÀnna upp pÄ dig.»
3 PÄ samma gÄng angav han ett tecken, i det han sade: »Detta Àr tecknet pÄ att det Àr HERREN som har talat: se, altaret skall rÀmna, och askan dÀrpÄ skall spillas ut.»
4 NÀr konung Jerobeam hörde dessa ord, som gudsmannen ropade mot altaret i Betel, rÀckte han ut sin hand frÄn altaret och sade: »Gripen honom.» Men handen som han hade rÀckt ut mot honom förvissnade, och han kunde icke draga den tillbaka till sig igen.
5 Och altaret rÀmnade, och askan pÄ altaret spilldes ut; det var det tecken som gudsmannen pÄ HERRENS befallning hade angivit.
6 DÄ tog konungen till orda och sade till gudsmannen: »Bönfall inför HERREN, din Gud, och bed för mig att jag mÄ kunna draga min hand tillbaka till mig igen.» Och gudsmannen bönföll inför HERREN; och konungen kunde dÄ draga sin hand tillbaka till sig igen, och den var likadan som förut.
7 DÄ talade konungen till gudsmannen: »Kom hem med mig och vederkvick dig; sedan vill jag giva dig en gÄva.»
8 Men gudsmannen svarade konungen: »Om du Àn vill giva mig hÀlften av vad som finnes i ditt hus, sÄ kommer jag dock icke med dig; hÀr pÄ orten vill jag varken Àta eller dricka.
9 Ty sÄ har HERREN genom sitt ord bjudit mig och sagt: Du skall varken Àta eller dricka, och ej heller vÀnda tillbaka samma vÀg du har gÄtt hit.»
10 DÀrefter gick han sina fÀrde en annan vÀg och vÀnde icke tillbaka samma vÀg han hade kommit till Betel.
11 Men i Betel bodde en gammal profet. Dennes son kom och förtÀljde för honom allt vad gudsmannen den dagen hade gjort i Betel, huru han hade talat till konungen. NÀr de hade förtÀljt detta för sin fader,
12 frÄgade deras fader dem vilken vÀg han hade gÄtt. Och hans söner visste vilken vÀg gudsmannen som kom frÄn Juda hade gÄtt.
13 DÄ sade han till sina söner: »Sadlen Äsnan Ät mig.» NÀr de dÄ hade sadlat Äsnan Ät honom, satte han sig pÄ den
14 och begav dig Ă„stad efter gudsmannen och fann honom sittande under terebinten; och han frĂ„gade honom: »Ăr du den gudsman som har kommit frĂ„n Juda?» Han svarade: »Ja.»
15 DÄ sade han till honom: »Kom med mig hem och Àt med mig.»
16 Men han svarade: »Jag kan icke vÀnda om med dig och följa dig, och jag vill icke Àta eller dricka med dig hÀr pÄ orten;
17 ty sÄ har blivit mig sagt genom HERRENS ord: Du skall varken Àta eller dricka dÀr; du skall icke heller gÄ tillbaka samma vÀg du har gÄtt dit.»
18 Han sade till honom: »Jag Àr ock en profet sÄsom du, och en Àngel har talat till mig pÄ HERRENS befallning och sagt: 'För honom tillbaka med dig hem och giv honom att Àta och dricka.'» Men hÀri ljög han för honom.
19 DÄ vÀnde han tillbaka med honom och Ät i hans hus och drack.
20 Men under det att de sutto till bords, kom HERRENS ord till profeten som hade fört honom tillbaka.
21 Och han ropade till gudsmannen som hade kommit frÄn Juda och sade: »SÄ sÀger HERREN: DÀrför att du har varit genstrÀvig mot HERRENS ord och icke hÄllit det bud som HERREN, din Gud, har givit dig,
22 utan vÀnt tillbaka och Àtit och druckit pÄ den ort dÀr han hade förbjudit, dig att Àta och dricka, dÀrför skall din döda kropp icke komma i dina fÀders grav.
23 Sedan han nu hade Àtit och druckit, sadlade han Äsnan Ät honom, Ät profeten som han hade fört tillbaka.
24 Och denne begav sig Ästad; men ett lejon kom emot honom pÄ vÀgen och dödade honom. Sedan lÄg hans döda kropp utstrÀckt dÀr pÄ vÀgen, under det att Äsnan stod bredvid den; och lejonet stod ocksÄ bredvid den döda kroppen.
25 DÄ nu folk som gick dÀrförbi fick se den döda kroppen ligga utstrÀckt pÄ vÀgen och lejonet stÄ bredvid den döda kroppen, gingo de in i staden dÀr den gamle profeten bodde och omtalade det dÀr.
26 NÀr profeten, som hade fört honom tillbaka frÄn hans vÀg, hörde det, sade han: »Det Àr gudsmannen, han som var genstrÀvig mot HERRENS ord; dÀrför har HERREN givit honom i lejonets vÄld, och det har krossat och dödat honom, i enlighet med det ord som HERREN hade talat till honom.»
27 DÀrefter tillsade han sina söner att de skulle sadla Äsnan Ät honom; och de sadlade den.
28 SÄ begav han sig Ästad och fann den döda kroppen liggande utstrÀckt pÄ vÀgen och Äsnan och lejonet stÄende bredvid den döda kroppen; lejonet hade icke Àtit av den döda kroppen och ej heller krossat Äsnan.
29 DÄ tog profeten upp gudsmannens döda kropp och lade den pÄ Äsnan och förde den tillbaka; och den gamle profeten begav sig in i sin stad för att hÄlla dödsklagan och begrava honom.
30 Och han lade hans döda kropp i sin egen grav; och de höllo dödsklagan efter honom och ropade: »Ack ve, min broder!»
31 DÄ han nu hade begravit honom, sade han till sina söner: »NÀr jag dör, sÄ begraven mig i den grav dÀr gudsmannen ligger begraven; lÀggen mina ben vid sidan av hans ben.
32 Ty förvisso skall det ord gÄ i fullbordan, som han pÄ HERRENS befallning ropade mot altaret i Betel och mot alla offerhöjdshus i Samariens stÀder.»
33 Dock vÀnde Jerobeam efter detta icke om frÄn sin onda vÀg, utan gjorde Äter allahanda man ur folket till offerhöjdsprÀster; vem som hade lust dÀrtill fick av honom mottaga handfyllning till att vara offerhöjdsprÀst.
34 PÄ detta sÀtt blev han för Jerobeams hus en orsak till synd, och en orsak till att det blev utplÄnat och utrotat frÄn jorden.