1 Men nÀr Samuel blev gammal, satte han sina söner till domare över Israel
2 Hans förstfödde son hette Joel, och hans andre son Abia; de hade sitt domarsÀte i Beer-Seba.
3 Men hans söner vandrade icke pÄ hans vÀg, utan veko av dÀrifrÄn och sökte orÀtt vinning; de togo mutor och vrÀngde rÀtten.
4 DÄ församlade sig alla de Àldste i Israel och kommo till Samuel i Rama.
5 Och de sade till honom: »Du Àr ju nu gammal, och dina söner vandra icke pÄ dina vÀgar. SÄ sÀtt nu en konung över oss till att döma oss, sÄsom alla andra folk hava.»
6 Men det misshagade Samuel, detta att de sade dÄ: »Giv oss en konung, for att han mÄ döma oss.» Och Samuel bad till HERREN.
7 DÄ sade HERREN till Samuel »Lyssna till folkets ord, och gör allt vad de begÀra av dig; ty det Àr icke dig de hava förkastat, nej, mig hava de förkastat, i det de icke vilja att jag skall vara konung över dem.
8 SÄsom de alltid hava gjort, frÄn den dag dÄ jag förde dem upp ur Egypten Ànda till denna dag, i det att de hava övergivit mig och tjÀnat andra gudar, sÄ göra de nu ock mot dig.
9 SÄ lyssna nu till deras ord. Dock mÄ du högtidligt varna dem och förkunna för dem den konungs rÀtt, som kommer att regera över dem.»
10 Och Samuel sade till folket, som hade begÀrt en konung av honom, allt vad HERREN hade talat.
11 Han sade: »Detta bliver den konungs rÀtt, som kommer att regera över eder: Edra söner skall han taga och skall sÀtta dem pÄ sina vagnar och hÀstar, till sin tjÀnst, eller ock skola de nödgas löpa framför hans vagnar.
12 Andra av dem skall han taga och sÀtta till sina över- och underhövitsmÀn, och andra skola nödgas plöja hans Äkerjord och inbÀrga hans skörd och förfÀrdiga hans krigsredskap och hans vagnsredskap.
13 Edra döttrar skall han taga till salvoberederskor, kokerskor och bagerskor.
14 Edra bÀsta Äkrar, vingÄrdar och olivplanteringar skall han taga och skall giva dem Ät sina tjÀnare;
15 och han skall taga tionde av edra sÀdesfÀlt och edra vingÄrdar och giva Ät sina hovmÀn och tjÀnare.
16 DÀrtill skall han taga edra tjÀnare och edra tjÀnarinnor och edra bÀsta ynglingar, sÄ ock edra Äsnor, och bruka dem för sitt behov.
17 Av eder smÄboskap skall han taga tionde, och I skolen vara hans trÀlar.
18 NÀr I dÄ ropen om hjÀlp för dem konungs skull som I sjÀlva haven utvalt Ät eder, dÄ skall HERREN icke svara eder.
19 Men folket ville icke lyssna till Samuels ord, utan sade: »Nej, en konung mÄste vi hava över oss.»
20 Vi vilja bliva lika alla andra folk; vi vilja hava en konung som dömer oss, och som drager ut i spetsen för oss till att föra vÄra krig.»
21 DÄ nu Samuel hörde allt detta som folket sade, framförde han det till HERREN.
22 Men HERREN sade till Samuel: »Lyssna till deras ord, och sÀtt en konung över dem.» DÄ sade Samuel till Israels mÀn: »GÄn hem, var och en till sin stad.»