1 Mina kÀra barn, detta skriver jag till eder, för att I icke skolen synda. Men om nÄgon syndar, sÄ hava vi en föresprÄkare hos Fadern, Jesus Kristus, som Àr rÀttfÀrdig;
2 och han Àr försoningen för vÄra synder, ja, icke allenast för vÄra, utan ock för hela vÀrldens.
3 DÀrav veta vi att vi hava lÀrt kÀnna honom, dÀrav att vi hÄlla hans bud.
4 Den som sÀger sig hava lÀrt kÀnna honom och icke hÄller hans bud, han Àr en lögnare och i honom Àr icke sanningen.
5 Men den som hÄller hans ord, i honom Àr förvisso Guds kÀrlek fullkomnad. DÀrav veta vi att vi Àro i honom.
6 Den som sÀger sig förbliva i honom, han Àr ock pliktig att sjÀlv sÄ vandra som Han vandrade.
7 Mina Àlskade, det Àr icke ett nytt bud jag skriver till eder, utan ett gammalt bud, som I haven haft frÄn begynnelsen. Detta gamla bud Àr ordet som I haven fÄtt höra.
8 PÄ samma gÄng Àr det dock ett nytt bud som jag skriver till eder. Och detta Àr sant bÄde i frÄga om honom och i frÄga om eder; ty mörkret förgÄr, och det sanna ljuset lyser redan.
9 Den som sÀger sig vara i ljuset och hatar sin broder, han Àr Ànnu alltjÀmt i mörkret.
10 Den som Àlskar sin broder, han förbliver i ljuset, och i honom Àr intet som lÀnder till fall.
11 Men den som hatar sin broder, han Àr i mörkret och vandrar i mörkret, och han vet icke vart han gÄr; ty mörkret har förblindat hans ögon.
12 Jag skriver till eder, kÀra barn, ty synderna Àro eder förlÄtna för hans namns skull.
13 Jag skriver till eder, I fÀder, ty I haven lÀrt kÀnna honom som Àr frÄn begynnelsen. Jag skriver till eder, I ynglingar, ty I haven övervunnit den onde.
14 Jag har skrivit till eder, mina barn, ty I haven lÀrt kÀnna Fadern. Jag har skrivit till eder, I fÀder, ty I haven lÀrt kÀnna honom som Àr frÄn begynnelsen. Jag har skrivit till eder, I ynglingar, ty I Àren starka, och Guds ord förbliver i eder, och I haven övervunnit den onde.
15 Ălsken icke vĂ€rlden, ej heller vad som Ă€r i vĂ€rlden. Om nĂ„gon Ă€lskar vĂ€rlden, sĂ„ Ă€r Faderns kĂ€rlek icke i honom.
16 Ty allt som Àr i vÀrlden, köttets begÀrelse och ögonens begÀrelse och högfÀrd över detta livets goda, det Àr icke av Fadern, utan av vÀrlden.
17 Och vÀrlden förgÄr och dess begÀrelse, men den som gör Guds vilja, han förbliver evinnerligen.
18 Mina barn, nu Àr den yttersta tiden. I haven ju hört att en antikrist skall komma, och redan hava mÄnga antikrister uppstÄtt; dÀrav förstÄ vi att den yttersta tiden Àr inne.
19 FrÄn oss hava de utgÄtt, men de hörde icke till oss, ty hade de hört till oss, sÄ hade de förblivit hos oss. Men det skulle bliva uppenbart att icke alla höra till oss.
20 I Äter haven mottagit smörjelse frÄn den Helige, och I haven all kunskap.
21 Jag har skrivit till eder, icke dÀrför att I icke kÀnnen sanningen, utan dÀrför att I kÀnnen den och veten att ingen lögn kommer av sanningen.
22 Vilken Àr »Lögnaren», om icke den som förnekar att Jesus Àr Kristus? Denne Àr Antikrist, denne som förnekar Fadern och Sonen.
23 Var och en som förnekar Sonen, han har icke heller Fadern; den som bekÀnner Sonen, han har ock Fadern.
24 I Äter skolen lÄta det som I haven hört frÄn begynnelsen förbliva i eder. Om det som I haven hört frÄn begynnelsen förbliver i eder sÄ skolen ock I sjÀlva förbliva i Sonen och i Fadern.
25 Och detta Àr vad han sjÀlv har lovat oss: det eviga livet.
26 Detta har jag skrivit till eder med tanke pÄ dem som söka förvilla eder.
27 Men vad eder angÄr, sÄ förbliver i eder den smörjelse I haven undfÄtt frÄn honom, och det behöves icke att nÄgon undervisar eder; ty vad hans smörjelse lÀr eder om allting, det Àr sant och Àr icke lögn. Förbliven alltsÄ i honom, sÄsom den har lÀrt eder.
28 Ja, kÀra barn, förbliven nu i honom, sÄ att vi, nÀr han en gÄng uppenbaras, kunna frimodigt trÀda fram, och icke med skam nödgas gÄ bort ifrÄn honom vid hans tillkommelse.
29 Om I veten att han Àr rÀttfÀrdig, sÄ kunnen I förstÄ att ocksÄ var och en som gör vad rÀttfÀrdigt Àr, han Àr född av honom.