1 I Hoseas, Elas sons, Israels konungs, tredje regeringsÄr blev Hiskia, Ahas' son, konung i Juda.
2 Han var tjugufem Är gammal, nÀr han blev konung, och han regerade tjugunio Är i Jerusalem. Hans moder hette Abi, Sakarjas dotter.
3 Han gjorde vad rÀtt var i HERRENS ögon, alldeles sÄsom hans fader David hade gjort.
4 Han avskaffade offerhöjderna, slog sönder stoderna och högg ned Aseran. Han krossade ock den kopparorm som Mose hade gjort; ty Ànda till denna tid hade Israels barn tÀnt offereld Ät denne. Man kallade honom Nehustan.
5 PÄ HERREN, Israels Gud, förtröstade han, sÄ att ingen var honom lik bland alla Juda konungar efter honom, ej heller bland dem som hade varit före honom.
6 Han höll sig till HERREN och vek icke av ifrÄn honom, utan höll hans bud, dem som HERREN hade givit Mose.
7 Och HERREN var med honom, sÄ att han hade framgÄng i allt vad han företog sig. Han avföll frÄn konungen i Assyrien och upphörde att vara honom underdÄnig.
8 Han slog ock filistéerna och intog deras land Ànda till Gasa med dess omrÄde, sÄvÀl vÀktartorn som befÀsta stÀder.
9 I konung Hiskias fjÀrde regeringsÄr, som var Hoseas, Elas sons, Israels konungs, sjunde regeringsÄr, drog Salmaneser, konungen i Assyrien, upp mot Samaria och belÀgrade det.
10 Och de intogo det efter tre Är, i Hiskias sjÀtte regeringsÄr; under detta Är, som var Hoseas, Israels konungs, nionde regeringsÄr, blev Samaria intaget.
11 Och konungen i Assyrien förde Israel bort till Assyrien och förflyttade dem till Hala och till Habor, en ström i Gosan, och till Mediens stÀder --
12 detta dÀrför att de icke hörde HERRENS, sin Guds, röst, utan övertrÀdde hans förbund, allt vad HERRENS tjÀnare Mose hade bjudit; de ville varken höra eller göra det.
13 Och i konung Hiskias fjortonde regeringsÄr drog Sanherib, konungen i Assyrien, upp och angrep alla befÀsta stÀder i Juda och intog dem.
14 DÄ sÀnde Hiskia, Juda konung, till Assyriens konung i Lakis och lÀt sÀga: »Jag har försyndat mig; vÀnd om och lÀmna mig i fred. Vad du lÀgger pÄ mig vill jag bÀra.» DÄ Älade konungen i Assyrien Hiskia, Juda konung, att betala tre hundra talenter silver och trettio talenter guld.
15 Och Hiskia gav ut alla de penningar som funnos i HERRENS hus och i konungshusets skattkamrar.
16 Vid detta tillfÀlle lösbröt ock Hiskia frÄn dörrarna till HERRENS tempel och frÄn dörrposterna den belÀggning som Hiskia, Juda konung, hade överdragit dem med, och gav detta Ät konungen i Assyrien.
17 Men konungen i Assyrien sĂ€nde frĂ„n Lakis Ă„stad Tartan, Rab-Saris och Rab-Sake med en stor hĂ€r mot konung Hiskia i Jerusalem. Dessa drogo dĂ„ upp och kommo till Jerusalem; och nĂ€r de hade dragit ditupp och kommit fram, stannade de vid Ăvre dammens vattenledning, pĂ„ vĂ€gen till ValkarfĂ€ltet.
18 Och de begÀrde att fÄ tala med konungen. DÄ gingo överhovmÀstaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna och kansleren Joa, Asafs son, ut till dem.
19 Och Rab-Sake sade till dem: »SÀgen till Hiskia: SÄ sÀger den store konungen, konungen i Assyrien: Vad Àr det för en förtröstan som du nu har hÀngivit dig Ät?
20 Du menar vÀl att allenast munvÀder behövs för att veta rÄd och hava makt att föra krig. PÄ vem förtröstar du dÄ, eftersom du har satt dig upp mot mig?
21 Du förtröstar val nu pÄ den brÀckta rörstaven Egypten, men se, nÀr nÄgon stöder sig pÄ den, gÄr den in i hans hand och genomborrar den. Ty sÄdan Àr Farao, konungen i Egypten, för alla som förtrösta pÄ honom.
22 Eller sÀgen I kanhÀnda till mig: 'Vi förtrösta pÄ HERREN, vÄr Gud'? Var det dÄ icke hans offerhöjder och altaren Hiskia avskaffade, nÀr han sade till Juda och Jerusalem: 'Inför detta altare skolen I tillbedja, har i Jerusalem'?
23 Men ingÄ nu ett vad med min herre, konungen i Assyrien: jag vill giva dig tvÄ tusen hÀstar, om du kan skaffa dig ryttare till dem.
24 Huru skulle du dÄ kunna slÄ tillbaka en enda stÄthÄllare, en av min herres ringaste tjÀnare? Och du sÀtter din förtröstan till Egypten, i hopp om att sÄ fÄ vagnar och ryttare!
25 Menar du dÄ att jag utan HERRENS vilja har dragit upp till detta stÀlle för att fördÀrva det? Nej, det Àr HERREN som har sagt till mig: Drag upp mot detta land och fördÀrva det.»
26 DÄ sade Eljakim, Hilkias son, och Sebna och Joa till Rab-Sake: »Tala till dina tjÀnare pÄ arameiska, ty vi förstÄ det sprÄket, och tala icke med oss pÄ judiska inför folket som stÄr pÄ muren.»
27 Men Rab-Sake svarade dem: »Ăr det dĂ„ till din herre och till dig som min herre har sĂ€nt mig att tala dessa ord? Ăr det icke fastmer till de mĂ€n som sitta pĂ„ muren, och som jĂ€mte eder skola nödgas Ă€ta sin egen trĂ€ck och dricka sitt eget vatten?»
28 DÀrefter trÀdde Rab-Sake nÀrmare och ropade med hög röst pÄ judiska och talade och sade: »Hören den store konungens, den assyriske konungens, ord.
29 SÄ sÀger konungen: LÄten icke Hiskia bedraga eder, ty han förmÄr icke rÀdda eder ur min hand
30 Och lÄten icke Hiskia förleda eder att förtrösta pÄ HERREN, dÀrmed att han sÀger: 'HERREN skall förvisso rÀdda oss, och denna stad skall icke bliva given i den assyriske konungens hand.'
31 Hören icke pÄ Hiskia. Ty sÄ sÀger konungen i Assyrien: Gören upp i godo med mig och given eder Ät mig, sÄ skolen I fÄ Àta var och en av sitt vintrÀd och av sitt fikontrÀd och dricka var och en ur sin brunn,
32 till dess jag kommer och hÀmtar eder till ett land som Àr likt edert eget land, ett land med sÀd och vin, ett land med bröd och vingÄrdar, ett land med Àdla olivtrÀd och honung; sÄ skolen I fÄ leva och icke dö. Men hören icke pÄ Hiskia; ty han vill förleda eder, nÀr han sÀger: 'HERREN skall rÀdda oss.'
33 Har vÀl nÄgon av de andra folkens gudar nÄgonsin rÀddat sitt land ur den assyriske konungens hand?
34 Var Àro Hamats och Arpads gudar? Var Àro Sefarvaims, Henas och Ivas gudar? Eller hava de rÀddat Samaria ur min hand?
35 Vilken bland andra lÀnders alla gudar har vÀl rÀddat sitt land ur min hand, eftersom I menen att HERREN skall rÀdda Jerusalem ur min hand?»
36 Men folket teg och svarade honom icke ett ord, ty konungen hade sÄ bjudit och sagt: »Svaren honom icke.»
37 Och överhovmÀstaren Eljakim, Hilkias son, och sekreteraren Sebna och kansleren Joa, Asafs son, kommo till Hiskia med sönderrivna klÀder och berÀttade för honom vad Rab-Sake hade sagt.