1 Se vilken kÀrlek Fadern har bevisat oss dÀrmed att vi fÄ kallas Guds barn, vilket vi ock Àro. DÀrför kÀnner vÀrlden oss icke, eftersom den icke har lÀrt kÀnna honom.
2 Mina Àlskade, vi Àro nu Guds barn, och vad vi skola bliva, det Àr Ànnu icke uppenbart. Men det veta vi, att nÀr han en gÄng uppenbaras, skola vi bliva honom lika; ty dÄ skola vi fÄ se honom sÄdan han Àr.
3 Och var och en som har detta hopp till honom, han renar sig, likasom Han Àr ren.
4 Var och en som gör synd, han övertrÀder ock lagen, ty synd Àr övertrÀdelse av lagen.
5 Och i veten att Han uppenbarades, för att han skulle borttaga synderna; och synd finnes icke i honom.
6 Var och en som förbliver i honom, han syndar icke; var och en som syndar, han har icke sett honom och icke lÀrt kÀnna honom.
7 KÀra barn, lÄten ingen förvilla eder. Den som gör vad rÀttfÀrdigt Àr, han Àr rÀttfÀrdig, likasom Han Àr rÀttfÀrdig.
8 Den som gör synd, han Àr av djÀvulen, ty djÀvulen har syndat frÄn begynnelsen. Och just dÀrför uppenbarades Guds Son, att han skulle göra om intet djÀvulens gÀrningar.
9 Var och en som Àr född av Gud, han gör icke synd, ty Guds sÀd förbliver i honom; han kan icke synda, eftersom han Àr född av Gud.
10 DÀrav Àr uppenbart vilka som Àro Guds barn, och vilka som Àro djÀvulens barn, dÀrav att var och en som icke gör vad rÀttfÀrdigt Àr, han Àr icke av Gud, ej heller den som icke Àlskar sin broder.
11 Ty detta Àr det budskap som I haven hört frÄn begynnelsen, att vi skola Àlska varandra
12 och icke likna Kain, som var av den onde och slog ihjÀl sin broder. Och varför slog han ihjÀl honom? DÀrför att hans egna gÀrningar voro onda och hans broders gÀrningar rÀttfÀrdiga.
13 Förundren eder icke, mina bröder, om vÀrlden hatar eder.
14 Vi veta att vi hava övergÄtt frÄn döden till livet, ty vi Àlska bröderna. Den som icke Àlskar, han förbliver i döden.
15 Var och en som hatar sin broder, han Àr en mandrÄpare; och I veten att ingen mandrÄpare har evigt liv förblivande i sig.
16 DÀrav att Han gav sitt liv för oss hava vi lÀrt kÀnna kÀrleken; sÄ Àro ock vi pliktiga att giva vÄra liv för bröderna.
17 Men om nÄgon har denna vÀrldens goda och tillsluter sitt hjÀrta för sin broder, nÀr han ser honom lida nöd, huru kan dÄ Guds kÀrlek förbliva i honom?
18 KÀra barn, lÄtom oss Àlska icke med ord eller med tungan, utan i gÀrning och i sanning.
19 DÀrav skola vi veta att vi Àro av sanningen; och sÄ kunna vi inför honom övertyga vÄrt hjÀrta dÀrom,
20 att om vÄrt hjÀrta fördömer oss, sÄ Àr Gud större Àn vÄrt hjÀrta och vet allt.
21 Mina Àlskade, om vÄrt hjÀrta icke fördömer oss, sÄ hava vi frimodighet inför Gud,
22 och vadhelst vi bedja om, det fÄ vi av honom, eftersom vi hÄlla hans bud och göra vad som Àr vÀlbehagligt för honom.
23 Och detta Àr hans bud, att vi skola tro pÄ hans Sons, Jesu Kristi, namn och Àlska varandra, enligt det bud han har givit oss.
24 Och den som hÄller hans bud, han förbliver i Gud, och Gud förbliver i honom. Och att han förbliver i oss, det veta vi av Anden, som han har givit oss.