1 Saul hade varit konung ett Är, och nÀr han nu regerade över Israel pÄ andra Äret,
2 utvalde han Ät sig tre tusen mÀn ur Israel. Av dessa hade Saul sjÀlv hos sig tvÄ tusen i Mikmas och i Betels bergsbygd, och ett tusen hade Jonatan hos sig i Gibea i Benjamin. Men det övriga folket hade han lÄtit gÄ hem, var och en till sin hydda.
3 Och Jonatan drÀpte filistéernas fogde i Geba; och filistéerna fingo höra det. Men Saul lÀt stöta i basun över hela landet och sÀga: »Detta mÄ hebréerna höra.»
4 SÄ fick hela Israel höra omtalas att Saul hade drÀpt filistéernas fogde, och att Israel dÀrigenom hade blivit förhatligt för filistéerna. Och folket bÄdades upp att följa Saul till Gilgal.
5 Under tiden hade filistéerna församlat sig för att strida mot Israel: trettio tusen vagnar och sex tusen ryttare, och fotfolk sÄ talrikt som sanden pÄ havets strand; och de drogo upp och lÀgrade sig vid Mikmas, öster om Bet-Aven.
6 DÄ nu israeliterna sÄgo sig vara i nöd, i det att folket svÄrt ansattes, gömde sig folket i grottor, i skogssnÄr och bland klippor, i fasta valv och i gropar.
7 Och somliga av hebréerna gingo över Jordan in i Gads och Gileads land. Men Saul var Ànnu kvar i Gilgal; och allt folket följde honom med bÀvan.
8 NÀr han nu hade vÀntat sju dagar, intill den tid Samuel hade bestÀmt men Samuel likvÀl icke kom till Gilgal, begynte folket skingra sig och gÄ ifrÄn honom.
9 DÄ sade Saul: »Fören fram till mig brÀnnoffers- och tackoffersdjuren.» DÀrpÄ frambar han brÀnnoffret.
10 Men just nÀr han hade slutat att frambÀra brÀnnoffret, kom Samuel. DÄ gick Saul honom till mötes för att hÀlsa honom.
11 Men Samuel sade: »Vad har du gjort!» Saul svarade: »NÀr jag sÄg att folket skingrade sig och gick ifrÄn mig, under det att du icke kom inom den bestÀmda tiden, fastÀn filistéerna voro församlade vid Mikmas,
12 dÄ tÀnkte jag: Nu komma filistéerna hitned mot mig i Gilgal, och jag har Ànnu icke bönfallit inför HERREN. DÄ tog jag mod till mig och offrade brÀnnoffret.»
13 Samuel sade till Saul: »Du har handlat dÄraktigt. Du har icke hÄllit det bud HERREN, din Gud, har givit dig; eljest skulle HERREN hava befÀst ditt konungadöme över Israel för evig tid.
14 Men nu skall ditt konungadöme icke bliva bestÄndande. HERREN har sökt sig en man efter sitt hjÀrta, och honom har HERREN förordnat till furste över sitt folk, eftersom du icke har hÄllit vad HERREN bjöd dig.»
15 DÀrefter stod Samuel upp och gick frÄn Gilgal till Gibea i Benjamin. Men Saul mönstrade det folk som fanns hos honom: vid pass sex hundra man.
16 Och Saul och hans son Jonatan stannade i Geba i Benjamin med det folk som fanns hos dem, under det att filistéerna hade lÀgrat sig vid Mikmas.
17 Och en hÀrskara, delad i tre hopar, drog ut ur filistéernas lÀger för att hÀrja: en hop tog vÀgen till Ofra i Sualslandet,
18 en hop tog vÀgen till Bet-Horon, och en hop tog vÀgen till det omrÄde som vetter Ät Seboimsdalen, Ät öknen till.
19 Ingen smed fanns dÄ i hela Israels land, ty filistéerna fruktade att hebréerna skulle lÄta göra sig svÀrd eller spjut.
20 Och sÄ mÄste en israelit alltid begiva sig ned till filistéerna, om han ville lÄta vÀssa sin lie eller sin plogbill eller sin yxa eller sin skÀra,
21 nÀr det hade blivit nÄgot fel med eggen pÄ skÀrorna eller plogbillarna, eller med gafflarna eller yxorna, eller nÀr oxpikarnas uddar behövde rÀtas.
22 HÀrav kom sig, att nÀr striden skulle stÄ, ingen enda av Sauls och Jonatans folk hade ett svÀrd eller ett spjut; allenast Saul sjÀlv och hans son Jonatan hade sÄdana.
23 Men filistéerna lÀto en utpost rycka fram till passet vid Mikmas.