1 Och Saul talade med sin son Jonatan och med alla sina tjÀnare om att döda David; men Sauls son Jonatan var David mycket tillgiven.
2 DÀrför omtalade Jonatan detta för David och sade: »Min fader Saul söker att döda dig. Tag dig alltsÄ till vara i morgon och hÄll dig gömd pÄ nÄgon plats dÀr du kan vara dold.
3 Men sjÀlv vill jag gÄ ut och stÀlla mig bredvid min fader pÄ marken, dÀr du Àr, och jag vill tala om dig med min fader; om jag dÄ mÀrker nÄgot, skall jag sedan omtala det för dig.
4 Och Jonatan talade till Davids bÀsta med sin fader Saul och sade till honom: »Konungen mÄ icke försynda sig pÄ sin tjÀnare David ty han har icke försyndat sig mot dig, utan vad han har gjort har varit till stort gagn för dig.
5 Han tog ju sin sjÀl i sin hand och slog ned filistéen, och HERREN gav sÄ hela Israel en stor seger; du har sjÀlv sett det och glatt dig dÀrÄt. Varför skulle du dÄ försynda dig pÄ oskyldigt blod genom att döda David utan sak?»
6 Och Saul lyssnade till Jonatans ord; och Saul svor: »SÄ sant HERREN lever, han skall icke dödas.»
7 Sedan kallade Jonatan David till sig; och Jonatan omtalade för honom allt som hade blivit sagt. DÀrefter förde Jonatan David till Saul, och han var i hans tjÀnst sÄsom förut.
8 NÀr sÄ kriget Äter begynte, drog David ut och stridde mot filistéerna och tillfogade dem ett stort nederlag, sÄ att de flydde för honom.
9 Men en ond ande frÄn HERREN kom över Saul, dÀr han satt i sitt hus med spjutet i handen, under det att David spelade pÄ harpan.
10 DÄ sökte Saul att med spjutet spetsa David fast vid vÀggen; men denne vek undan för Saul, sÄ att han allenast stötte spjutet in i vÀggen. Och David flydde och kom undan samma natt.
11 Emellertid sÀnde Saul till Davids hus nÄgra mÀn med uppdrag att vakta pÄ honom och att sedan om morgonen döda honom. Men Mikal, Davids hustru, omtalade detta för honom och sade: »Om du icke i natt rÀddar ditt liv, sÄ Àr du i morgon dödens man.»
12 DÀrefter slÀppte Mikal ned David genom fönstret; och han begav sig pÄ flykten och kom sÄ undan.
13 Sedan tog Mikal husguden och lade honom i sÀngen och satte myggnÀtet av gethÄr över huvudgÀrden och höljde tÀcket över honom.
14 NÀr sedan Saul sÀnde sina mÀn med uppdrag att hÀmta David, sade hon: »Han Àr sjuk.»
15 DÄ sÀnde Saul dit mÀnnen med uppdrag att skaffa sig tilltrÀde till David sjÀlv och sade: »BÀren honom i sÀngen hitupp till mig, sÄ att jag fÄr döda honom.»
16 Men nÀr mÀnnen kommo in, fingo de se att det var husguden som lÄg i sÀngen, med myggnÀtet över huvudgÀrden.
17 DÄ sade Saul till Mikal: »Varför har du sÄ bedragit mig och slÀppt min fiende, sÄ att han har kommit undan?» Mikal svarade Saul: »Han sade till mig: 'SlÀpp mig; eljest dödar jag dig.'»
18 NÀr David nu hade flytt och kommit undan, begav han sig till Samuel i Rama och omtalade för denne allt vad Saul hade gjort honom. Och han och Samuel gingo till Najot och stannade dÀr.
19 Och det blev berÀttat för Saul att David var i Najot vid Rama.
20 DÄ sÀnde Saul dit nÄgra mÀn med uppdrag att hÀmta David. Men nÀr Sauls utskickade fingo se skaran av profeterna i profetisk hÀnryckning, och fingo se Samuel stÄ dÀr sÄsom deras anförare, kom Guds Ande över dem, sÄ att ocksÄ de fattades av hÀnryckning.
21 NÀr man omtalade detta för Saul, sÀnde han dit andra mÀn; men ocksÄ de fattades av hÀnryckning. Och nÀr han dÄ ytterligare, för tredje gÄngen, sÀnde dit mÀn med samma uppdrag, fattades ocksÄ dessa av hÀnryckning.
22 DÄ begav han sig sjÀlv till Rama; och nÀr han kom till den stora brunnen i Seku, frÄgade han: »Var Àro Samuel och David?» Man svarade: »De Àro i Najot vid Rama.»
23 DÄ begav han sig dit, till Najot vid Rama. Men Guds Ande kom ocksÄ över honom, sÄ att han hela vÀgen gick i profetisk hÀnryckning, Ànda till dess att han kom fram till Najot vid Rama.
24 DĂ„ kastade ocksĂ„ han av sig sina klĂ€der, i det att ocksĂ„ han blev fattad av hĂ€nryckning inför Samuel; och han föll ned och lĂ„g dĂ€r naken hela den dagen och hela natten. DĂ€rför plĂ€gar man sĂ€ga: »Ăr ock Saul bland profeterna?»