1 I Jehus sjunde regeringsÄr blev Joas konung, och han regerade fyrtio Är i Jerusalem. Hans moder hette Sibja, frÄn Beer-Seba.
2 Och Joas gjorde vad rÀtt var HERRENS ögon, sÄ lÀnge han levde, prÀsten Jojada hade varit hans lÀrare.
3 Dock blevo offerhöjderna icke avskaffade, utan folket fortfor att frambÀra offer och tÀnda offereld pÄ höjderna.
4 Och Joas sade till prÀsterna: »Alla penningar vilka sÄsom heliga gÄvor inflyta till HERRENS hus, gÄngbara penningar, sÄdana som utgöra lösen för personer, efter det vÀrde som för var och en bestÀmmes, och alla penningar som nÄgon av sitt hjÀrta manas att bÀra till HERRENS hus,
5 dem skola prÀsterna taga emot, var och en av sina bekanta, och de skola dÀrmed sÀtta i stÄnd vad som Àr förfallet pÄ HERRENS hus, överallt dÀr nÄgot förfallet finnes.»
6 Men i konung Joas' tjugutredje regeringsÄr hade prÀsterna Ànnu icke satt i stÄnd vad som var förfallet pÄ huset.
7 DÄ kallade konung Joas till sig prÀsten Jojada och de övriga prÀsterna och sade till dem: »Varför sÀtten I icke i stÄnd vad som Àr förfallet pÄ huset? Nu fÄn I icke lÀngre taga emot penningar av edra bekanta, utan I skolen lÀmna dem ifrÄn eder till det som Àr förfallet pÄ huset.»
8 Och prÀsterna samtyckte till att icke taga emot penningar av folket, och ej heller befatta sig med att sÀtta i stÄnd vad som var förfallet pÄ huset.
9 DÄ tog prÀsten Jojada en kista och borrade ett hÄl pÄ locket och stÀllde den bredvid altaret, pÄ högra sidan, nÀr man gÄr in i HERRENS hus. Och prÀsterna som höllo vakt vid tröskeln lade dit alla penningar som inflöto till HERRENS hus.
10 Men sÄ snart de dÄ mÀrkte att mycket penningar fanns i kistan, gick konungens sekreterare ditupp jÀmte översteprÀsten, och de knöto in och rÀknade sedan de penningar som funnos i HERRENS hus.
11 DÀrefter överlÀmnades de uppvÀgda penningarna Ät de mÀn som förrÀttade arbete sÄsom tillsyningsmÀn vid HERRENS hus, och dessa betalade ut dem Ät de timmermÀn och byggningsmÀn som arbetade pÄ HERRENS hus,
12 och Ät murarna och stenhuggarna, sÄ ock till inköp av trÀvirke och huggen sten för att sÀtta i stÄnd vad som var förfallet pÄ HERRENS hus, korteligen, till alla utgifter för att sÀtta huset i stÄnd.
13 Men man gjorde inga silverfat för HERRENS hus, ej heller knivar, skÄlar, trumpeter eller andra föremÄl av guld eller av silver, för de penningar som inflöto till HERRENS hus,
14 utan man gav dem Ät arbetarna, och dessa satte dÀrför HERRENS hus i stÄnd.
15 Och man höll icke nÄgon rÀkenskap med de mÀn Ät vilka penningarna överlÀmnades, för att de skulle giva dem Ät arbetarna, utan de fingo handla pÄ heder och tro.
16 Men skuldoffers- och syndofferspenningarna gingo icke till HERRENS hus utan tillföllo prÀsterna.
17 PÄ den tiden drog Hasael, konungen i Aram, upp och belÀgrade Gat och intog det, dÀrefter stÀllde Hasael sitt tÄg upp mot Jerusalem.
18 DÄ tog Joas, Juda konung, allt vad hans fÀder Josafat, Joram och Ahasja, Juda konungar, hade helgat Ät HERREN, och vad han sjÀlv hade helgat Ät HERREN, och allt guld som fanns i skattkamrarna i HERRENS hus och i konungshuset, och sÀnde det till Hasael, konungen i Aram, och dÄ lÀmnade denne Jerusalem i fred.
19 Vad nu mer Àr att sÀga om Joas och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars krönika.
20 Och hans tjÀnare uppreste sig och sammansvuro sig och drÀpte Joas i Millobyggnaden, som strÀcker sig ned mot Silla.
21 Det var hans tjÀnare Josakar, Simeats son, och Josabad, Somers son, som slogo honom till döds. Och man begrov honom hos hans fÀder i Davids stad. Och hans son Amasja blev konung efter honom