1 Och Ben-Hadad, konungen i Aram, samlade hela sin hÀr; han hade med sig trettiotvÄ konungar jÀmte hÀstar och vagnar. Han drog upp och belÀgrade Samaria och ansatte det.
2 Och han skickade sÀndebud in i staden till Ahab, Israels konung,
3 och lÀt sÀga honom: »SÄ sÀger Ben-Hadad: Ditt silver och ditt guld tillhör mig, och det bÀsta du har av kvinnor och barn tillhör mig ock.»
4 Israels konung svarade och sade: »SÄsom du har sagt, min herre konung: jag sjÀlv och allt vad jag har tillhör dig.»
5 Men sÀndebuden kommo tillbaka och sade: »SÄ sÀger Ben-Hadad: Jag har ju sÀnt till dig och lÄtit sÀga: 'Ditt silver och ditt guld, dina kvinnor och dina barn skall du giva mig.'
6 Och nu skall jag sannerligen i morgon vid denna tid sÀnda mina tjÀnare till dig, för att de mÄ genomsöka ditt hus och dina tjÀnares hus; och allt som Àr dina ögons lust skola de taga med sig och föra bort.»
7 DÄ kallade Israels konung till sig alla de Àldste i landet och sade: »MÀrken och sen huru denne stÄr efter vÄrt fördÀrv. Ty nÀr han sÀnde till mig och begÀrde mina kvinnor och mina barn, mitt silver och mitt guld, vÀgrade jag ju icke att giva honom det.»
8 Alla de Àldste och allt folket sade till honom: »Hör icke pÄ honom och gör honom icke till viljes.»
9 SÄ svarade han dÄ Ben-Hadads sÀndebud: »SÀgen till min herre konungen: Allt, varom du förra gÄngen sÀnde bud till din tjÀnare, det vill jag foga mig i; men detta kan jag icke foga mig i.» Och sÀndebuden vÀnde tillbaka med detta svar.
10 DÄ sÀnde Ben-Hadad till honom och lÀt sÀga: »Gudarna straffe mig nu och framgent, om Samarias grus skall rÀcka till att fylla hÀnderna pÄ allt det folk som följer mig.»
11 Men Israels konung svarade och sade: »SÀgen sÄ: Icke mÄ den som omgjordar sig med svÀrdet berömma sig likt den som spÀnner det av sig.»
12 SÄ snart Ben-Hadad hörde detta svar, dÀr han satt och drack med konungarna i lÀgerhyddorna, sade han till sina tjÀnare: »Gören eder redo.» Och de gjorde sig redo till att angripa staden.
13 DÄ trÀdde en profet fram till Ahab, Israels konung, och sade: »SÄ sÀger HERREN: Ser du hela denna stor hop? Se, jag vill i dag giva den i din hand, pÄ det att du mÄ förnimma att jag Àr HERREN.»
14 DÄ frÄgade Ahab: »Genom vem? Han svarade: »SÄ sÀger HERREN: Genom landshövdingarnas mÀn.» Han frÄgade ytterligare: »Vem skall begynna striden?» Han svarade: »Du sjÀlv.»
15 SÄ mönstrade han dÄ landshövdingarnas mÀn, och de voro tvÄ hundra trettiotvÄ, dÀrefter mönstrade han allt folket, alla Israels barn, sju tusen man.
16 Och vid middagstiden gjorde de ett utfall, just nÀr Ben-Hadad höll pÄ att dricka sig drucken i lÀgerhyddorna, tillsammans med de trettiotvÄ konungar som sade kommit honom till hjÀlp.
17 Landshövdingarnas mÀn drogo först ut. Och de kunskapare som Ben-Hadad sÀnde ut underrÀttade honom om att folk kom ut frÄn Samaria.
18 DÄ sade han: »Om de hava dragit ut i fredlig avsikt, sÄ gripen dem levande; och om de hava dragit ut till strid, sÄ gripen dem ock levande.»
19 Men nÀr dessa -- landshövdingarnas mÀn och hÀren som följde dem -- hade kommit ut ur staden,
20 höggo de ned var och en sin man, och araméerna flydde, och Israel förföljde dem. Och Ben-Hadad, konungen i Aram, kom undan pÄ en hÀst, jÀmte nÄgra ryttare.
21 Och Israels konung drog ut och slog bÄde ryttarhÀren och vagnshÀren och tillfogade araméerna ett stort nederlag.
22 Men profeten trÀdde fram till Israels konung och sade till honom: »Grip dig nu an; och betÀnk och se till, vad du bör göra, ty nÀsta Är kommer konungen i Aram att Äter draga upp mot dig.»
23 Men den arameiske konungens tjÀnare sade till honom: »Deras gud Àr en bergsgud; dÀrför hava de blivit oss övermÀktiga. LÄt oss nu strida mot dem pÄ slÀtten, sÄ skola vi förvisso bliva dem övermÀktiga.
24 Och vidare mÄste du göra sÄ: avsÀtt var och en av konungarna frÄn hans plats, och insÀtt stÄthÄllare i deras stÀlle.
25 Skaffa dig sedan sjÀlv en hÀr, lika stor som den du har förlorat, med lika mÄnga hÀstar och lika mÄnga vagnar, och lÄt oss sedan strida mot dem pÄ slÀtten, sÄ skola vi förvisso bliva dem övermÀktiga.» Och han lyssnade till deras ord och gjorde sÄ.
26 Följande Är mönstrade Ben-Hadad araméerna och drog sÄ upp till Afek för att strida mot Israel.
27 Israels barn hade ock blivit mönstrade och försedda med livsmedel och tÄgade dÀrefter emot dem. Och Israels barn lÀgrade sig gent emot dem, lika tvÄ smÄ gethjordar, under det att araméerna uppfyllde landet.
28 DÄ trÀdde gudsmannen fram och sade till Israels konung: »SÄ sÀger HERREN: DÀrför att araméerna hava sagt: 'HERREN Àr en bergsgud och icke en dalgud', dÀrför giver jag hela denna stora hop i din hand, pÄ det att I mÄn förnimma att jag Àr HERREN.»
29 Och de voro lÀgrade mitt emot varandra i sju dagar. PÄ sjunde dagen kom det till strid, och Israels barn slogo dÄ av araméerna hundra tusen man fotfolk, detta pÄ en enda dag.
30 De ÄterstÄende flydde in i staden Afek; men stadsmuren föll ned över tjugusju tusen man, dem som Äterstodo. Ben-Hadad flydde ocksÄ och kom in i staden och sprang frÄn kammare till kammare.
31 DÄ sade hans tjÀnare till honom: »Vi hava hört att konungarna av Israels hus Àro nÄdiga konungar. LÄt oss dÀrför sÀtta sÀcktyg om vÄra lÀnder och rep om vÄra huvuden och giva oss Ät Israels konung; kanhÀnda lÄter han dig dÄ fÄ leva.»
32 Och de bundo sĂ€cktyg omkring sina lĂ€nder och rep omkring sina huvuden och kommo sĂ„ till Israels konung och sade: »Din tjĂ€nare Ben-Hadad beder: 'LĂ„t mig fĂ„ leva.'» Han svarade: »Ăr han Ă€nnu vid liv, han min broder?»
33 MÀnnen, som i detta hans ord sÄgo ett gott varsel, skyndade att taga fasta dÀrpÄ och sade: »Ja, din broder Àr Ben-Hadad.» Han sade: »GÄn och hÀmten honom hit.» DÄ gav sig Ben-Hadad Ät honom, och han lÀt honom stiga upp i sin vagn.
34 Och Ben-Hadad sade till honom: »De stÀder som min fader tog frÄn din fader vill jag giva tillbaka, och du skall för din rÀkning fÄ inrÀtta handelskvarter i Damaskus, sÄsom min fader fick göra i Samaria.» »VÀlan», sade Ahab, »pÄ sÄdana villkor vill jag giva dig fri.» Och han slöt ett fördrag med honom och gav honom fri.
35 Och en av profetlÀrjungarna sade pÄ HERRENS befallning till en annan: »SlÄ till mig.» Men mannen vÀgrade att slÄ honom.
36 DÄ sade han till honom: »Eftersom du icke har lyssnat till HERRENS röst, dÀrför skall ett lejon slÄ ned dig, nÀr du gÄr ifrÄn mig.» Och nÀr han gick sin vÀg ifrÄn honom, kom ett lejon emot honom och slog ned honom.
37 Sedan trÀffade han en annan man och sade: »SlÄ till mig.» Och mannen slog honom sÄ hÄrt, att sÄr uppstod dÀrav.
38 DÀrefter gick profeten och stÀllde sig i konungens vÀg, sedan han hade gjort sig oigenkÀnnlig genom att sÀtta en bindel över ögonen.
39 NÀr nu konungen kom dÀrfram, ropade han till konungen och sade: »Din tjÀnare hade givit sig ut i striden, dÄ i detsamma en man kom dÀrifrÄn och förde till mig en annan man och sade: 'Vakta denne man; om han kommer bort, skall det gÄ dig sÄsom det skulle hava gÄtt honom, eller ock mÄste du betala en talent silver.'
40 Nu hÀnde sig, under det din tjÀnare hade att syssla Àn hÀr Àn dÀr, att mannen kom undan.» Israels konung sade till honom: »Din dom Àr given; du har ju sjÀlv avkunnat den.»
41 DÄ tog han skyndsamt bort bindeln frÄn sina ögon, och Israels konung kÀnde igen honom och sÄg att han var en av profeterna.
42 Och han sade till konungen: »SÄ sÀger HERREN: DÀrför att du har slÀppt ur din hand den man som av mig var given till spillo, skall det gÄ dig sÄsom det skulle hava gÄtt honom, och ditt folk sÄsom det har gÄtt hans folk.»
43 Och Israels konung begav sig hem, missmodig och vred, och kom till Samaria.