1 Men nÀr Ahab berÀttade för Isebel allt vad Elia hade gjort, och huru han hade drÀpt alla profeterna med svÀrd,
2 SÀnde Isebel en budbÀrare till Elia och lÀt sÀga: »Gudarna straffe mig nu och framgent om jag icke i morgon vid denna tid lÄter det gÄ med ditt liv sÄsom det gick med alla dessas liv.»
3 NÀr han förnam detta, stod han upp och begav sig i vÀg för att rÀdda sitt liv, och han kom sÄ till Beer-Seba, som hör till Juda; dÀr lÀmnade han kvar sin tjÀnare.
4 Men sjÀlv gick han ut i öknen en dagsresa. DÀr satte han sig under en ginstbuske; och han önskade sig döden och sade: »Det Àr nog; tag nu mitt liv, HERRE, ty jag Àr icke förmer Àn mina fÀder.»
5 DÀrefter lade han sig att sova under en ginstbuske. Men se, dÄ rörde en Àngel vid honom och sade till honom: »StÄ upp och Àt.»
6 NÀr han dÄ sÄg upp, fick han vid sin huvudgÀrd se ett bröd, sÄdant som bakas pÄ glödande stenar, och ett krus med vatten. Och han Ät och drack och lade sig Äter ned.
7 Men HERRENS Àngel rörde Äter vid honom, för andra gÄngen, och sade: »StÄ upp och Àt, ty eljest bliver vÀgen dig för lÄng.»
8 DÄ stod han upp och Ät och drack, och gick sÄ, styrkt av den maten, i fyrtio dagar och fyrtio nÀtter, Ànda till Guds berg Horeb.
9 DÀr gick han in i en grotta, och i den stannade han över natten. DÄ kom HERRENS ord till honom; han sade till honom: »Vad vill du hÀr, Elia?»
10 Han svarade: »Jag har nitÀlskat för HERREN, hÀrskarornas Gud. Ty Israels barn hava övergivit ditt förbund, rivit ned dina altaren och drÀpt dina profeter med svÀrd; jag allena Àr kvar, och de stÄ efter att taga mitt liv.»
11 Han sade: »GÄ ut och stÀll dig pÄ berget inför HERREN.» DÄ gick HERREN fram dÀr, och en stor och stark storm, som ryckte loss berg och bröt sönder klippor, gick före HERREN; men icke var HERREN i stormen. Efter stormen kom en jordbÀvning; men icke var HERREN i jordbÀvningen.
12 Efter jordbÀvningen kom en eld; men icke var HERREN i elden. Efter elden kom ljudet av en sakta susning.
13 SÄ snart Elia hörde detta, skylde han sitt ansikte med manteln och gick ut och stÀllde sig vid ingÄngen till grottan. DÄ kom en röst till honom och sade: »Vad vill du hÀr, Elia?»
14 Han svarade: »Jag har nitÀlskat för HERREN, hÀrskarornas Gud. Ty Israels barn hava övergivit ditt förbund, rivit ned dina altaren och drÀpt dina profeter med svÀrd; jag allena Àr kvar, och de stÄ efter att taga mitt liv.»
15 HERREN sade till honom: »GÄ nu tillbaka igen, och tag vÀgen till Damaskus' öken, och gÄ in och smörj Hasael till konung över Aram.
16 Och Jehu, Nimsis son, skall du smörja till konung över Israel. Och till profet i ditt stÀlle skall du smörja Elisa, Safats son, frÄn Abel-Mehola.
17 Och sÄ skall ske: den som kommer undan Hasaels svÀrd, honom skall Jehu döda, och den som kommer undan Jehus svÀrd, honom skall Elisa döda.
18 Men jag skall lÄta sju tusen mÀn bliva kvar i Israel, alla de knÀn som icke hava böjt sig för Baal, och var mun som icke har givit honom hyllningskyss.»
19 NÀr han sedan gick dÀrifrÄn, trÀffade han pÄ Elisa, Safats son, som höll pÄ att plöja; tolv par oxar gingo framför honom, och sjÀlv körde han det tolfte paret. Och Elia gick fram till honom och kastade sin mantel över honom.
20 DÄ slÀppte han oxarna och skyndade efter Elia och sade: »LÄt mig först fÄ kyssa min fader och min moder, sÄ vill jag sedan följa dig.» Han sade till honom: »VÀlan, du mÄ gÄ tillbaka igen; du vet ju vad jag har gjort med dig.»
21 DÄ lÀmnade han honom och gick tillbaka och tog sina bÄda oxar och slaktade dem, och med oxarnas ok kokade han deras kött; detta gav han Ät folket, och de Äto. DÀrefter stod han upp och följde Elia och blev hans tjÀnare.