1 Och HERREN sade till Samuel: »Huru lÀnge tÀnker du sörja över Saul? Jag har ju förkastat honom, ty jag vill icke lÀngre att han skall vara konung över Israel. Fyll ditt horn med olja och gÄ Ästad jag vill sÀnda dig till betlehemiten Isai, ty en av hans söner har jag utsett Ät mig till konung.»
2 Men Samuel sade: »Huru skall jag kunna gÄ dit? Om Saul fÄr höra det, sÄ drÀper han mig.» HERREN svarade: »Tag en kviga med dig och sÀg: 'Jag har kommit för att offra Ät HERREN.'
3 Sedan skall du inbjuda Isai till offret, och jag skall dÄ sjÀlv lÄta dig veta vad du bör göra, och du skall smörja Ät mig den jag sÀger dig.»
4 Samuel gjorde vad HERREN hade sagt, och kom sÄ till Bet-Lehem Men nÀr de Àldste i staden fingo se honom, blevo de förskrÀckta och frÄgade: »Allt stÄr vÀl rÀtt till?»
5 Han svarade: »Ja. Jag har kommit för att offra Ät HERREN. Helgen eder och kommen med mig tid offret.» Och han helgade Isai och hans söner och inbjöd dem till offret.
6 NÀr de nu kommo dit och han fick se Eliab, tÀnkte han: »Förvisso stÄr HERRENS smorde hÀr inför honom.»
7 Men HERREN sade till Samuel »SkÄda icke pÄ hans utseende och pÄ hans högvÀxta gestalt, ty jag har förkastat honom. Ty det Àr icke sÄsom en mÀnniska ser; en mÀnniska ser pÄ det som Àr för ögonen men HERREN ser till hjÀrtat.»
8 DÄ kallade Isai pÄ Abinadab och lÀt honom gÄ fram för Samuel. Men han sade: »Icke heller denne har HERREN utvalt.»
9 DÄ lÀt Isai Samma gÄ fram. Men han sade: »Icke heller denne har HERREN utvalt.»
10 PÄ detta sÀtt lÀt Isai sju av sina söner gÄ fram för Samuel; men Samuel sade till Isai: »HERREN har icke utvalt nÄgon av dessa.»
11 Och Samuel frĂ„gade Isai: »Ăr detta alla ynglingarna?» Han svarade: »Ănnu Ă„terstĂ„r den yngste, men han gĂ„r nu i vall med fĂ„ren.» DĂ„ sade Samuel till Isai: »SĂ€nd Ă„stad och hĂ€mta hit honom, ty vi skola icke sĂ€tta oss till bords, förrĂ€n han kommer hit.»
12 DÄ sÀnde han Ästad och lÀt hÀmta honom, och han var ljuslÀtt och hade sköna ögon och ett fagert utseende. Och HERREN sade: »StÄ upp och smörj honom, ty denne Àr det.»
13 DÄ tog Samuel sitt oljehorn och smorde honom mitt ibland hans bröder; och HERRENS Ande kom över David, frÄn den dagen och allt framgent. Sedan stod Samuel upp och gick till Rama.
14 Men sedan HERRENS Ande hade vikit ifrÄn Saul, kvaldes han av en ond ande frÄn HERREN.
15 DÄ sade Sauls tjÀnare till honom: »Eftersom en ond ande frÄn Gud kvÀljer dig,
16 mÄ du, vÄr herre, tillsÀga dina tjÀnare, som stÄ inför dig, att de söka upp en man som Àr kunnig i harpospel, pÄ det att han mÄ spela pÄ harpan, nÀr den onde anden frÄn Gud kommer över dig; sÄ skall det bliva bÀttre med dig.»
17 DÄ sade Saul till sina tjÀnare: »Sen eder för min rÀkning om efter en man som Àr skicklig i strÀngaspel, och fören honom till mig.»
18 En av mÀnnen svarade dÄ och sade: »Betlehemiten Isai har en son som jag har funnit vara kunnig i strÀngaspel, en kÀck stridsman och en förstÄndig man, dÀrtill en fager man; och HERREN Àr med honom.»
19 SÄ sÀnde dÄ Saul bud till Isai och lÀt sÀga: »SÀnd till mig din son David, som vaktar fÄren.»
20 DÄ tog Isai en Äsna, som han lastade med bröd, vidare en vinlÀgel och en killing, och sÀnde detta med sin son David till Saul.
21 SÄ kom David till Saul och trÀdde i hans tjÀnst och blev honom mycket kÀr, sÄ att han fick bliva hans vapendragare.
22 Och Saul sÀnde till Isai och lÀt sÀga: »LÄt David stanna kvar i min tjÀnst, ty han har funnit nÄd för mina ögon.»
23 NÀr nu anden frÄn Gud kom över Saul, tog David harpan och spelade; dÄ kÀnde Saul lindring, och det blev bÀttre med honom, och den onde anden vek ifrÄn honom.