1 DÄ nu konung Hiskia hörde detta, rev han sönder sina klÀder och höljde sig i sorgdrÀkt och gick in i HERRENS hus.
2 Och överhovmÀstaren Eljakim och sekreteraren Sebna och de Àldste bland prÀsterna sÀnde han, höljda i sorgdrÀkt, till profeten Jesaja, Amos' son.
3 Och de sade till denne: »SÄ sÀger Hiskia: En nödens, tuktans och smÀlekens dag Àr denna dag, ty fostren hava vÀl kommit fram till födseln, men kraft att föda finnes icke.
4 KanhÀnda skall HERREN, din Gud, höra alla Rab-Sakes ord, med vilka hans herre, konungen i Assyrien, har sÀnt honom till att smÀda den levande Guden, sÄ att han straffar honom för dessa ord, som han, HERREN, din Gud, har hört. SÄ bed nu en bön för den kvarleva som Ànnu finnes.»
5 NÀr nu konung Hiskias tjÀnare kommo till Jesaja,
6 sade Jesaja till dem: »SÄ skolen I sÀga till eder herre: SÄ sÀger HERREN: Frukta icke för de ord som du har hört, dem med vilka den assyriske konungens tjÀnare hava hÀdat mig.
7 Se, jag skall lÄta en sÄdan ande komma in i honom, att han, pÄ grund av ett rykte som han skall fÄ höra, vÀnder tillbaka till sitt land; och jag skall lÄta honom falla för svÀrd i hans eget land.
8 Och Rab-Sake vÀnde tillbaka och fann den assyriske konungen upptagen med att belÀgra Libna; ty han hade hört att han hade brutit upp frÄn Lakis.
9 Men nÀr Sanherib fick höra sÀga om Tirhaka, konungen i Etiopien, att denne hade dragit ut för att strida mot honom, skickade han Äter sÀndebud till Hiskia och sade:
10 »SÄ skolen I sÀga till Hiskia, Juda konung: LÄt icke din Gud, som du förtröstar pÄ, bedraga dig, i det att du tÀnker: 'Jerusalem skall icke bliva givet i den assyriske konungens hand.'
11 Du har nu hört vad konungarna i Assyrien hava gjort med alla andra lÀnder, huru de hava givit dem till spillo. Och du skulle nu bliva rÀddad!
12 Hava vÀl de folk som mina fÀder fördÀrvade, Gosan, Haran, Resef och Edens barn i Telassar, blivit rÀddade av sina gudar?
13 Var Àr Hamats konung och Arpads konung och konungen över Sefarvaims stad, över Hena och Iva?»
14 NÀr Hiskia hade mottagit brevet av sÀndebuden och lÀst det, gick han upp i HERRENS hus, och dÀr bredde Hiskia ut det inför HERRENS ansikte.
15 Och Hiskia bad inför HERRENS ansikte och sade: »HERRE, Israels Gud, du som tronar pÄ keruberna, du allena Àr Gud, den som rÄder över alla riken pÄ jorden; du har gjort himmel och jord.
16 HERRE, böj ditt öra hÀrtill och hör; HERRE, öppna dina ögon och se. Ja, hör Sanheribs ord, det budskap varmed han har smÀdat den levande Guden.
17 Det Àr sant, HERRE, att konungarna i Assyrien hava förött folken och deras land.
18 Och de hava kastat deras gudar i elden; ty dessa voro inga gudar, utan verk av mÀnniskohÀnder, trÀ och sten; dÀrför kunde de förgöra dem.
19 Men frÀls oss nu, HERRE, vÄr Gud, ur hans hand, sÄ att alla riken pÄ jorden förnimma att du, HERRE, allena Àr Gud.»
20 DÄ sÀnde Jesaja, Amos' son, bud till Hiskia och lÄt sÀga: »SÄ sÀger HERREN, Israels Gud: Det varom du har bett mig angÄende Sanherib, konungen i Assyrien, det har jag hört.
21 SÄ Àr nu detta det ord som HERREN har talat om honom: Hon föraktar dig och bespottar dig, jungfrun dottern Sion; hon skakar huvudet efter dig, dottern Jerusalem.
22 vem har du smÀdat och hÀdat, och mot vem har du upphÀvt din röst? Alltför högt har du upplyft dina ögon -- Ja, mot Israels Helige.
23 Genom dina sÀndebud smÀdade du Herren, nÀr du sade: 'Med mina mÄnga vagnar drog jag upp pÄ bergens höjder, lÀngst upp pÄ Libanon; jag högg ned dess höga cedrar och vÀldiga cypresser; jag trÀngde fram till dess innersta gömslen, dess frodigaste skog;
24 jag grÀvde brunnar och drack ut frÀmmande vatten, och med min fot uttorkade jag alla Egyptens strömmar.'
25 Har du icke hört att jag för lÀnge sedan beredde detta? Av Älder bestÀmde jag ju sÄ; och nu har jag fört det fram: du fick makt att ödelÀgga befÀsta stÀder till grusade stenhopar.
26 Deras invÄnare blevo maktlösa, de förfÀrades och stodo med skam. Det gick dem sÄsom grÀset pÄ marken och gröna örter, sÄsom det som vÀxer pÄ taken, och sÀd som förbrÀnnes, förrÀn strÄet har vuxit upp.
27 Om du sitter eller gÄr ut eller gÄr in, sÄ vet jag det, och huru du rasar mot mig.
28 Men dÄ du nu sÄ rasar mot mig, och dÄ ditt övermod har nÄtt till mina öron, skall jag sÀtta min krok i din nÀsa och mitt betsel i din mun och föra dig tillbaka samma vÀg som du har kommit pÄ.
29 Och detta skall för dig vara tecknet: man skall detta Är Àta vad som vÀxer upp av spillsÀd, och nÀsta Är sjÀlvvuxen sÀd; men det tredje Äret skolen I fÄ sÄ och skörda och plantera vingÄrdar och Àta deras frukt.
30 Och den rÀddade skara av Juda hus, som bliver kvar, skall Äter skjuta rot nedtill och bÀra frukt upptill.
31 Ty frÄn Jerusalem skall utgÄ en kvarleva, en rÀddad skara frÄn Sions berg. HERRENS nitÀlskan skall göra detta.
32 DÀrför sÀger HERREN sÄ om konungen i Assyrien: Han skall icke komma in i denna stad och icke skjuta nÄgon pil ditin; han skall icke mot den föra fram nÄgon sköld eller kasta upp nÄgon vall mot den.
33 Samma vÀg han kom skall han vÀnda tillbaka, och in i denna stad skall han icke komma, sÀger HERREN.
34 Ty jag skall beskÀrma och frÀlsa denna stad för min och min tjÀnare Davids skull.»
35 Och samma natt gick HERRENS Àngel ut och slog i assyriernas lÀger ett hundra Ättiofem tusen man; och nÀr man bittida följande morgon kom ut, fick man se döda kroppar ligga dÀr överallt
36 DÄ bröt Sanherib, konungen i Assyrien, upp och tÄgade tillbaka; och han stannade sedan i Nineve.
37 Men nÀr han en gÄng tillbad i sin gud Nisroks tempel, blev han drÀpt med svÀrd av Adrammelek och Sareser; dÀrefter flydde dessa undan till Ararats land. Och hans son Esarhaddon blev konung efter honom.