1 Och Samuel tog sin oljeflaska och göt olja pÄ hans huvud och kysste honom och sade: »Se, HERREN har smort dig till furste över sin arvedel.
2 NÀr du nu gÄr ifrÄn mig, skall du invid Rakels grav, vid Benjamins grÀns, vid Selsa, trÀffa tvÄ mÀn; dessa skola sÀga till dig: 'à sninnorna som du gick Ästad att söka Àro Äterfunna; din fader tÀnker dÀrför icke mer pÄ Äsninnorna, men han Àr orolig för eder skull och sÀger: Vad skall jag göra för att finna min son?'
3 Och nÀr du har gÄtt dÀrifrÄn ett stycke fram och kommit till Tabors terebint skall du dÀr möta tre mÀn som Àro pÄ vÀg upp till Gud i Betel. En bÀr tre killingar, en bar tre brödkakor, och en bÀr en vinlÀgel.
4 Dessa skola hÀlsa dig och giv dig tvÄ bröd, och du skall taga emot vad de giva.
5 Sedan kommer du till Guds Gibea, dÀr filistéernas fogdar Àro. Och nÀr du kommer dit in i staden, skall du trÀffa pÄ en skara profeter, som komma ned frÄn offerhöjden dÀr, med psaltare, puka, flöjt och harpa före sig, under det att de sjÀlva Àro i profetisk hÀnryckning.
6 Och HERRENS Ande skall komma över dig, sÄ att ocksÄ du fattas av hÀnryckning likasom de; och du skall dÄ bliva förvandlad till en annan mÀnniska.
7 NÀr du nu ser att dessa tecken intrÀffa, dÄ mÄ du göra vad tillfÀllet giver vid handen, ty Gud Àr med dig.
8 Sedan mÄ du gÄ ned före mig till Gilgal, sÄ skall jag komma ditned till dig, för att offra brÀnnoffer och tackoffer; sju dagar skall du vÀnta till dess jag kommer till dig och förkunnar för dig vad du skall göra.
9 I det han nu vÀnde sig om för att gÄ ifrÄn Samuel, förvandlade Gud hans sinne och gav honom ett annat hjÀrta; och alla dessa tecken intrÀffade samma dag.
10 NÀr de kommo till Gibea, mötte honom dÀr en skara profeter; dÄ kom Guds Ande över honom, sÄ att han, mitt ibland dem, sjÀlv fattades av profetisk hÀnryckning.
11 DĂ„ nu alla som förut kĂ€nde honom fingo se honom vara i hĂ€nryckning likasom profeterna, sade folket sinsemellan: »Vad har skett med Kis' son? Ăr ock Saul bland profeterna?»
12 Men en av mĂ€nnen dĂ€rifrĂ„n svarade och sade: »Vem Ă€r dĂ„ dessas fader?» -- HĂ€rav uppkom ordsprĂ„ket: »Ăr ock Saul bland profeterna?»
13 Men nÀr hans profetiska hÀnryckning hade upphört, gick han upp pÄ offerhöjden.
14 DÄ frÄgade Sauls farbroder honom och hans tjÀnare: »Var haven I varit?» Han svarade: »Borta för att söka Äsninnorna. Men nÀr vi sÄgo att de ingenstÀdes voro att finna, gingo vi till Samuel.»
15 DÄ sade Sauls farbroder: »Tala om for mig vad Samuel sade till eder.»
16 Saul svarade sin farbroder: »Han omtalade för oss att Äsninnorna voro Äterfunna.» Men vad Samuel hade sagt om konungadömet omtalade han icke för honom.
17 DĂ€refter kallade Samuel folket tillsammans till HERREN, i Mispa.
18 Och han sade till Israels barn: »SÄ sÀger HERREN, Israels Gud: Jag har fört Israel upp ur Egypten, och jag rÀddade eder icke allenast undan Egypten, utan ock undan alla andra konungadömen som förtryckte eder.
19 Men nu haven I förkastat eder Gud, som sjÀlv frÀlste eder ur alla edra olyckor och trÄngmÄl, och haven sagt till honom: 'SÀtt en konung över oss.' SÄ trÀden nu fram inför HERREN efter edra stammar och edra Àtter.»
20 DÀrpÄ lÀt Samuel alla Israels stammar gÄ fram; dÄ trÀffades Benjamin stam av lotten.
21 NÀr han sedan lÀt Benjamins stam gÄ fram efter dess slÀkter, trÀffade Matris slÀkt av lotten; dÀrpÄ trÀffades Saul, Kis' son, av lotten, men nÀr de dÄ sökte efter honom, stod han icke att finna.
22 DÄ frÄgade de HERREN Ànnu en gÄng: »Har nÄgon mer kommit hit? HERREN svarade: »Han har gömt sig bland trossen.»
23 DÄ skyndade de dit och hÀmtad honom dÀrifrÄn, och nÀr han nu trÀdde fram bland folket, var han huvudet högre Àn allt folket.
24 Och Samuel sade till allt folket: »HÀr sen I nu den som HERREN har utvalt; ingen Àr honom lik bland allt folket.» DÄ jublade allt folket och ropade: »Leve konungen!»
25 Och Samuel kungjorde för folket konungadömets rÀtt och tecknade upp den i en bok och lade ned den inför HERREN. Sedan lÀt Samuel allt folket gÄ hem, var och en till sitt.
26 OcksÄ Saul gick hem till Gibea; och honom följde en hÀrskara av mÀn vilkas hjÀrtan Gud hade rört.
27 Men nÄgra onda mÀn sade: »Vad hjÀlp skulle denne kunna giva oss?» Och de föraktade honom och buro icke fram skÀnker till honom. Men han lÄtsade som om han icke mÀrkte det.