1 DÀrför, nÀr vi icke mer kunde uthÀrda, beslöto vi att stanna ensamma kvar i Aten,
2 och sÀnde Ästad Timoteus, vÄr broder och Guds tjÀnare vid förkunnandet av evangelium om Kristus, för att han skulle styrka och uppmuntra eder i eder tro,
3 sÄ att ingen bleve vacklande under dessa lidanden. Ty I veten sjÀlva att sÄdana Àro oss förelagda.
4 Redan nÀr vi voro hos eder, sade vi ju eder förut att vi skulle komma att utstÄ lidanden. SÄ har nu ock skett, det veten I.
5 Det var ocksÄ dÀrför som jag sÀnde honom Ästad, nÀr jag icke mer kunde uthÀrda; ty jag ville veta nÄgot om eder tro, eftersom jag fruktade att frestaren till Àventyrs hade sÄ frestat eder, att vÄrt arbete skulle bliva utan frukt.
6 Men nu, dÄ Timoteus har kommit till oss frÄn eder och förkunnat för oss det glada budskapet om eder tro och kÀrlek, och sagt oss att I alltjÀmt haven oss i god hÄgkomst, och att I lÀngten efter att se oss, likasom vi lÀngta efter eder,
7 nu hava vi i frÄga om eder, kÀre bröder, genom eder tro fÄtt hugnad i all vÄr nöd och allt vÄrt lidande.
8 Ty nu leva vi, eftersom I stÄn fasta i Herren.
9 Ja, huru skola vi nog kunna tacka Gud för eder, till gengÀld för all den glÀdje som vi genom eder hava inför vÄr Gud?
10 Natt och dag Àr det vÄr innerligaste bön, att vi mÄ fÄ se edra ansikten och avhjÀlpa vad som kan brista i eder tro.
11 Men vÄr Gud och Fader sjÀlv och vÄr Herre Jesus mÄ för oss jÀmna vÀgen till eder.
12 Och eder mÄ Herren giva en allt större och mer överflödande kÀrlek till varandra, ja, till alla mÀnniskor, en sÄdan kÀrlek som vi hava till eder,
13 sÄ att edra hjÀrtan styrkas till att vara ostraffliga i helighet inför vÄr Gud och Fader vid vÄr Herre Jesu tillkommelse, nÀr han kommer med alla sina heliga.