1 Sedan, efter det att David hade talat ut med Saul, fÀste sig Jonatans hjÀrta sÄ vid Davids hjÀrta, att Jonatan hade honom lika kÀr som sitt eget liv.
2 Och Saul tog honom till sig pÄ den dagen och lÀt honom icke mer vÀnda tillbaka till sin faders hus.
3 Och Jonatan slöt ett förbund med David, dÄ han nu hade honom lika kÀr som sitt eget liv.
4 Och Jonatan tog av sig manteln som han hade pÄ sig och gav den Ät David, sÄ ock sina övriga klÀder, Ànda till sitt svÀrd, sin bÄge och sitt bÀlte
5 Och nÀr David drog ut, hade han framgÄng överallt dit Saul sÀnde honom; Saul satte honom dÀrför över krigsfolket. Och allt folket fann behag i honom, ocksÄ de som voro Sauls tjÀnare.
6 Och nÀr de kommo hem, dÄ David vÀnde tillbaka, efter att hava slagit ned filistéen, gingo kvinnorna ut frÄn alla Israels stÀder, under sÄng och dans, för att möta konung Saul med jubel, med pukor och trianglar.
7 Och kvinnorna sjöngo med fröjd sÄlunda: »Saul har slagit sina tusen, men David sina tio tusen.»
8 DÄ blev Saul mycket vred, ty det talet misshagade honom, och han sade: »à t David hava de givit tio tusen, och Ät mig hava de givit tusen; nu fattas honom allenast konungadömet.»
9 Och Saul sÄg med ont öga pÄ David frÄn den dagen och allt framgent.
10 Dagen dÀrefter kom en ond ande frÄn Gud över Saul, sÄ att han rasade i sitt hus; men David spelade pÄ harpan, sÄsom han dagligen plÀgade. Och Saul hade sitt spjut i handen.
11 Och Saul svÀngde spjutet och tÀnkte: »Jag skall spetsa David fast vid vÀggen.» Men David böjde sig undan för honom, tvÄ gÄnger.
12 Och Saul fruktade för David, eftersom HERREN var med honom, sedan han hade vikit ifrÄn Saul.
13 DÀrför avlÀgsnade Saul honom ifrÄn sig, i det att han gjorde honom till överhövitsman i sin hÀr; han blev sÄ folkets ledare och anförare.
14 Och David hade framgÄng pÄ alla sina vÀgar, och HERREN var med honom.
15 DÄ nu Saul sÄg att han hade sÄ stor framgÄng, fruktade han honom Àn mer.
16 Men hela Israel och Juda hade David kÀr, eftersom han var deras ledare och anförare.
17 Och Saul sade till David: »Se, min Àldsta dotter, Merab, vill jag giva dig till hustru; skicka dig allenast sÄsom en tapper man i min tjÀnst, och för HERRENS krig.» Ty Saul tÀnkte: »Min hand mÄ icke drabba honom, filistéernas hand mÄ drabba honom.»
18 Men David svarade Saul: »Vem Àr jag, vilka hava mina levnadsförhÄllanden varit, och vad Àr min faders slÀkt i Israel, eftersom jag skulle bliva konungens mÄg?»
19 NĂ€r tiden kom att Sauls dotter Merab skulle hava givits Ă„t David, blev hon emellertid given till hustru Ă„t meholatiten Adriel. --
20 Men Sauls dotter Mikal hade David kÀr. Och nÀr man omtalade detta för Saul, behagade det honom.
21 Saul tÀnkte nÀmligen: »Jag skall giva henne Ät honom, för att hon mÄ bliva honom en snara, sÄ att filistéernas hand drabbar honom.» Och Saul sade till David: »För andra gÄngen kan du nu bliva min mÄg.»
22 Och Saul bjöd sina tjÀnare att de hemligen skulle tala sÄ med David: »Se, konungen har behag till dig, och alla hans tjÀnare hava dig kÀr; du hör nu bliva konungens mÄg.»
23 Och Sauls tjÀnare talade dessa ord i Davids öron. Men David sade: »Tyckes det eder vara en sÄ ringa sak att bliva konungens mÄg? Jag Àr ju en fattig och ringa man.»
24 Detta omtalade Sauls tjÀnare för honom och sade: »SÄ har David sagt.»
25 DÄ tillsade Saul dem att de skulle sÀga sÄ till David: »Konungen begÀr ingen annan brudgÄva Àn förhudarna av ett hundra filistéer, för att hÀmnd sÄ mÄ tagas pÄ konungens fiender.» Saul hoppades nÀmligen att han skulle fÄ David fÀlld genom filistéernas hand.
26 NÀr sÄ hans tjÀnare omtalade för David vad han hade sagt, ville David gÀrna pÄ det villkoret bliva konungens mÄg; och innan tiden Ànnu var förlupen,
27 stod David upp och drog Ästad med sina mÀn och slog av filistéerna tvÄ hundra man. Och David tog deras förhudar med sig, och fulla antalet blev överlÀmnat Ät konungen, för att han skulle bliva konungens mÄg. Och Saul gav honom sÄ sin dotter Mikal till hustru.
28 Men Saul sÄg och förstod att HERREN var med David; Och Sauls dotter Mikal hade honom kÀr.
29 DÄ fruktade Saul Ànnu mer för David, och sÄ blev Saul Davids fiende för hela livet.
30 Men filistéernas furstar drogo i fÀlt; och sÄ ofta de drogo ut, hade David större framgÄng Àn nÄgon annan av Sauls tjÀnare, sÄ att hans namn blev mycket berömt.