1 DÄ, i hans nionde regeringsÄr, i tionde mÄnaden; pÄ tionde dagen i mÄnaden, kom Nebukadnessar, konungen i Babel, med hela sin hÀr till Jerusalem och belÀgrade det; och de byggde en belÀgringsmur runt omkring det.
2 SÄ blev staden belÀgrad och förblev sÄ Ànda till konung Sidkias elfte regeringsÄr.
3 Men pÄ nionde dagen i mÄnaden var hungersnöden sÄ stor i staden, att mÀngden av folket icke hade nÄgot att Àta.
4 Och staden stormades, och allt krigsfolket flydde om natten genom porten mellan de bÄda murarna (den port som ledde till den kungliga trÀdgÄrden), medan kaldéerna lÄgo runt omkring staden; och folket tog vÀgen Ät Hedmarken till.
5 Men kaldéernas hÀr förföljde konungen, och de hunno upp honom pÄ Jerikos hedmarker, sedan hela hans hÀr hade övergivit honom och skingrat sig.
6 Och de grepo konungen och förde honom till den babyloniske konungen i Ribla; dÀr höll man rannsakning och dom med honom.
7 Och Sidkias barn slaktade man inför hans ögon, och pÄ Sidkia sjÀlv stack man ut ögonen; och man fÀngslade honom med kopparfjÀttrar och förde honom till Babel.
8 I femte mÄnaden, pÄ sjunde dagen i mÄnaden, detta i den babyloniske konungen Nebukadnessars nittonde regeringsÄr, kom den babyloniske konungens tjÀnare Nebusaradan, översten för drabanterna, till Jerusalem.
9 Denne brÀnde upp HERRENS hus och konungshuset: ja, alla hus i Jerusalem, i synnerhet alla de förnÀmas hus, brÀnde han upp i eld.
10 Och murarna runt omkring Jerusalem brötos ned av hela den hÀr av kaldéer, som översten för drabanterna hade med sig,
11 och Äterstoden av folket, dem som voro kvar i staden, och de överlöpare som hade gÄtt över till konungen i Babel, sÄ ock den övriga hopen, dem förde Nebusaradan, översten för drabanterna, bort i fÄngenskap.
12 Men av de ringaste i landet lÀmnade översten för drabanterna nÄgra kvar till vingÄrdsmÀn och ÄkermÀn.
13 Kopparpelarna i HERRENS hus, bÀckenstÀllen och kopparhavet i HERRENS hus slogo kaldéerna sönder och förde kopparen till Babel.
14 Och askkÀrlen, skovlarna, knivarna, skÄlarna och alla kopparkÀrl som hade begagnats vid gudstjÀnsten togo de bort.
15 Likaledes tog översten för drabanterna bort fyrfaten och offerskÄlarna, allt som var av rent guld eller av rent silver.
16 Vad angÄr de tvÄ pelarna, havet, som var allenast ett, och bÀckenstÀllen, som Salomo hade lÄtit göra till HERRENS hus, sÄ kunde kopparen i alla dessa föremÄl icke vÀgas.
17 Aderton alnar hög var den ena pelaren, och ovanpÄ den var ett pelarhuvud av koppar, och pelarhuvudet var tre alnar högt, och ett nÀtverk och granatÀpplen funnos pÄ pelarhuvudet runt omkring, alltsammans av koppar; och likadant var det pÄ den andra pelaren, över nÀtverket.
18 Och översten för drabanterna tog översteprÀsten Seraja jÀmte Sefanja, prÀsten nÀst under honom, sÄ ock de tre som höllo vakt vid tröskeln,
19 och frÄn staden tog han en hovman, den som var anförare för krigsfolket, och fem av konungens nÀrmaste mÀn, som pÄtrÀffades i staden, sÄ ock sekreteraren, den hÀrhövitsman som plÀgade utskriva folket i landet till krigstjÀnst, och sextio andra mÀn av landets folk, som pÄtrÀffades i staden --
20 dessa tog Nebusaradan, översten för drabanterna, och förde dem till den babyloniske konungen i Ribla.
21 Och konungen i Babel lÀt avliva dem dÀr, i Ribla i Hamats land. blev Juda bortfört frÄn sitt land.
22 Men över det folk som blev kvar i Juda land, det folk som Nebukadnessar, konungen i Babel, lÀt bliva kvar dÀr, satte han Gedalja, son till Ahikam, son till Safan.
23 NÀr dÄ alla krigshövitsmÀnnen jÀmte sina mÀn fingo höra att konungen i Babel hade satt Gedalja över landet, kommo de till Gedalja i Mispa, nÀmligen Ismael, Netanjas son, Johanan, Kareas son, netofatiten Seraja, Tanhumets son, och Jaasanja, maakatitens son, med sina mÀn.
24 Och Gedalja gav dem och deras mÀn sin ed och sade till dem: »Frukten icke för kaldéernas tjÀnare. Stannen kvar i landet, och tjÀnen konungen i Babel, sÄ skall det gÄ eder vÀl.»
25 Men i sjunde mÄnaden kom Ismael, son till Netanja, son till Elisama, av konungslig börd, och hade med sig tio mÀn, och de slogo ihjÀl Gedalja, sÄ ock de judar och kaldéer som voro hos honom i Mispa.
26 DÄ bröt allt folket upp, frÄn den minste till den störste, tillika med krigshövitsmÀnnen, och begav sig till Egypten; ty de fruktade för kaldéerna.
27 Men i det trettiosjunde Äret sedan Jojakin, Juda konung, hade blivit bortförd i fÄngenskap, i tolfte mÄnaden, pÄ tjugusjunde dagen i mÄnaden, tog Evil-Merodak, konungen i Babel -- samma Är han blev konung -- Jojakin, Juda konung, till nÄder och befriade honom ur fÀngelset;
28 Och han talade vÀnligt med honom och gav honom frÀmsta platsen bland de konungar som voro hos honom i Babel.
29 Han fick lÀgga av sin fÄngdrÀkt och bestÀndigt Àta vid hans bord, sÄ lÀnge han levde.
30 Och ett stÀndigt underhÄll gavs honom frÄn konungen, visst för var dag, sÄ lÀnge han levde.