1 Men Elisa svarade: »Hören HERRENS ord. SÄ sÀger HERREN: I morgon vid denna tid skall man fÄ ett sea-mÄtt fint mjöl för en sikel, sÄ ock tvÄ sea-mÄtt korn för en sikel, i Samarias port.»
2 Den kÀmpe vid vilkens hand konungen stödde sig svarade dÄ gudsmannen och sade: »Om HERREN ocksÄ gjorde fönster pÄ himmelen, huru skulle vÀl detta kunna ske?» Han sade: »Du skall fÄ se det med egna ögon, men du skall icke fÄ Àta dÀrav.» Andra Konungaboken, 7 Kapitlet De spetÀlska vid Samarias stadsport. Araméernas flykt. Tvivlarens straff.
3 Utanför stadsporten uppehöllo sig dÄ fyra spetÀlska mÀn. Dessa sade till varandra: »Varför skola vi stanna kvar hÀr, till dess vi dö?»
4 Om vi besluta oss för att gÄ in i staden nu dÄ hungersnöd Àr i staden, sÄ skola vi dö dÀr, och om vi stanna hÀr, skola vi ock dö. VÀlan dÄ, lÄt oss gÄ över till araméernas lÀger; lÄta de oss leva, sÄ fÄ vi leva, och döda de oss, sÄ mÄ vi dö.»
5 SÄ stodo de dÄ upp i skymningen för att gÄ in i araméernas lÀger. Men nÀr de kommo till utkanten av araméernas lÀger, se, dÄ fanns ingen mÀnniska dÀr.
6 Ty Herren hade lÄtit ett dÄn av vagnar och hÀstar höras i araméernas lÀger, ett dÄn sÄsom av en stor hÀr, sÄ att de hade sagt till varandra: »Förvisso har Israels konung lejt hjÀlp mot oss av hetiternas och egyptiernas konungar, för att dessa skola komma över oss.»
7 DÀrför hade de brutit upp och flytt i skymningen och hade övergivit sina tÀlt, sina hÀstar och Äsnor, lÀgret sÄdant det stod; de hade flytt för att rÀdda sina liv.
8 NÀr de spetÀlska nu kommo till utkanten av lÀgret, gingo de in i ett tÀlt och Äto och drucko, och togo dÀrur silver och guld och klÀder, och gingo sÄ bort och gömde det. Sedan vÀnde de tillbaka och gingo in i ett annat tÀlt och togo vad dÀr fanns, och gingo sÄ bort och gömde det.
9 Men dÀrefter sade de till varandra: »Vi bete oss icke rÀtt. I dag kunna vi frambÀra ett glÀdjebudskap. Men om vi nu tiga och vÀnta till i morgon, nÀr det bliver dager, sÄ skall det tillrÀknas oss sÄsom missgÀrning. VÀlan dÄ, lÄt oss gÄ och berÀtta detta i konungens hus.
10 SÄ gingo de Ästad och ropade an vakten vid stadsporten och berÀttade för dem och sade: »Vi kommo till araméernas lÀger, men dÀr fanns ingen mÀnniska, och icke ett ljud av nÄgon mÀnniska hördes; dÀr stodo allenast hÀstarna och Äsnorna bundna och tÀlten sÄsom de plÀga stÄ.»
11 Detta ropades sedan ut av dem som höllo vakt vid porten, och man förkunnade det ocksÄ inne i konungens hus.
12 Konungen stod dÄ upp om natten och sade till sina tjÀnare: »Jag vill sÀga eder vad araméerna hava för hÀnder mot oss. De veta att vi lida hungersnöd, dÀrför hava de gÄtt ut ur lÀgret och gömt sig ute pÄ marken, i det de tÀnka att de skola gripa oss levande, nÀr vi nu gÄ ut ur staden, och att de sÄ skola komma in i staden.»
13 Men en av hans tjÀnare svarade och sade: »LÄt oss taga fem av de ÄterstÄende hÀstarna, dem som Ànnu finnas kvar hÀrinne -- det skall ju eljest gÄ dem sÄsom det gÄr hela hopen av israeliter som Ànnu Àro kvar hÀrinne, eller sÄsom det har gÄtt hela hopen av israeliter som redan hava omkommit -- och lÄt oss sÀnda Ästad och se efter.»
14 SÄ tog man dÄ tvÄ vagnar med hÀstar för, och konungen sÀnde dem Ästad efter araméernas hÀr och sade: »Faren Ästad och sen efter.»
15 Dessa foro nu efter dem Ànda till Jordan; och se, hela vÀgen var full med klÀder och andra saker som araméerna hade kastat ifrÄn sig, nÀr de hastade bort. Och de utskickade kommo tillbaka och berÀttade detta för konungen.
16 DÄ drog folket ut och plundrade Araméernas lÀger; och nu fick man ett sea-mÄtt fint mjöl för en sikel och likasÄ tvÄ sea-mÄtt korn för en sikel, sÄsom HERREN hade sagt.
17 Och den kÀmpe vid vilkens hand konungen plÀgade stödja sig hade av honom blivit satt till att hÄlla ordning vid stadsporten; men folket trampade honom till döds i porten, detta i enlighet med gudsmannens ord, vad denne hade sagt, nÀr konungen kom ned till honom.
18 Ty nÀr gudsmannen sade till konungen: »I morgon vid denna tid skall man i Samarias port fÄ tvÄ sea-mÄtt korn för en sikel och likasÄ ett sea-mÄtt fint mjöl för en sikel»,
19 dÄ svarade kÀmpen gudsmannen och sade: »Om HERREN ocksÄ gjorde fönster pÄ himmelen, huru skulle vÀl nÄgot sÄdant kunna ske?» DÄ sade han: »Du skall fÄ se det med egna ögon, men du skall icke fÄ Àta dÀrav.»
20 SÄ gick det honom ock, ty folket trampade honom till döds i porten.