1 Men David drog upp dÀrifrÄn och uppehöll sig sedan pÄ En-Gedis bergfÀsten.
2 Och nÀr Saul kom tillbaka frÄn tÄget mot filistéerna, omtalade man för honom att David var i En-Gedis öken.
3 DÄ tog Saul tre tusen mÀn, utvalda ur hela Israel, och drog Ästad för att söka efter David och hans mÀn pÄ Stenbocksklipporna.
4 Och nÀr han kom till boskapsgÄrdarna vid vÀgen, fanns dÀr en grotta; dÄ gick han ditin för nÄgot avsides bestyr. Men David och hans mÀn sutto lÀngst inne i grottan.
5 DÄ sade Davids mÀn till honom: »Se, detta Àr den dag om vilken HERREN har sagt till dig: Jag vill nu giva din fiende i din hand, sÄ att du far göra med honom vad du finner för gott.» DÄ stod David upp och skar oförmÀrkt av en flik pÄ Sauls mantel.
6 Men dÀrefter slog Davids samvete honom, dÀrför att han hade skurit av fliken pÄ Sauls mantel.
7 Och han sade till sina mÀn: »HERREN lÄte det vara fjÀrran ifrÄn mig att jag skulle göra detta mot min herre, mot HERRENS smorde, att jag skulle utrÀcka min hand mot honom; han Àr ju HERRENS Smorde.»
8 Och David höll sina mÀn tillbaka med strÀnga ord och tillstadde dem icke att överfalla Saul. Men nÀr Saul hade stÄtt upp och gÄtt ut ur grottan och fortsatt sin fÀrd,
9 dÄ stod ock David upp och gick ut ur grottan och ropade efter Saul: »Min herre konung!» NÀr dÄ Saul sÄg sig tillbaka, böjde David sig ned, med ansiktet mot jorden, och bugade sig.
10 Och David sade till Saul: »Varför hör du pÄ sÄdana mÀnniskors ord, som sÀga att David söker din ofÀrd?
11 Du har ju i dag med egna ögon sett hurusom jag skonade dig, nÀr HERREN i dag hade givit dig i min hand i grottan Och man uppmanade mig att drÀpa dig; jag tÀnkte: 'Jag vill icke utrÀcka min hand mot min herre; han Àr ju HERRENS Smorde.
12 Se sjÀlv, min fader, ja, se hÀr fliken av din mantel i min hand. Ty dÀrav att jag skar av fliken pÄ din mantel, men icke drÀpte dig, mÄ du mÀrka och se att jag icke har velat göra nÄgot ont eller begÄ nÄgon förbrytelse, och att jag icke har försyndat mig mot dig, fastÀn du traktar efter att taga mitt liv.
13 HERREN skall döma mellan mig och dig, och HERREN skall hÀmnas mig pÄ dig, men min hand skall icke röra dig.
14 Det Àr sÄsom det gamla ordsprÄket sÀger: 'FrÄn de ogudaktiga kommer vad ogudaktigt Àr'; dÀrför skall hand icke röra dig.»
15 Efter vem har Israels konung dragit ut? Efter vem Àr det du jagar? Efter en död hund, efter en enda liten loppa!
16 SÄ vare dÄ HERREN domare och döme mellan mig och dig; mÄ han se hÀrtill och utföra min sak, ja, mÄ han döma mig fri ifrÄn din hand.»
17 NÀr David hade talat dessa ord till Saul, sade Saul: »De Àr ju din röst, min son David.» Och Saul brast ut i grÄt.
18 Och han sade till David: »Du Àr rÀttfÀrdigare Àn jag, ty du har bevisat mig gott, under det jag har bevisat dig ont.
19 Du har i dag lÄtit mig se din godhet mot mig, dÀrigenom att du icke har drÀpt mig, fastÀn HERREN hade överlÀmnat mig i din hand.
20 Ty nÀr nÄgon trÀffar pÄ sin fiende, plÀgar han dÄ lÄta honom gÄ sin vÀg i ro? HERREN vedergÀlle dig med sitt goda för vad du denna dag har gjort mig.
21 Och nu vet jag vÀl att du skall bliva konung, och att Israels konungadöme skall förbliva i din hand.
22 Men lova mig nu med ed vid HERREN att du icke utrotar mina avkomlingar efter mig och icke utplÄnar mitt namn ur min faders hus.»
23 DÄ svor David Saul denna ed. DÀrefter drog Saul hem; men David och hans mÀn drogo upp till borgen.