1 NÀr Atalja, Ahasjas moder, förnam att hennes son var död, stod hon upp och förgjorde hela konungaslÀkten.
2 Men just nÀr konungabarnen skulle dödas, tog Joseba, konung Jorams dotter, Ahasjas syster, Joas, Ahasjas son, och skaffade honom jÀmte hans amma hemligen undan, in i sovkammaren; dÀr höll man honom dold för Atalja, sÄ att han icke blev dödad.
3 Sedan var han hos henne i HERRENS hus, dÀr han förblev gömd i sex Är, medan Atalja regerade i landet.
4 Men i det sjunde Äret sÀnde Jojada Ästad och lÀt hÀmta karéernas och drabanternas underhövitsmÀn och förde dem in till sig i HERRENS hus; och sedan han hade gjort en överenskommelse med dem och tagit en ed av dem i HERRENS hus visade han dem konungens son.
5 DÀrefter bjöd han dem och sade: »Detta Àr vad I skolen göra: en tredjedel av eder, I som haven att intrÀda i vakthÄllningen pÄ sabbaten, skall hÄlla vakt i konungshuset
6 och en tredjedel vid Surporten och en tredjedel vid porten bakom drabanterna; sÄ skolen hÄlla vakt vid huset var i sin ordning.
7 Men de bÄda andra avdelningarna av eder, nÀmligen alla som hava att avgÄ frÄn vakthÄllningen pÄ sabbaten, de skola hÄlla vakt i HERRENS hus hos konungen.
8 I skolen stÀlla eder runt omkring; konungen, var och en med sina vapen i handen; och om nÄgon vill trÀnga sig inom leden, skall han dödas. Och I skolen följa konungen, vare sig han gÄr ut eller in.
9 UnderhövitsmÀnnen gjorde allt vad prÀsten Jojada hade bjudit dem; var och en av dem tog sina mÀn, bÄde de som skulle intrÀda i vakthÄllningen pÄ sabbaten och de som skulle avgÄ dÀrifrÄn pÄ sabbaten, och de kommo sÄ till prÀsten Jojada.
10 Och prÀsten gav Ät underhövitsmÀnnen det spjut och de sköldar som hade tillhört konung David, och som funnos i HERRENS hus.
11 Och drabanterna stÀllde upp sig, var och en med sina vapen i handen, frÄn husets södra sida till husets norra sida, mot altaret och mot huset, runt omkring konungen.
12 DÀrefter förde han ut konungasonen och satte pÄ honom kronan och gav honom vittnesbördet; och de gjorde honom till konung och smorde honom. Och de klappade i hÀnderna och ropade: »Leve konungen!»
13 NÀr Atalja nu hörde drabanternas och folkets rop, gick hon in i HERRENS hus till folket.
14 DÀr fick hon dÄ se konungen stÄ vid pelaren, sÄsom övligt var, och hövitsmÀnnen och trumpetblÄsarna bredvid konungen, och fick höra huru hela folkmÀngden jublade och stötte i trumpeterna. DÄ rev Atalja sönder sina klÀder och utropade: »SammansvÀrjning! SammansvÀrjning!»
15 Men prÀsten Jojada gav underhövitsmÀnnen som anförde skaran denna befallning: »Fören henne ut mellan leden, och om nÄgon följer henne, sÄ mÄ han dödas med svÀrd.» PrÀsten ville nÀmligen förhindra att hon dödades i HERRENS hus.
16 AlltsÄ grepo de henne, och nÀr hon hade kommit till den plats dÀr hÀstarna plÀgade föras in i konungshuset, dödades hon dÀr.
17 Och Jojada slöt det förbundet mellan HERREN, konungen och folket, att de skulle vara ett HERRENS folk; han slöt ock ett förbund mellan konungen och folket.
18 Och hela folkmÀngden begav sig till Baals tempel och rev ned det och förstörde i grund dess altaren och dess bilder; och Mattan, Baals prÀst, drÀpte de framför altarna. DÀrefter stÀllde prÀsten ut vakter vid HERRENS hus.
19 Och han tog med sig underhövitsmÀnnen jÀmte karéerna och drabanterna och hela folkmÀngden, och de förde konungen ned frÄn HERRENS hus och gingo in i konungshuset genom Drabantporten; och han satte sig pÄ konungatronen.
20 Och hela folkmÀngden gladde sig, och staden förblev lugn. Men Atalja hade de dödat med svÀrd i konungshuset. Andra Konungaboken, 12 Kapitlet Joas konung i Juda. Insamling för att sÀtta templet i stÄnd. Hasaels tÄg mot Jerusalem. Joas dödad genom en sammansvÀrjning.
21 Joas var sju Är gammal, nÀr han blev konung.