1 DÄ sÀnde konungen Ästad mÀn som församlade till honom alla de Àldste i Juda och Jerusalem.
2 Och konungen gick upp i HERRENS hus, och alla Juda mÀn och alla Jerusalems invÄnare följde honom, ocksÄ prÀsterna och profeterna, ja, allt folket, ifrÄn den minste till den störste. Och han lÀste upp för dem allt vad som stod i förbundsboken, som hade blivit funnen i HERRENS hus
3 Och konungen trÀdde fram till pelaren och slöt inför HERRENS ansikte det förbundet, att de skulle följa efter HERREN och hÄlla hans bud, hans vittnesbörd och hans stadgar, av allt hjÀrta och av all sjÀl, och upprÀtthÄlla detta förbunds ord, dem som voro skrivna i denna bok. Och allt folket trÀdde in i förbundet.
4 DÀrefter bjöd konungen översteprÀsten Hilkia och prÀsterna nÀst under honom, sÄ ock dem som höllo vakt vid tröskeln, att de skulle föra bort ur HERRENS tempel alla de redskap som voro gjorda Ät Baal och Aseran och Ät himmelens hela hÀrskara. Och han lÀt brÀnna upp dem utanför Jerusalem pÄ Kidrons fÀlt, men askan efter dem lÀt han föra till Betel.
5 Han avsatte ock de avgudaprÀster som Juda konungar hade tillsatt, för att tÀnda offereld pÄ offerhöjderna i Juda stÀder och runt omkring Jerusalem, sÄ ock dem som tÀnde offereld Ät Baal, Ät solen, Ät mÄnen, Ät stjÀrnbilderna och Ät himmelens hela hÀrskara.
6 Och han tog Aseran ur HERRENS hus och förde bort den utanför Jerusalem till Kidrons dal, och brÀnde upp den dÀr i Kidrons dal, han stötte sönder den till stoft och kastade stoftet pÄ den allmÀnna begravningsplatsen.
7 Vidare rev han ned tempelbolarhusen som funnos i HERRENS hus, dem i vilka kvinnor vÀvde tyg till tÀlt Ät Aseran.
8 Och han lÀt föra alla prÀsterna bort ifrÄn Juda stÀder och orenade de offerhöjder dÀr prÀsterna hade tÀnt offereld, frÄn Geba Ànda till Beer-Seba; och han bröt ned offerhöjderna vid stadsportarna, bÄde den som lÄg vid ingÄngen till stadshövitsmannen Josuas port och den som lÄg till vÀnster, nÀr man gick in genom stadsporten.
9 Dock fingo offerhöjdsprÀsterna icke stiga upp till HERRENS altare i Jerusalem; de fingo allenast Àta osyrat bröd ibland sina bröder.
10 Han orenade ock Tofet i Hinnoms barns dal, för att ingen skulle lÄta sin son eller dotter gÄ genom eld, till offer Ät Molok.
11 Och han skaffade bort de hÀstar som Juda konungar hade invigt Ät solen och stÀllt upp sÄ, att man icke kunde gÄ in i HERRENS hus, vid hovmannen Netan-Meleks kammare i Parvarim; och solens vagnar brÀnde han upp i eld.
12 Och altarna pÄ taket över Ahas' sal, vilka Juda konungar hade lÄtit göra, och de altaren som Manasse hade lÄtit göra pÄ de bÄda förgÄrdarna till HERRENS hus, dem bröt konungen ned; sedan skyndade han bort dÀrifrÄn och kastade stoftet av dem i Kidrons dal.
13 Och offerhöjderna öster om Jerusalem och söder om FördÀrvets berg, vilka Salomo, Israels konung, hade byggt Ät Astarte, sidoniernas styggelse, Ät Kemos, Moabs styggelse, och Ät Milkom, Ammons barns skÀndlighet, dem orenade konungen.
14 Han slog sönder stoderna och högg ned Aserorna; och platsen dÀr de hade stÄtt fyllde han med mÀnniskoben.
15 OcksÄ altaret i Betel, den offerhöjd som Jerobeam, Nebats son, hade byggt upp, han som kom Israel att synda, ocksÄ detta altare med offerhöjden bröt han ned; dÀrefter brÀnde han upp offerhöjden och stötte sönder den till stoft och brÀnde tillika upp Aseran.
16 NÀr dÄ Josia sÄg sig om och fick se gravarna som voro dÀr pÄ berget, sÀnde han Ästad och lÀt hÀmta benen ur gravarna och brÀnde upp dem pÄ altaret och orenade det sÄ -- i enlighet med det HERRENS ord som hade blivit förkunnat av gudsmannen som förkunnade att detta skulle ske.
17 Och han frÄgade: »Vad Àr det för en vÄrd som jag ser dÀr?» Folket i staden svarade honom: »Det Àr den gudsmans grav, som kom frÄn Juda och ropade mot altaret i Betel att det skulle ske, som du nu har gjort.»
18 DÄ sade han: »LÄten honom vara; ingen mÄ röra hans ben.» SÄ lÀmnade man dÄ hans ben i fred, och tillika benen av den profet som hade kommit dit frÄn Samarien.
19 DÀrjÀmte skaffade Josia bort alla de offerhöjdshus i Samariens stÀder, som Israels konungar hade byggt upp, och med vilka de hade kommit förtörnelse Ästad; och han gjorde med dem alldeles pÄ samma sÀtt som han hade gjort i Betel.
20 Och alla offerhöjdsprÀster som funnos dÀr slaktade han pÄ altarna och brÀnde mÀnniskoben ovanpÄ dem. DÀrefter vÀnde han tillbaka till Jerusalem.
21 Och konungen bjöd allt folket och sade: »HÄllen HERRENS, eder Guds, pÄskhögtid, sÄsom det Àr föreskrivet i denna förbundsbok.»
22 Ty en sÄdan pÄskhögtid hade icke blivit hÄllen sedan den tid dÄ domarna dömde Israel, icke under Israels konungars och Juda konungars hela tid.
23 Först i konung Josias adertonde regeringsÄr hölls en sÄdan HERRENS pÄskhögtid i Jerusalem.
24 DÀrjÀmte skaffade Josia bort andebesvÀrjarna och spÄmÀnnen, husgudarna och de elÀndiga avgudarna, och alla styggelser som voro att se i Juda land och i Jerusalem, pÄ det att han skulle upprÀtthÄlla lagens ord, dem som voro skrivna i den bok som prÀsten Hilkia hade funnit i HERRENS hus.
25 Ingen konung lik honom hade funnits före honom, ingen som sÄ av allt sitt hjÀrta och av all sin sjÀl och av all sin kraft hade vÀnt sig till HERREN, i enlighet med Moses hela lag; och efter honom uppstod ej heller nÄgon som var honom lik.
26 Dock vÀnde HERREN sig icke ifrÄn sin stora vredes glöd, dÄ nu hans vrede hade blivit upptÀnd mot Juda, för allt det varmed Manasse hade förtörnat honom.
27 Och HERREN sade: »OcksÄ Juda vill jag förskjuta ifrÄn mitt ansikte, likasom jag har förskjutit Israel; ja, jag vill förkasta Jerusalem, denna stad som jag hade utvalt, sÄ ock det hus varom jag hade sagt: Mitt namn skall vara dÀr.»
28 Vad nu mer Àr att sÀga om Josia och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars krönika.
29 I hans tid drog Farao Neko, konungen i Egypten, upp mot konungen i Assyrien, till floden Frat. DÄ tÄgade konung Josia emot honom, men blev dödad av honom vid Megiddo, under första sammandrabbningen.
30 Och hans tjÀnare förde hans döda kropp i en vagn bort ifrÄn Megiddo till Jerusalem och begrovo honom i hans grav. Men folket i landet tog Josias son Joahas och smorde honom och gjorde honom till konung efter hans fader.
31 Joahas var tjugutre Är gammal, nÀr han blev konung, och han regerade tre mÄnader i Jerusalem. Hans moder hette Hamutal, Jeremias dotter, frÄn Libna.
32 Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon, alldeles sÄsom hans fÀder hade gjort.
33 Och Farao Neko lÀt sÀtta honom i fÀngelse i Ribla i Hamats land och gjorde sÄ slut pÄ hans regering i Jerusalem; och han pÄlade landet en skatt av ett hundra talenter silver och en talent guld.
34 Och Farao Neko gjorde Josias son Eljakim till konung i hans fader Josias stÀlle och förÀndrade hans namn till Jojakim. Men Joahas tog han med sig, och denne kom sÄ till Egypten och dog dÀr.
35 Och Jojakim betalade ut silvret och guldet Ät Farao; men han mÄste skattlÀgga landet för att kunna utbetala dessa penningar enligt Faraos befallning. Efter som var och en av folket i landet blev uppskattad, indrevs frÄn dem silvret och guldet, för att sedan utbetalas Ät Farao Neko.
36 Jojakim var tjugufem Är gammal, nÀr han blev konung; och han regerade elva Är i Jerusalem. Hans moder hette Sebida, Pedajas dotter, frÄn Ruma.
37 Han gjorde vad ont var i HERRENS ögon, alldeles sÄsom hans fÀder hade gjort.