1 Ytterligare, kÀre bröder, bedja vi nu och förmana eder i Herren Jesus att allt mer förkovra eder i en sÄdan vandel som I haven fÄtt lÀra av oss att I skolen föra, Gud till behag -- en sÄdan vandel som I redan fören.
2 I veten ju vilka bud vi hava givit eder genom Herren Jesus.
3 Ty detta Àr Guds vilja, detta som hör till eder helgelse, att I avhÄllen eder frÄn otukt,
4 och att var och en av eder vet att hava sin egen maka i helgelse och Àra,
5 icke i begÀrelses lusta sÄsom hedningarna -- vilka icke kÀnna Gud --
6 och att ingen i sitt förhÄllande till sin broder krÀnker honom eller gör honom nÄgot förfÄng, ty Herren Àr en hÀmnare över allt detta, sÄsom vi redan förut hava sagt och betygat för eder.
7 Gud har ju icke kallat oss till orenhet, utan till att leva i helgelse.
8 Den som icke vill veta av detta, han förkastar alltsÄ icke en mÀnniska, utan Gud, honom som giver sin helige Ande till att bo i eder.
9 Om broderlig kÀrlek Àr det icke behövligt att skriva till eder, ty I haven sjÀlva fÄtt lÀra av Gud att Àlska varandra;
10 sÄ handlen I ju ock mot alla bröderna i hela Macedonien. Men vi förmana eder, kÀre bröder, att allt mer förkovra eder hÀri
11 och att sÀtta eder Àra i att leva i stillhet och sköta vad eder Äligger och arbeta med edra hÀnder, enligt vad vi hava bjudit eder,
12 sÄ att I skicken eder höviskt mot dem som stÄ utanför och icke behöven anlita nÄgons hjÀlp.
13 Vi vilja icke lÀmna eder, kÀre bröder, i okunnighet om huru det förhÄller sig med dem som avsomna, för att I icke skolen sörja sÄsom de andra, de som icke hava nÄgot hopp.
14 Ty lika visst som Jesus, sÄsom vi tro, har dött och har uppstÄtt, lika visst skall ock Gud genom Jesus föra dem som Àro avsomnade fram jÀmte honom.
15 SÄsom ett ord frÄn Herren sÀga vi eder nÀmligen detta, att vi som leva och lÀmnas kvar till Herrens tillkommelse ingalunda skola komma före dem som Àro avsomnade.
16 Ty Herren skall sjÀlv stiga ned frÄn himmelen, och ett maktbud skall ljuda, en överÀngels röst och en Guds basun. Och först skola de i Kristus döda uppstÄ;
17 sedan skola vi som dÄ Ànnu leva och hava lÀmnats kvar bliva jÀmte dem bortryckta pÄ skyar upp i luften, Herren till mötes; och sÄ skola vi alltid fÄ vara hos Herren.
18 SÄ trösten nu varandra med dessa ord.