1 Men Samuel sade till Saul: »Det var mig HERREN sÀnde att smörja dig till konung över sitt folk Israel. SÄ hör nu HERRENS ord.
2 SÄ sÀger HERREN Sebaot: Jag vill hemsöka Amalek för det som han gjorde mot Israel, att han lade sig i vÀgen för honom, nÀr han drog upp ur Egypten.
3 SÄ drag nu Ästad och slÄ amalekiterna och giv dem till spillo, med allt vad de hava, och skona dem icke, utan döda bÄde mÀn och kvinnor, bÄde barn och spenabarn, bÄde fÀkreatur och fÄr, bÄde kameler och Äsnor.»
4 DÄ bÄdade Saul upp folket och mönstrade dem i Telaim: tvÄ hundra tusen man fotfolk, och dessutom tio tusen man frÄn Juda.
5 NÀr Saul sedan kom till Amaleks stad, lade han ett bakhÄll i dalen.
6 Men till kainéerna lÀt Saul sÀga: »Skiljen eder frÄn amalekiterna och dragen ned, för att jag icke mÄ utrota eder tillsammans med dem. I bevisaden ju barmhÀrtighet mot alla Israels barn, nÀr de drogo ut ur Egypten.» DÄ skilde sig kainéerna frÄn amalekiterna.
7 Och Saul slog amalekiterna och förföljde dem frÄn Havila fram emot Sur, som ligger öster om Egypten.
8 Och han tog Agag, Amaleks konung, levande till fÄnga, och allt folket gav han till spillo, och han slog dem med svÀrdsegg.
9 Men Saul och folket skonade Agag, sÄ ock det bÀsta och det nÀst bÀsta av fÄr och fÀkreatur jÀmte lammen, korteligen, allt som var av vÀrde; sÄdant ville de icke giva till spillo. All boskap dÀremot, som var dÄlig och mager, gÄvo de till spillo.
10 DĂ„ kom HERRENS ord till Samuel; han sade:
11 »Jag Ängrar att jag har gjort Saul till konung, ty han har vÀnt sig bort ifrÄn mig och icke fullgjort mina befallningar.» Detta gick Samuel hÄrt till sinnes, och han ropade till HERREN hela den natten.
12 Och bittida om morgonen stod Samuel upp och gick för att möta Saul. DÄ blev det berÀttat för Samuel att Saul hade kommit till Karmel och dÀr rest Ät sig en minnesstod, och att han sedan hade vÀnt om och dragit dÀrifrÄn ned till Gilgal.
13 NÀr nu Samuel kom till Saul, sade Saul till honom: »VÀlsignad vare du av HERREN. Jag har nu fullgjort HERRENS befallning.»
14 Men Samuel sade: »Vad Àr det dÄ för ett lÀte av fÄr som ljuder i mina öron, och vad Àr det för ett lÀte av fÀkreatur som jag hör?»
15 Saul svarade: »FrÄn amalekiterna hava de fört dem med sig, ty folket skonade det bÀsta av fÄren och fÀkreaturen för att offra det Ät HERREN, din Gud; men det övriga hava vi givit till spillo.»
16 DÄ sade Samuel till Saul: »HÄll nu upp, sÄ vill jag förkunna för dig vad HERREN i natt har talat till mig. Han sade till honom: »Tala.»
17 Samuel sade: »Se, fastÀn du var ringa i dina egna ögon, har du blivit ett huvud för Israels stammar, ty HERREN smorde dig till konung över Israel.
18 Och HERREN sÀnde dig Ästad och sade: 'GÄ och giv till spillo amalekiterna, de syndarna, och strid mot dem, till dess att du har förgjort dem.'
19 Varför har du dÄ icke hört HERRENS röst, utan kastat dig över bytet och gjort vad ont Àr i HERRENS ögon?»
20 Saul svarade Samuel: »Jag har ju hört HERRENS röst och gÄtt den vÀg pÄ vilken HERREN har sÀnt mig. Jag har fört hit Agag, Amaleks konung, och givit Amalek till spillo.
21 Men folket tog av bytet far och fÀkreatur, det bÀsta av det tillspillogivna, för att offra det Ät HERREN din Gud, i Gilgal.»
22 DÄ sade Samuel: »Menar du att HERREN har samma behag till brÀnnoffer och slaktoffer som dÀrtill att man hör HERRENS röst? Nej, lydnad Àr bÀttre Àn offer, och hörsamhet bÀttre Àn det feta av vÀdurar.
23 Ty genstrÀvighet Àr trolldomssynd, och motspÀnstighet Àr avguderi och husgudsdyrkan. Eftersom du har förkastat HERRENS ord, har han ock förkastat dig, och du skall icke lÀngre vara konung.»
24 Saul sade till Samuel: »Jag har syndat dÀrmed att jag har övertrÀtt HERRENS befallning och handlat emot dina ord; ty jag fruktade för folket och lyssnade till deras ord.
25 Men förlÄt mig nu min synd, och vÀnd tillbaka med mig, sÄ att jag fÄr tillbedja HERREN.»
26 Samuel sade till Saul: »Jag vÀnder icke tillbaka med dig; ty dÄ du har förkastat HERRENS ord, har HERREN ock förkastat dig, sÄ att du icke lÀngre fÄr vara konung över Israel.»
27 NÀr nu Samuel vÀnde sig om för att gÄ, fattade han i hörnet pÄ hans mantel, och den rycktes sönder.
28 Och Samuel sade till honom: »HERREN har i dag ryckt Israels konungarike frÄn dig och givit det Ät en annan, som Àr bÀttre Àn du.
29 Och den HÀrlige i Israel ljuger icke och Ängrar sig icke; ty han Àr icke en mÀnniska, sÄ att han skulle kunna Ängra sig.»
30 Han svarade: »Jag har syndat; men bevisa mig dock nu den Àran inför de Àldste i mitt folk och inför Israel, att du vÀnder tillbaka med mig, sÄ att jag fÄr tillbedja HERREN, din Gud.»
31 DÄ vÀnde Samuel tillbaka och följde med Saul; och Saul tillbad HERREN.
32 Och Samuel sade: »Fören fram till mig Agag, Amaleks konung.» DÄ gick Agag med glatt mod fram till honom. Och Agag sade: »VÀlan, snart Àr dödens bitterhet överstÄnden.»
33 Men Samuel sade: »SÄsom ditt svÀrd har gjort kvinnor barnlösa sÄ skall ock din moder bliva barnlös framför andra kvinnor.» DÀrpÄ högg Samuel Agag i stycken inför HERREN, i Gilgal.
34 Sedan begav sig Samuel till Rama; men Saul drog upp till sitt hem i Sauls Gibea.
35 Och Samuel ville icke mer se Saul sÄ lÀnge han levde, ty Samuel sörjde över Saul, eftersom HERREN Ängrade att han hade gjort Saul till konung över Israel.