1 Och Elisa talade till den kvinna vilkens son han hade gjort levande, han sade: »StÄ upp och drag bort med ditt husfolk och vistas var du kan, ty HERREN har bjudit hungersnöden komma, och den har redan kommit in i landet och skall rÀcka i sju Är.»
2 DÄ stod kvinnan upp och gjorde sÄsom gudsmannen sade; hon drog bort med sitt husfolk och vistades i filistéernas land i sju Är.
3 Men nÀr de sju Ären voro förlidna, kom kvinnan tillbaka ifrÄn filistéernas land; och hon gick Ästad för att anropa konungen om att ÄterfÄ sitt hus och sin Äker.
4 Och konungen höll dÄ pÄ att tala med Gehasi, gudsmannens tjÀnare, och sade: »FörtÀlj för mig alla de stora ting som Elisa har gjort.»
5 Och just som han förtÀljde för konungen huru han hade gjort en död levande, dÄ kom den kvinna vilkens son han hade gjort levande och anropade konungen om att ÄterfÄ sitt hus och sin Äker. DÄ sade Gehasi: »Min herre konung, detta Àr kvinnan, och detta Àr hennes son, den som Elisa har gjort levande.»
6 DÄ frÄgade konungen kvinnan, och hon förtÀljde allt för honom. Sedan lÀt konungen henne fÄ en hovman med sig och sade: »Skaffa tillbaka allt vad som tillhör henne, och dÀrtill all avkastning av Äkern, frÄn den dag dÄ hon lÀmnade landet Ànda till nu.»
7 Och Elisa kom till Damaskus, under det att Ben-Hadad, konungen i Aram, lÄg sjuk. NÀr man nu berÀttade för denne att gudsmannen hade kommit dit,
8 sade konungen till Hasael: »Tag skÀnker med dig och gÄ gudsmannen till mötes, och frÄga HERREN genom honom om jag skall tillfriskna frÄn denna sjukdom.
9 SÄ gick dÄ Hasael honom till mötes och tog med sig skÀnker, allt det bÀsta som fanns i Damaskus, sÄ mycket som fyrtio kameler kunde bÀra. Och han kom och trÀdde fram för honom och sade: »Din son Ben-Hadad, konungen i Aram, har sÀnt mig till dig och lÄter frÄga: 'Skall jag tillfriskna frÄn denna sjukdom?'»
10 Elisa svarade honom: »GÄ och sÀg till honom: 'Du skall tillfriskna.' Men HERREN har uppenbarat för mig att han likvÀl skall dö.»
11 Och gudsmannen stirrade framför sig och betraktade honom lÀnge och vÀl; dÀrefter begynte han grÄta.
12 DÄ sade Hasael: »Varför grÄter min herre?» Han svarade: »DÀrför att jag vet huru mycket ont du skall göra Israels barn: du skall sÀtta eld pÄ deras fÀsten, deras unga mÀn skall du drÀpa med svÀrd, deras spÀda barn skall du krossa, och deras havande kvinnor skall du upprista.»
13 Hasael sade: »Vad Àr vÀl din tjÀnare, den hunden, eftersom han skulle kunna göra sÄ stora ting?» Elisa svarade: »HERREN har uppenbarat för mig att du skall bliva konung över Aram.»
14 Och han gick ifrÄn Elisa och kom till sin herre. DÄ frÄgade denne honom: »Vad sade Elisa till dig?» Han svarade: »Han sade till mig att du skall tillfriskna.»
15 Men dagen dÀrefter tog han tÀcket och doppade det i vatten och bredde ut det över hans ansikte; detta blev hans död. Och Hasael blev konung efter honom.
16 I Jorams, Ahabs sons, Israels konungs, femte regeringsÄr, medan Josafat var konung i Juda, blev Joram, Josafats son, konung i Juda.
17 Han var trettiotvÄ Är gammal, nÀr han blev konung, och han regerade Ätta Är i Jerusalem.
18 Men han vandrade pÄ Israels konungars vÀg, sÄsom Ahabs hus hade gjort, ty en dotter till Ahab var hans hustru; han gjorde vad ont var i HERRENS ögon.
19 Dock ville HERREN icke fördÀrva Juda, för sin tjÀnare Davids skull, enligt sitt löfte till honom, att han skulle lÄta honom och hans söner hava en lampa för alltid.
20 I hans tid avföll Edom frÄn Juda vÀlde och satte en egen konung över sig.
21 DÄ drog Joram över till Sair med alla sina stridsvagnar. Och om natten gjorde han ett anfall pÄ edoméerna, som hade omringat honom, och slog dem och hövitsmannen över deras vagnar, men folket flydde till sina hyddor.
22 SÄ avföll Edom frÄn Juda vÀlde, och det har varit skilt dÀrifrÄn Ànda till denna dag. Vid just samma tid avföll ock Libna.
23 Vad nu mer Àr att sÀga om Joram och om allt vad han gjorde, det finnes upptecknat i Juda konungars krönika.
24 Och Joram gick till vila hos sina fÀder och blev begraven hos sina fÀder i Davids stad. Och hans son Ahasja blev konung efter honom.
25 I Jorams, Ahabs sons, Israels konungs, tolfte regeringsÄr blev Ahasja, Jorams son, konung i Juda.
26 TjugutvÄ Är gammal var Ahasja, nÀr han blev konung, och han regerade ett Är i Jerusalem. Hans moder hette Atalja, dotter till Omri, Israels konung.
27 Han vandrade pÄ Ahabs hus' vÀg och gjorde vad ont var i HERRENS ögon likasom Ahabs hus; han var ju nÀra beslÀktad med Ahabs hus.
28 Och han drog Ästad med Joram, Ahabs son, och stridde mot Hasael, konungen i Aram, vid Ramot Gilead. Men Joram blev sÄrad av araméerna.
29 DÄ vÀnde konung Joram tillbaka, för att i Jisreel lÄta hela sig frÄn de sÄr som araméerna hade tillfogat honom vid Rama, i striden mot Hasael, konungen i Aram. Och Ahasja, Jorams son, Juda konung, for ned för att besöka Joram, Ahabs son, i Jisreel, eftersom denne lÄg sjuk.