1 Och en kvinna som var hustru till en av profetlÀrjungarna ropade till Elisa och sade: »Min man, din tjÀnare, har dött, och du vet att din tjÀnare fruktade HERREN; nu kommer hans fordringsÀgare och vill taga mina bÄda söner till trÀlar.
2 Elisa sade till henne: »Vad kan jag göra för dig? SÀg mig, vad har du i huset?» Hon svarade: »Din tjÀnarinna har intet annat i huset Àn en flaska smörjelseolja.»
3 DÄ sade han: »GÄ och lÄna dig kÀrl utifrÄn av alla dina grannar, tomma kÀrl, men icke för fÄ.
4 GÄ sÄ in, och stÀng igen dörren om dig och dina söner, och gjut i alla dessa kÀrl; och nÀr ett kÀrl Àr fullt, sÄ flytta undan det.»
5 DÄ gick hon ifrÄn honom. Och sedan hon hade stÀngt igen dörren om sig och sina söner, buro de fram kÀrlen till henne, och hon göt i.
6 Och nÀr kÀrlen voro fulla, sade hon till sin son: »BÀr fram Ät mig Ànnu ett kÀrl.» Men han svarade henne: »HÀr finnes intet kÀrl mer. DÄ stannade oljan av.
7 Och hon kom och berÀttade detta för gudsmannen. DÄ sade han: »GÄ och sÀlj oljan, och betala din skuld. Sedan mÄ du med dina söner leva av det som bliver över.»
8 En dag kom Elisa över till Sunem. DÀr bodde en rik kvinna, som nödgade honom att Àta hos sig; och sÄ ofta han sedan kom ditöver, tog han in dÀr och Ät.
9 DÄ sade hon en gÄng till sin man: »Se, jag har förnummit att han som bestÀndigt kommer hitöver Àr en helig gudsman.
10 SÄ lÄt oss nu mura upp ett litet rum pÄ taket och dÀr sÀtta in Ät honom en sÀng, ett bord, en stol och en ljusstake, sÄ att han kan fÄ taga in dÀr, nÀr han kommer till oss.»
11 SÄ kom han dit en dag och fick dÄ taga in i rummet och ligga dÀr.
12 Och han sade till sin tjÀnare Gehasi: »Kalla hit sunemitiskan.» DÄ kallade han dit henne, och hon infann sig dÀr hos tjÀnaren.
13 Ytterligare tillsade han honom: »SÀg till henne: 'Se, du har haft allt detta besvÀr för oss. Vad kan nu jag göra för dig? Har du nÄgot att andraga hos konungen eller hos hÀrhövitsmannen?'» Men hon svarade: »Nej; jag bor ju hÀr mitt ibland mitt folk.»
14 Sedan frÄgade han: »Vad kan jag dÄ göra för henne?» Gehasi svarade: »Jo, hon har ingen son, och hennes man Àr gammal.»
15 SÄ sade han dÄ: »Kalla henne hitin.» DÄ kallade han dit henne, och hon stannade i dörren.
16 Och han sade: »NÀsta Är vid just denna tid skall du hava en son i famnen.» Hon svarade: »Nej, min herre, du gudsman, inbilla icke din tjÀnarinna nÄgot sÄdant.»
17 Men kvinnan blev havande och födde en son följande Är, just vid den tid som Elisa hade sagt henne.
18 Och nÀr gossen blev större, hÀnde sig en dag att han gick ut till sin fader hos skördemÀnnen.
19 DÄ begynte han klaga för sin fader: »Mitt huvud! Mitt huvud!» Denne sade till sin tjÀnare: »Tag honom och bÀr honom till hans moder.
20 Han tog honom dÄ och förde honom till hans moder. Och han satt i hennes knÀ till middagstiden; dÄ gav han upp andan.
21 Men hon gick upp och lade honom pÄ gudsmannens sÀng och stÀngde igen om honom och gick ut.
22 DÀrefter kallade hon pÄ sin man och sade: »SÀnd till mig en av tjÀnarna med en Äsninna, sÄ vill jag skynda till gudsmannen; sedan kommer jag strax tillbaka.»
23 Han sade: »Varför vill du i dag fara till honom? Det Àr ju varken nymÄnad eller sabbat.» Hon svarade: »Oroa dig icke!»
24 Sedan lÀt hon sadla Äsninnan och sade till sin tjÀnare: »Driv pÄ framÄt, och gör icke nÄgot uppehÄll i min fÀrd, förrÀn jag sÀger dig till.»
25 SÄ begav hon sig Ästad och kom till gudsmannen pÄ berget Karmel. DÄ nu gudsmannen fick se henne pÄ nÄgot avstÄnd, sade han till sin tjÀnare Gehasi: »Se, dÀr Àr sunemitiskan.
26 Skynda nu emot henne och frÄga henne: 'Allt stÄr vÀl rÀtt till med dig och med din man och med gossen?'» Hon svarade: »Ja.»
27 Men nÀr hon kom upp till gudsmannen pÄ berget, fattade hon om hans fötter. DÄ gick Gehasi fram och ville driva henne undan; men gudsmannen sade: »LÄt henne vara, ty hennes sjÀl Àr bedrövad; men HERREN hade fördolt detta för mig och icke lÄtit mig fÄ veta det.»
28 Och hon sade: »Hade jag vÀl bett min herre om en son? Sade jag icke fastmer att du icke skulle inbilla mig nÄgot?»
29 DÄ sade han till Gehasi: »Omgjorda dina lÀnder och tag min stav i din hand och gÄ Ästad; om du möter nÄgon, sÄ hÀlsa icke pÄ honom, och om nÄgon hÀlsar pÄ dig, sÄ besvara icke hans hÀlsning. Och lÀgg sedan min stav pÄ gossens ansikte.»
30 Men gossens moder sade: »SÄ sant HERREN lever, och sÄ sant du sjÀlv lever, jag slÀpper dig icke.» DÄ stod han upp och följde med henne.
31 Men Gehasi hade redan gÄtt före dem och lagt staven pÄ gossens ansikte; dock hördes icke ett ljud, och intet spÄr av förnimmelse kunde mÀrkas. DÄ vÀnde han om och gick honom till mötes och berÀttade det för honom och sade: »Gossen har icke vaknat upp.»
32 Och nÀr Elisa kom in i huset, fick han se att gossen lÄg död pÄ hans sÀng.
33 DÄ gick han in och stÀngde igen dörren om dem bÄda och bad till HERREN.
34 Och han steg upp i sÀngen och lade sig över gossen, sÄ att han hade sin mun pÄ hans mun, sina ögon pÄ hans ögon och sina hÀnder pÄ hans hÀnder. NÀr han sÄ lutade sig ned över gossen, blev kroppen varm.
35 DÀrefter gick han Äter fram och tillbaka i rummet och steg sÄ Äter upp i sÀngen och lutade sig ned över honom. DÄ nös gossen, Ànda till sju gÄnger. Och dÀrpÄ slog gossen upp ögonen.
36 Sedan ropade han pÄ Gehasi och sade: »Kalla hit sunemitiskan.» DÄ kallade han in henne, och nÀr hon kom in till honom, sade han: »Tag din son.»
37 DÄ kom hon fram och föll ned för hans fötter och bugade sig mot jorden. DÀrefter tog hon sin son och gick ut.
38 Och Elisa kom Äter till Gilgal, medan hungersnöden var i landet. NÀr dÄ profetlÀrjungarna sutto dÀr inför honom, sade han till sin tjÀnare »SÀtt pÄ den stora grytan och koka nÄgot till soppa Ät profetlÀrjungarna.»
39 Och en av dem gick ut pÄ marken för att plocka nÄgot grönt; dÄ fick han se en vild slingervÀxt, och av den plockade han nÄgot som liknade gurkor, sin mantel full. NÀr han sedan kom in, skar han sönder dem och lade dem i soppgrytan; ty de kÀnde icke till dem.
40 Och de öste upp Ät mÀnnen, för att de skulle Àta. Men sÄ snart de hade begynt Àta av soppan, gÄvo de upp ett rop och sade: »Döden Àr i grytan, du gudsman!» Och de kunde icke Àta.
41 DĂ„ sade han: »Skaffen hit mjöl.» Detta kastade han i grytan. DĂ€refter sade han: »Ăs upp Ă„t folket och lĂ„t dem Ă€ta.» Och intet skadligt fanns nu mer i grytan.
42 Och en man kom frÄn Baal-Salisa och förde med sig Ät gudsmannen förstlingsbröd; tjugu kornbröd, och ax av grönskuren sÀd i sin pÄse. DÄ sade han: »Giv det Ät folket att Àta.»
43 Men hans tjÀnare sade: »Huru skall jag kunna sÀtta fram detta för hundra mÀn?» Han sade: »Giv det Ät folket att Àta; ty sÄ sÀger HERREN: De skola Àta och fÄ över.
44 DÄ satte han fram det för dem. Och de Äto och fingo över, sÄsom HERREN hade sagt.