1 Och Samuel sade till hela Israel: »Se, jag har lyssnat till edra ord och gjort allt vad I haven begÀrt av mig; jag har satt en konung över eder.
2 Nu Àr det eder konung som skall vara eder ledare, nu dÄ jag Àr gammal och grÄ; I haven ju redan mina söner ibland eder. Hittills Àr det jag som har varit eder ledare, frÄn min ungdom Ànda till denna dag.
3 Se har stÄr jag, vittnen nu mot mig inför HERREN och inför hans smorde. Har jag tagit nÄgons oxe, eller har jag tagit nÄgons Äsna? Har jag förtryckt nÄgon eller övat vÄld mot nÄgon? Har jag tagit mutor av nÄgon, för att jag skulle se genom fingrarna med honom? Jag vill dÄ giva eder ersÀttning dÀrför.»
4 De svarade: »Du har icke förtryckt oss, du har icke övat vÄld mot oss; och frÄn ingen mÀnniska har du tagit nÄgot.»
5 DÄ sade han till dem: »HERREN vare vittne mot -- eder, och hans smorde vare ock vittne denna dag, att I icke haven funnit nÄgot i min hand.» De svarade: »Ja, vare det sÄ.»
6 Samuel sade till folket: »Ja, HERREN vare vittne, han som lÀt Mose och Aron uppstÄ och förde edra fÀder upp ur Egyptens land.
7 SÄ trÀden nu fram, för att jag mÄ gÄ till rÀtta med eder inför HERREN angÄende allt gott som HERREN i sin rÀttfÀrdighet har gjort mot eder och mot edra fÀder.
8 NÀr Jakob hade kommit fram till Egypten, ropade edra fÀder till HERREN, och HERREN sÀnde Mose och Aron, som förde edra fÀder ut ur Egypten och lÀto dem bosÀtta sig hÀr i landet.
9 Men nÀr de glömde HERREN, sin Gud, sÄlde han dem i Siseras hand, hÀrhövitsmannens i Hasor, och i filistéernas hand och i Moabs konungs hand, och dessa stridde mot dem.
10 Men dÄ ropade till HERREN och sade: 'Vi hava syndat, ty vi hava övergivit HERREN och tjÀnat Baalerna och Astarterna; men rÀdda oss nu frÄn vÄra fienders hand, sÄ vilja vi tjÀna dig.'
11 DÄ sÀnde HERREN Jerubbaal och Bedan och Jefta och Samuel och rÀddade eder frÄn edra fienders hand runt omkring, sÄ att I fingen bo i trygghet.
12 Men nÀr I sÄgen att Nahas, Ammons barns konung, kom emot eder, saden I till mig: 'Nej, en konung mÄste regera över oss', fastÀn det Àr HERREN, eder Gud, som Àr eder konung.
13 Och se, hÀr Àr nu den konung I haven utvalt, den som I haven begÀrt; se, HERREN har satt en konung över eder.
14 Allenast man I nu frukta HERREN och tjÀna honom och höra hans röst och icke vara genstrÀviga mot HERRENS befallning. Ja, bÄde I och den konung som regerar över eder mÄn följa HERREN, eder Gud.
15 Men om I icke hören HERRENS röst, utan Àren genstrÀviga mot HERRENS befallning, dÄ skall HERRENS hand drabba eder likasom edra fÀder.
16 TrÀden nu ock fram och sen det stora under som HERREN skall göra inför edra ögon.
17 Nu Àr ju tiden för veteskörden; men jag vill ropa till HERREN att han mÄ lÄta det dundra och regna. SÄ skolen I mÀrka och se huru mycket ont I haven gjort i HERRENS ögon genom eder begÀran att fÄ en konung.»
18 Och Samuel ropade till HERREN, och HERREN lÀt det dundra och regna pÄ den dagen. DÄ betogs allt folket av stor fruktan för HERREN och för Samuel.
19 Och allt folket sade till Samuel: »Bed för dina tjÀnare till HERREN, din Gud, att vi icke mÄ dö, eftersom vi till alla vÄra andra synder ock hava lagt det onda att vi hava begÀrt att fÄ en konung.»
20 Samuel sade till folket: »Frukten icke. VÀl haven I gjort allt detta onda; men viken nu blott icke av ifrÄn HERREN, utan tjÀnen HERREN av allt edert hjÀrta.
21 Viken icke av; ty dÄ följen I tomma avgudar, som varken kunna hjÀlpa eller rÀdda, eftersom de Àro allenast tomhet.
22 Ty HERREN skall icke förskjuta sitt folk, för sitt stora namns skull, eftersom HERREN har behagat att göra eder till sitt folk.
23 Vare det ock fjÀrran ifrÄn mig att jag skulle sÄ synda mot HERREN, att jag upphörde att bedja för eder! Jag vill fastmer lÀra eder den goda och rÀtta vÀgen.
24 Allenast frukten HERREN och tjÀnen honom troget av allt edert hjÀrta. Ty sen vilka stora ting han har gjort med eder!
25 Men om I gören vad ont Àr, sÄ skolen bÄde I och eder konung förgÄs.»