1 Men Ahab hade sjuttio söner i Samaria. Och Jehu skrev brev och sÀnde till Samaria, till de överste i Jisreel, de Àldste, och till de fostrare som Ahab hade utsett;
2 han skrev: »Nu, nÀr detta brev kommer eder till handa, I som haven eder herres söner hos eder, och som haven vagnarna och hÀstarna hos eder, och dÀrtill en befÀst stad och vapen,
3 mÄn I utse den som Àr bÀst och lÀmpligast av eder herres söner och sÀtta honom pÄ hans faders tron och strida för eder herres hus.»
4 Men de blevo övermÄttan förskrÀckta och sade: »De tvÄ konungarna hava ju icke kunnat hÄlla stÄnd mot honom; huru skulle dÄ vi kunna hÄlla stÄnd!»
5 Och överhovmÀstaren och hövdingen över staden och de Àldste och konungasönernas fostrare sÀnde till Jehu och lÀto sÀga: »Vi Àro dina tjÀnare; allt vad du sÀger oss villa vi göra. Vi vilja icke göra nÄgon till konung; gör vad dig tÀckes.»
6 DÄ skrev han ett annat brev till dem, vari det stod: »Om I hÄllen med mig och viljen lyssna till mina ord, sÄ tagen huvudena av eder herres söner och kommen i morgon vid denna tid till mig i Jisreel.» De sjuttio konungasönerna bodde nÀmligen hos de store i staden, vilka fostrade dem.
7 DÄ nu brevet kom dem till handa, togo de konungasönerna och slaktade dem, alla sjuttio, och lade deras huvuden i korgar och sÀnde dem till honom i Jisreel.
8 NÀr dÄ ett bud kom och berÀttade för honom att de hade fört dit konungasönernas huvuden, sade han: »LÀggen dem till i morgon i tvÄ högar vid ingÄngen till porten.»
9 Och om morgonen gick han ut och stÀllde sig dÀr och sade till allt folket: »I Àren utan skuld. Det Àr jag som har anstiftat sammansvÀrjningen mot min herre och drÀpt honom; men vem har slagit ihjÀl alla dessa?
10 MÀrken nu huru intet av HERRENS ord faller till jorden, intet som HERREN har talat mot Ahabs hus. Ja, HERREN har gjort vad han har sagt genom sin tjÀnare Elia.»
11 Sedan, drÀpte Jehu alla som voro kvar av Ahabs hus i Jisreel, sÄ ock alla hans store och hans förtrogne och hans prÀster; han lÀt ingen slippa undan.
12 DÀrefter stod han upp och begav sig Ästad till Samaria; men under vÀgen, nÀr Jehu kom till Bet-Eked-Haroim,
13 trÀffade han pÄ Ahasjas, Juda konungs, bröder. Han frÄgade dem: »Vilka Àren I?» De svarade: »Vi Àro Ahasjas bröder, och vi Àro pÄ vÀg ned för att hÀlsa pÄ konungasönerna och konungamoderns söner.»
14 Han sade: »Gripen dem levande.» DÄ grepo de dem levande och slaktade dem och kastade dem i Bet-Ekeds brunn, alla fyrtiotvÄ; han lÀt ingen av dem bliva kvar.
15 NĂ€r han sedan begav sig dĂ€rifrĂ„n, trĂ€ffade han Jonadab, Rekabs son, som kom honom till mötes; och han hĂ€lsade pĂ„ honom och sade till honom: »Ăr du lika redligt sinnad mot mig som jag Ă€r mot dig?» Jonadab svarade: »Ja.» »Ăr det sÄ», sade han, »sĂ„ rĂ€ck mig din hand.» DĂ„ rĂ€ckte han honom sin hand; och han lĂ€t honom stiga upp till sig i vagnen.
16 Och han sade: »Far med mig och se huru jag nitÀlskar för HERREN.» SÄ körde man Ästad med honom i hans vagn.
17 Och nÀr han kom till Samaria, drÀpte han alla som voro kvar av Ahabs hus i Samaria och förgjorde det sÄ, i enlighet med det ord som HERREN hade talat till Elia.
18 Och Jehu församlade allt folket och sade till dem: »Ahab har tjÀnat Baal litet; Jehu skall tjÀna honom mycket.
19 SÄ kallen nu hit till mig alla Baals profeter, alla hans tjÀnare och alla hans prÀster -- ingen fÄr saknas -- ty jag har ett stort offer Ät Baal i sinnet; var och en som saknas skall mista livet.» Men Jehu gjorde sÄ med led list, i avsikt att utrota Baals tjÀnare.
20 DÀrefter sade Jehu: »PÄlysen en helig högtidsförsamling Ät Baal.» DÄ lyste man ut en sÄdan.
21 Och Jehu sÀnde bud över hela Israel, och alla Baals tjÀnare kommo; Ingen underlÀt att komma. Och de gingo in i Baals tempel, och Baals tempel blev fullt, ifrÄn den ena Àndan till den andra.
22 Sedan sade han till förestÄndaren för klÀdkammaren: »Tag fram klÀder Ät alla Baals tjÀnare.» Och han tog fram klÀderna Ät dem.
23 DÀrefter gick Jehu in i Baals tempel med Jonadab, Rekabs son. Och han sade till Baals tjÀnare: »Sen nu noga efter, att hÀr bland eder icke finnes nÄgon HERRENS tjÀnare, utan allenast sÄdana som tjÀna Baal.
24 De gingo alltsÄ in för att offra slaktoffer och brÀnnoffer. Men Jehu hade dÀrutanför stÀllt Ättio man och sagt: »Om nÄgon slipper undan av de mÀn som jag nu överlÀmnar i edra hÀnder, sÄ skall liv givas för liv.»
25 Och nÀr man hade offrat brÀnnoffret, sade Jehu till drabanterna och kÀmparna: »GÄn in och slÄn ned dem; lÄten ingen komma ut.» Och de slogo dem med svÀrdsegg, och drabanterna och kÀmparna kastade undan deras kroppar. DÀrefter gingo de in i det inre av Baals tempel
26 och kastade ut stoderna ur Baals tempel och brÀnde upp dem.
27 Och sjÀlva Baalsstoden bröto de ned; de bröto ock ned Baals tempel och gjorde dÀrav avtrÀden, som finnas kvar Ànnu i dag.
28 SĂ„ utrotade Jehu Baal ur Israel.
29 Men frÄn de Jerobeams, Nebats sons, synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda, frÄn dem avstod icke Jehu, icke frÄn guldkalvarna i Betel och Dan.
30 Och HERREN sade till Jehu: »DÀrför att du har vÀl utfört vad rÀtt var i mina ögon, och gjort mot Ahabs hus allt vad jag hade i sinnet, dÀrför skola dina söner till fjÀrde led sitta pÄ Israels tron.
31 Men Jehu tog dock icke i akt att vandra efter HERRENS, Israels Guds, lag av allt sitt hjÀrta; han avstod icke frÄn de Jerobeams synder genom vilka denne hade kommit Israel att synda.
32 Vid denna tid begynte HERREN skÀra bort stycken frÄn Israel, ty Hasael slog israeliterna utefter hela deras grÀns
33 och intog östra sidan om Jordan hela landet Gilead, gaditernas, rubeniternas och manassiternas land, omrÄdet frÄn Aroer vid bÀcken Arnon, bÄde Gilead och Basan.
34 Vad nu mer Àr att sÀga om Jehu, om allt vad han gjorde och om alla hans bedrifter, det finnes upptecknat i Israels konungars krönika.
35 Och Jehu gick till vila hos sina fÀder, och man begrov honom i Samaria. Och hans son Joahas blev konung efter honom.
36 Den tid Jehu regerade över Israel Samaria var tjuguÄtta Är.