1 NÀr David med sina mÀn pÄ tredje dagen kom till Siklag, hade amalekiterna infallit i Sydlandet och i Siklag; och de hade intagit Siklag och brÀnt upp det i eld.
2 Och kvinnorna som voro dÀrinne, bÄde smÄ och stora, hade de fört bort sÄsom fÄngar, utan att döda nÄgon; de hade allenast fört bort dem och gÄtt sin vÀg.
3 NÀr nu David med sina mÀn kom till staden och fick se att den var uppbrÀnd i eld, och att deras hustrur jÀmte deras söner och döttrar voro bortförda sÄsom fÄngar,
4 brast han ut i grÄt, sÄ ock hans folk; och de grÀto, till dess att de icke förmÄdde grÄta mer.
5 Davids bÄda hustrur, Ahinoam frÄn Jisreel och Abigail, karmeliten Nabals hustru, voro ocksÄ fÄngna.
6 Och David kom i stor nöd, ty folket tÀnkte stena honom; sÄ förbittrat var allt folket, var och en för sina söners och döttrars skull. Men David hÀmtade styrka hos HERREN, sin Gud.
7 Och David sade till prÀsten Ebjatar, Ahimeleks son: »BÀr hit till mig efoden.» DÄ bar Ebjatar fram efoden till David.
8 David frÄgade nu HERREN: »Skall jag sÀtta efter denna rövarskara? Kan jag dÄ hinna upp den?» Han svarade honom: »SÀtt efter dem; ty du skall förvisso hinna upp dem och skaffa rÀddning.»
9 DÄ begav sig David Ästad med sina sex hundra man, och de kommo till bÀcken Besor; dÀr stannade de som nödgades bliva efter.
10 Men David fortsatte förföljelsen med fyra hundra man; ty de som sade blivit för trötta, och som dÀrför stannade, utan att gÄ över bÀcken Besor, utgjorde tvÄ hundra man.
11 Sedan trÀffade de pÄ fÀltet en egyptisk man; honom togo de med sig till David. Och nÀr de hade givit honom bröd att Àta och vatten att dricka
12 och nÀr de ytterligare hade givit honom ett stycke fikonkaka och tvÄ russinkakor att Àta, kom livskraften tillbaka i honom igen. PÄ tre dygn hade han nÀmligen varken Àtit eller druckit.
13 Och David frÄgade honom: »Vem tillhör du, och varifrÄn Àr du?» Han svarade: »Jag Àr en egyptisk yngling, tjÀnare Ät en amalekitisk man; men min herre övergav mig för tre dagar sedan, dÀrför att jag blev sjuk.
14 Vi hade nÀmligen infallit i den del av Sydlandet, som tillhör keretéerna, och i det omrÄde som tillhör Juda, och i den del av Sydlandet, som tillhör Kaleb, och vi hade brÀnt upp Siklag i eld.»
15 David sade till honom: »Vill du föra mig ned till den rövarskaran?» Han svarade: »Lova mig med ed vid Gud att du icke dödar mig eller utlÀmnar mig Ät min herre, sÄ vill jag föra dig ned till den rövarskaran.»
16 SÄ förde han honom ditned, och de lÄgo dÄ kringspridda överallt pÄ marken och Äto och drucko och förlustade sig med allt det stora byte som de hade tagit ur filistéernas land och ur Juda land.
17 Och Ànda frÄn skymningen intill nÀsta dags afton höll David pÄ med att nedgöra dem; och ingen enda av dem kom undan, utom fyra hundra tjÀnare som satte sig upp pÄ kamelerna och flydde.
18 Och David rÀddade allt vad amalekiterna hade tagit; sina bÄda hustrur rÀddade David ocksÄ.
19 Ingen saknades, varken liten eller stor, ingens son och ingens dotter, ej heller nÄgot av bytet eller nÄgot av det som de hade tagit med sig; David förde alltsammans tillbaka.
20 David tog ock alla fÄr och fÀkreatur, och man drev dessa framför den övriga boskapen och ropade: »Detta Àr Davids byte.»
21 Och nÀr David kom tillbaka till de tvÄ hundra man som hade varit för trötta att följa honom, och som dÀrför hade fÄtt stanna kvar vid bÀcken Besor, gingo dessa Ästad för att möta David och det folk som han hade med sig; dÄ gick David fram till folket och hÀlsade dem.
22 Men allahanda onda och illasinnade mÀn, bland dem som hade följt med David, togo till orda och sade: »Eftersom dessa icke följde med oss, skola vi icke giva dem nÄgot av bytet som vi hava rÀddat; var och en av dem mÄ allenast taga sin hustru och sina barn med sig och gÄ hem.»
23 Men David svarade: »SÄ skolen I icke göra, mina bröder, med det som HERREN har givit oss, dÄ han bevarade oss och gav i vÄr hand denna rövarskara, som kom över oss.
24 Och vem skulle för övrigt hÀrutinnan vilja lyssna till eder? Nej, sÄdan deras lott Àr, som draga med i striden, sÄdan skall deras lott vara, som stanna vid trossen; de skola dela jÀmnt med varandra.»
25 Och dÀrvid blev det, frÄn den dagen och allt framgent; ty han gjorde detta till lag och rÀtt i Israel, sÄsom det Àr Ànnu i dag.
26 NÀr sedan David kom till Siklag, sÀnde han en del av bytet till de Àldste i Juda, sina vÀnner, i det han lÀt sÀga: »Detta Àr en skÀnk till eder av bytet frÄn HERRENS fiender.»
27 Han sÀnde till de Àldste i Betel, de Àldste i Ramot i Sydlandet och de Àldste i Jattir;
28 till de Àldste i Aroer, de Àldste i Sifamot och de Àldste i Estemoa;
29 till de Àldste i Rakal, de Àldste i jerameeliternas stÀder och de Àldste i kainéernas stÀder;
30 till de Àldste i Horma, de Àldste i Bor-Asan och de Àldste i Atak;
31 till de Àldste i Hebron och till alla de orter dÀr David hade vandrat omkring med sina mÀn.