1 Vad Äter angÄr tid och stund hÀrför, sÄ Àr det icke behövligt att dÀrom skriva till eder, kÀre bröder.
2 Ty I veten sjÀlva nogsamt att Herrens dag kommer sÄsom en tjuv om natten.
3 BÀst de sÀga: »Allt stÄr vÀl till, och ingen fara Àr pÄ fÀrde», dÄ kommer plötsligt fördÀrv över dem, sÄsom födslovÄndan över en havande kvinna, och de skola förvisso icke kunna fly undan.