1 Naaman, den arameiske konungens hÀrhövitsman, hade stort anseende hos sin herre och var högt aktad, ty genom honom hade HERREN givit seger Ät Aram; och han var en tapper stridsman, men spetÀlsk.
2 Nu hade araméerna, en gÄng dÄ de drogo ut pÄ strövtÄg, fört med sig sÄsom fÄnge ur Israels land en ung flicka, som kom i tjÀnst hos Naamans hustru.
3 Denna sade till sin fru: »Ack att min herre vore hos profeten i Samaria, sÄ skulle denne nog befria honom frÄn hans spetÀlska!»
4 DÄ gick hon Ästad och berÀttade detta för sin herre och sade: »SÄ och sÄ har flickan ifrÄn Israels land sagt.
5 Konungen i Aram svarade: »Far dit, sÄ skall jag sÀnda brev till konungen i Israel.» SÄ for han dÄ och tog med sig tio talenter silver och sex tusen siklar guld, sÄ ock tio högtidsdrÀkter.
6 Och han överlÀmnade brevet till Israels konung, och dÀri stod det: »Nu, nÀr detta brev kommer dig till handa, mÄ du veta att jag har sÀnt till dig min tjÀnare Naaman, för att du mÄ befria honom frÄn hans spetÀlska.»
7 NĂ€r Israels konung hade lĂ€st brevet, rev han sönder sina klĂ€der och sade: »Ăr jag dĂ„ Gud, sĂ„ att jag skulle kunna döda och göra levande, eftersom denne sĂ€nder bud till mig att jag skall befria en man frĂ„n hans spetĂ€lska? MĂ€rken nu och sen huru han söker sak med mig.»
8 Men nÀr gudsmannen Elisa hörde att Israels konung hade rivit sönder sina klÀder, sÀnde han till konungen och lÀt sÀga: »Varför har du rivit sönder dina klÀder? LÄt honom komma till mig, sÄ skall han förnimma att en profet finnes i Israel.»
9 SÄ kom dÄ Naaman med sina hÀstar och vagnar och stannade vid dörren till Elisas hus.
10 DÄ sÀnde Elisa ett bud ut till honom och lÀt sÀga: »GÄ bort och bada dig sju gÄnger i Jordan, sÄ skall ditt kött Äter bliva sig likt, och du skall bliva ren.»
11 Men Naaman blev vred och for sin vÀg, i det han sade: »Jag tÀnkte att han skulle gÄ ut till mig och trÀda fram och Äkalla HERRENS, sin Guds, namn och föra sin hand fram och Äter över stÀllet och sÄ taga bort spetÀlskan.
12 Ăro icke Damaskus' floder, Abana och Parpar, bĂ€ttre Ă€n alla vatten Israel? DĂ„ kunde jag ju lika gĂ€rna bada mig i dem för att bliva ren.» SĂ„ vĂ€nde han om och for sin vĂ€g i vrede.
13 Men hans tjÀnare gingo fram och talade till honom och sade: »Min fader, om profeten hade förelagt dig nÄgot svÄrt, skulle du dÄ icke hava gjort det? Huru mycket mer nu, dÄ han allenast har sagt till dig: 'Bada dig, sÄ bliver du ren'!
14 DÄ for han ned och doppade sig i Jordan sju gÄnger, sÄsom gudsmannen hade sagt; och hans kött blev dÄ Äter sig likt, friskt sÄsom en ung gosses kött, och han blev ren.
15 DÀrefter vÀnde han tillbaka till gudsmannen med hela sin skara och gick in och trÀdde fram för honom och sade: »Se, nu vet jag att ingen Gud finnes pÄ hela jorden utom i Israel. SÄ tag nu emot en tacksamhetsskÀnk av din tjÀnare.»
16 Men han svarade: »SÄ sant HERREN lever, han vilkens tjÀnare jag Àr, jag vill icke taga emot den.» Och fastÀn han entrÀget bad honom att taga emot den, ville han icke.
17 DÄ sade Naaman: »Om du icke vill detta, sÄ lÄt dÄ din tjÀnare fÄ sÄ mycket jord som ett par mulÄsnor kunna bÀra. Ty din tjÀnare vill icke mer offra brÀnnoffer och slaktoffer Ät andra gudar, utan allenast Ät HERREN.
18 Detta mÄ dock HERREN förlÄta din tjÀnare: nÀr min herre gÄr in i Rimmons tempel för att dÀr böja knÀ, och han dÄ stöder sig vid min hand, och jag ocksÄ böjer knÀ dÀr i Rimmons tempel, mÄ dÄ HERREN förlÄta din tjÀnare, nÀr jag sÄ böjer knÀ i Rimmons tempel.
19 Han sade till honom: »Far i frid.» Men nÀr hÀn hade lÀmnat honom och farit ett stycke vÀg framÄt,
20 tÀnkte Gehasi, gudsmannen Elisas tjÀnare: »Se, min herre har slÀppt denne Naaman frÄn Aram, utan att taga emot av honom vad han hade fört med sig. SÄ sant HERREN lever, jag vill skynda efter honom och söka fÄ nÄgot av honom.»
21 SÄ gav sig dÄ Gehasi Ästad efter Naaman. Men nÀr Naaman sÄg nÄgon skynda efter sig, steg han med hast ned frÄn vagnen och gick emot honom och sade: »Allt stÄr vÀl rÀtt till?»
22 Han svarade: »Ja; men min herre har sÀnt mig och lÄter sÀga: 'Just nu hava tvÄ unga mÀn, profetlÀrjungar, kommit till mig frÄn Efraims bergsbygd; giv dem en talent silver och tvÄ högtidsdrÀkter.'»
23 Naaman svarade: »VÀrdes taga tvÄ talenter.» Och han bad honom entrÀget och knöt sÄ in tvÄ talenter silver i tvÄ pungar och tog fram tvÄ högtidsdrÀkter, och lÀmnade detta Ät tvÄ av sina tjÀnare, och dessa buro det framför honom.
24 Men nÀr han kom till kullen, tog han det ur deras hand och lade det i förvar i huset; sedan lÀt han mÀnnen gÄ sin vÀg.
25 DÀrefter gick han in och trÀdde fram för sin herre. DÄ frÄgade Elisa honom: »VarifrÄn kommer du, Gehasi?» Han svarade: »Din tjÀnare har ingenstÀdes varit.»
26 DĂ„ sade han till honom: »Menar du att jag icke i min ande var med, nĂ€r en man vĂ€nde om frĂ„n sin vagn och gick emot dig? Ăr det nu tid att du skaffar dig silver och skaffar dig klĂ€der, sĂ„ ock olivplanteringar, vingĂ„rdar, fĂ„r och fĂ€kreatur, tjĂ€nare och tjĂ€narinnor,
27 nu dÄ Naamans spetÀlska kommer att lÄda vid dig och vid dina efterkommande för evigt?» SÄ gick denne ut ifrÄn honom, vit sÄsom snö av spetÀlska.