1 Josia var Ätta Är gammal, nÀr han blev konung, och han regerade trettioett Är i Jerusalem. Hans moder hette Jedida, Adajas dotter, frÄn Boskat.
2 Han gjorde vad rÀtt var i HERRENS ögon och vandrade i allt pÄ sin fader Davids vÀg och vek icke av vare sig till höger eller till vÀnster.
3 I sitt adertonde regeringsÄr sÀnde konung Josia sekreteraren Safan, son till Asalja, Mesullams son, Ästad till HERRENS hus och sade:
4 »GÄ upp till översteprÀsten Hilkia, och bjud honom att göra i ordning de penningar som hava influtit till HERRENS hus, sedan de hava blivit insamlade ifrÄn folket av dem som hÄlla vakt vid tröskeln.
5 Och han skall överlÀmna dem Ät de mÀn som förrÀtta arbete sÄsom tillsyningsmÀn vid HERRENS hus, och dessa skola giva dem Ät de mÀn som arbeta vid HERRENS hus, för att sÀtta i stÄnd vad som Àr förfallet pÄ huset,
6 nÀmligen Ät timmermÀnnen, byggningsmÀnnen och murarna, sÄ ock till att inköpa trÀvirke och huggen sten för att sÀtta huset i stÄnd.
7 Dock skall man icke hÄlla nÄgon rÀkenskap med dem angÄende de penningar som överlÀmnas Ät dem, utan de skola fÄ handla pÄ heder och tro.»
8 Och översteprÀsten Hilkia sade till sekreteraren Safan: »Jag har funnit lagboken i HERRENS hus.» Och Hilkia gav boken Ät Safan, och han lÀste den.
9 DÀrefter gick sekreteraren Safan in till konungen och avgav sin berÀttelse inför konungen; han sade: »Dina tjÀnare hava tömt ut de penningar som funnos i templet, och hava överlÀmnat dem Ät de mÀn som förrÀtta arbete sÄsom tillsyningsmÀn vid HERRENS hus.»
10 Vidare berÀttade sekreteraren Safan för konungen och sade: »PrÀsten Hilkia har givit mig en bok.» Och Safan förelÀste den för konungen.
11 NÀr konungen nu hörde lagbokens ord, rev han sönder sina klÀder.
12 Och konungen bjöd prÀsten Hilkia och Ahikam, Safans son, och Akbor, Mikajas son, och sekreteraren Safan och Asaja, konungens tjÀnare, och sade:
13 »GÄn och frÄgen HERREN för mig och för folket, ja, för hela Juda, angÄende det som stÄr i denna bok som nu har blivit funnen. Ty stor Àr HERRENS vrede, den som Àr upptÀnd mot oss, dÀrför att vÄra fÀder icke hava velat lyssna till denna boks ord och icke hava gjort allt som Àr oss föreskrivet.
14 DÄ gingo prÀsten Hilkia och Ahikam, Akbor, Safan och Asaja till profetissan Hulda, hustru Ät Sallum, klÀdkammarvaktaren, som var son till Tikva, Harhas' son; hon bodde i Jerusalem, i Nya staden. Och de talade med henne.
15 DÄ sade hon till dem: »SÄ sÀger HERREN, Israels Gud: SÀgen till den man som har sÀnt eder till mig:
16 SÄ sÀger HERREN: Se, över denna plats och över dess invÄnare skall jag lÄta olycka komma, allt vad som stÄr i den bok som Juda konung har lÀst --
17 detta dÀrför att de hava övergivit mig och tÀnt offereld Ät andra gudar, och sÄ hava förtörnat mig med alla sina hÀnders verk. Min vrede skall upptÀndas mot denna plats och skall icke bliva utslÀckt.
18 Men till Juda konung, som har sÀnt eder för att frÄga HERREN, till honom skolen I sÀga sÄ: SÄ sÀger HERRES, Israels Gud,
19 angÄende de ord som du har hört: Eftersom ditt hjÀrta blev bevekt och du ödmjukade dig inför HERREN, nÀr du hörde vad jag har talat mot denna plats och mot dess invÄnare, nÀmligen att de skola bliva ett föremÄl för hÀpnad och ett exempel som man nÀmner, nÀr man förbannar, och eftersom du rev sönder dina klÀder och grÀt inför mig, fördenskull har jag ock hört dig, sÀger HERREN.
20 DÀrför vill jag samla dig till dina fÀder, sÄ att du fÄr samlas till dem i din grav med frid; och dina ögon skola slippa att se all den olycka som jag skall lÄta komma över denna plats.» Och de vÀnde till baka till konungen med detta svar.