1 SÄ hÀnde sig nu en dag att Jonatan, Sauls son, sade till sin vapendragare: »Kom, lÄt oss gÄ över till filistéernas utpost dÀr pÄ andra sidan.» Men han omtalade det icke för sin fader.
2 Saul vistades dÄ vid Gibeas grÀns, under granattrÀdet i Migron, och folket som han hade hos sig utgjorde vid pass sex hundra man;
3 och Ahia, son till Ahitub, som var broder till I-Kabod, son till Pinehas, son till Eli, HERRENS prÀst i Silo, har dÄ efoden. Och folket visste icke om, att Jonatan hade gÄtt bort.
4 Men i passet, dÀr Jonatan sökte gÄ över för att komma till filistéernas utpost, lÄg pÄ vardera sidan en brant klippa; den ena hette Boses och den andra Sene.
5 Den ena klippan reste sig i norr, mitt emot Mikmas, den andra i söder, mitt emot Geba.
6 Och Jonatan sade till sin vapendragare: »Kom, lÄt oss gÄ över till dessa oomskurnas utpost, kanhÀnda skall HERREN göra nÄgot för oss. Ty intet hindrar HERREN att giva seger genom fÄ likasÄvÀl som genom mÄnga.»
7 Hans vapendragare svarade honom: »Gör allt vad du har i sinnet. GÄ du Ästad; jag följer dig vart du vill.»
8 DÄ sade Jonatan: »VÀlan, vi skola gÄ över till mÀnnen dÀr och laga sÄ, att de fÄ se oss.
9 Om de dÄ sÀga till oss sÄ: 'StÄn stilla, till dess vi komma fram till eder', dÄ skola vi stanna dÀr vi Àro och icke stiga upp till dem.
10 Om de dÀremot sÀga sÄ: 'Kommen hitupp till oss', dÄ skola vi stiga ditupp, ty dÄ har HERREN givit dem i vÄr hand; detta skall för oss vara tecknet hÀrtill.»
11 NÀr nu de tvÄ hade blivit synliga för filistéernas utpost, sade filistéerna: »Se, hebréerna krypa ut ur hÄlen dÀr de hava gömt sig.»
12 DÀrpÄ ropade utpostens manskap till Jonatan och hans vapendragare och sade: »Kommen hitupp till oss, sÄ skola vi vÀl lÀra eder!» DÄ sade Jonatan till sin vapendragare: »Följ mig ditupp, ty HERREN har givit dem i Israels hand.»
13 Och Jonatan klÀttrade pÄ hÀnder och fötter uppför, och hans vapendragare följde honom. Och de föllo för Jonatan; och hans vapendragare gick efter honom och gav dem dödsstöten.
14 I det första anfallet nedgjorde sÄ Jonatan och hans vapendragare vid pass tjugu mÀn, pÄ en strÀcka av vid pass ett halvt plogland.
15 DÄ uppstod förskrÀckelse i lÀgret pÄ fÀltet och bland allt folket; utposterna och de som hade gÄtt ut för att hÀrja grepos ock av förskrÀckelse. Och marken darrade, sÄ att en förskrÀckelse ifrÄn Gud uppstod.
16 Och Sauls vÀktare i Gibea i Benjamin fingo se att hopen var i upplösning, och att man sprang hit och dit.
17 DÄ sade Saul till folket som han hade hos sig: »HÄllen mönstring och sen efter, vem som har gÄtt ifrÄn oss.» NÀr de dÄ höllo mönstring, funno de att Jonatan och hans vapendragare icke voro dÀr.
18 DÄ sade Saul till Ahia: »För hit Guds ark.» Ty Guds ark fanns pÄ den tiden bland Israels barn.
19 Medan Saul Ànnu talade med prÀsten, tilltog larmet i filistéernas lÀger allt mer och mer. DÄ sade Saul till prÀsten: »LÄt det vara.»
20 Och Saul och allt det folk som han hade hos sig församlade sig och drogo till stridsplatsen; dÀr fingo de se att den ene hade lyft sitt svÀrd mot den andre, sÄ att en mycket stor förvirring hade uppstÄtt.
21 Och de hebréer som sedan gammalt lydde under filistéerna, och som hade dragit hitupp med dem och voro hÀr och dÀr i lÀgret, dessa slöto sig nu ock till de israeliter som anfördes av Saul och Jonatan.
22 Och nÀr de israeliter som hade gömt sig i Efraims bergsbygd hörde att filistéerna flydde, satte alla dessa ocksÄ efter dem och deltogo i striden.
23 SÄ gav HERREN Israel seger pÄ den dagen, och striden fortsattes Ànda bortom Bet-Aven.
24 NÀr nu Israels mÀn pÄ den dagen voro hÄrt anstrÀngda, band Saul folket med följande ed: »Förbannad vare den man som förtÀr nÄgon föda före aftonen, och innan jag har tagit hÀmnd pÄ mina fiender.» SÄ smakade dÄ ingen av folket nÄgon föda.
25 Och nÀr de allasammans kommo in i skogsbygden, lÄg honung pÄ marken.
26 Men nÀr folket hade kommit in i skogsbygden och fÄtt se den utflutna honungen, vÄgade dock ingen föra handen upp till munnen, ty folket fruktade för eden.
27 Jonatan dÀremot hade icke hört, nÀr hans fader band folket med eden; dÀrför rÀckte han ut staven som han hade i sin hand och doppade dess Ànda i honungskakan, och förde sÄ handen till munnen; dÄ kunde hans ögon Äter se klart.
28 Men en man bland folket tog till orda och sade: »Din fader har bundit folket med en dyr ed och sagt: 'Förbannad vare den man som dag förtÀr nÄgon föda.'» Och folket var uttröttat.
29 Jonatan svarade: »Min fader har dÀrmed dragit olycka över landet. Sen huru klara mina ögon hava blivit, dÀrför att jag smakade nÄgot litet av honungen hÀr.
30 Huru mycket mer, om folket i dag hade fÄtt Àta sig mÀtta av bytet som de hade tagit frÄn sina fiender -- huru mycket större skulle icke dÄ filistéernas nederlag hava blivit!»
31 Emellertid slogo de filistéerna pÄ den dagen och förföljde dem frÄn Mikmas till Ajalon. Och folket var mycket uttröttat.
32 DÀrför kastade sig folket över bytet och tog fÄr, oxar och kalvar och slaktade dem pÄ marken; och folket Ät sedan köttet med blodet i.
33 NÀr man berÀttade detta för Saul och sade: »Se, folket syndar mot HERREN genom att Àta kött med blodet i», utropade han: »I haven handlat brottsligt. VÀltren nu fram till mig en stor sten.»
34 Och Saul sade vidare: »GÄn ut bland folket och sÀgen till dem 'Var och en före fram till mig sin oxe och sitt fÄr, och slakten dem hÀr och Àten; synden icke mot HERREN genom att Àta köttet med blodet i.'» DÄ förde allt folket, var och en med egen hand, om natten fram sina oxar och slaktade dem dÀr.
35 Och Saul byggde ett altare Ät HERREN; detta var det första altare som han byggde Ät HERREN.
36 Och Saul sade: »LÄt oss i natt draga ned och förfölja filistéerna och anstÀlla plundring bland dem, Ànda till dess det bliver dager i morgon, och lÄt oss laga sÄ, att ingen av dem bliver kvar.» De svarade: »Gör allt vad dig tÀckes.» Men prÀsten sade: »LÄt oss trÀda fram hit till Gud.»
37 DÄ frÄgade Saul Gud: »Skall jag draga ned och förfölja filistéerna? Vill du dÄ giva dem i Israels hand?» Men han gav honom intet svar den dagen.
38 DÄ sade Saul: »Kommen hitfram, alla I folkets förnÀmsta mÀn, för att I mÄn fÄ veta och se vari den synd bestÄr, som i dag har blivit begÄngen.
39 Ty sÄ sant HERREN lever, han som har givit Israel seger: om den ock vore begÄngen av min son Jonatan, skall han döden dö.» Men ingen bland allt folket svarade honom.
40 DÄ sade han till hela Israel: »StÀllen I eder pÄ ena sidan, sÄ vill jag med min son Jonatan stÀlla mig pÄ andra sidan.» Folket svarade Saul: »Gör vad dig tÀckes.»
41 Och Saul sade till HERREN, »Israels Gud: »LÄt sanningen komma i dagen.» DÄ trÀffades Jonatan och Saul av lotten, och folket gick fritt.
42 Saul sade: »Kasten lott mellan mig och min son Jonatan.» DÄ trÀffades Jonatan av lotten.
43 Saul sade till Jonatan: »Omtala för mig vad du har gjort.» DÄ omtalade Jonatan det för honom och sade: »Med Àndan av staven som jag hade i min hand tog jag litet honung och smakade dÀrpÄ -- och sÄ skall jag nu dö!»
44 Saul svarade: »Ja, Gud straffe mig nu och framgent: du mÄste döden dö, Jonatan.»
45 Men folket sade till Saul: »Skulle Jonatan dö, han som har förskaffat Israel denna stora seger? Bort det! SÄ sant HERREN lever, icke ett hÄr frÄn hans huvud skall falla till jorden; ty med Guds hjÀlp har han i dag utfört detta.» Och folket köpte Jonatan fri ifrÄn döden.
46 Och Saul drog hem, utan att vidare förfölja filistéerna; filistéerna begÄvo sig ock hem till sitt.
47 NÀr Saul nu hade tagit konungadömet över Israel i besittning, förde han krig mot alla sina fiender runt omkring: mot Moab, mot Ammons barn, mot Edom, mot konungarna i Soba och mot filistéerna; och vart han vÀnde sig tuktade han dem.
48 Han gjorde mÀktiga ting och slog Amalek och rÀddade sÄ Israel frÄn dess plundrares hand.
49 Sauls söner voro Jonatan, Jisvi och Malki-Sua; och av hans bÄda döttrar hette den Àldre Merab och den yngre Mikal.
50 Sauls hustru hette Ahinoam, Ahimaas' dotter. Hans hÀrhövitsman hette Abiner, son till Ner, som var Sauls farbroder.
51 Ty Kis, Sauls fader, och Ner, Abners fader, voro söner till Abiel.
52 Men kriget mot filistéerna pÄgick hÀftigt, sÄ lÀnge Saul levde. Och varhelst Saul sÄg nÄgon rask och krigsduglig man tog han honom i sin tjÀnst.