1 Profeten Elisa kallade till sig en av profetlÀrjungarna och sade till honom: »Omgjorda dina lÀnder och tag denna oljeflaska med dig, och gÄ till Ramot i Gilead.
2 Och nÀr du har kommit dit, sÄ sök upp Jehu, son till Josafat, son till Nimsi, och gÄ in och bed honom stÄ upp, dÀr han sitter bland sina bröder, och för honom in i den innersta kammaren.
3 Tag sĂ„ oljeflaskan och gjut olja pĂ„ hans huvud och sĂ€g: 'SĂ„ sĂ€ger HERREN: Jag har smort dig till konung över Israel.' Ăppna sedan dörren och fly, utan att dröja.»
4 SÄ gick dÄ den unge mannen, profetens tjÀnare, Ästad till Ramot i Gilead.
5 Och nÀr han kom dit, fick han se hÀrens hövitsmÀn sitta dÀr. DÄ sade han: »Jag har ett Àrende till dig, hövitsman.» Jehu frÄgade: »Till vem av oss alla hÀr?» Han svarade: »Till dig sjÀlv, hövitsman.»
6 DÄ stod han upp och gick in i huset; och han göt oljan pÄ hans huvud och sade till honom: »SÄ sÀger HERREN Israels Gud: Jag har smort dig till konung över HERRENS folk, över Israel.
7 Och du skall förgöra Ahabs, din herres, hus; ty jag vill pÄ Isebel hÀmnas mina tjÀnare profeterna blod, ja, alla HERRENS tjÀnares blod.
8 Och Ahabs hela hus skall förgÄs jag skall utrota allt mankön av Ahab hus, bÄde smÄ och stora i Israel.
9 Och jag skall göra med Ahab hus sÄsom jag gjorde med Jerobeams, Nebats sons, hus, och sÄsom jag gjorde med Baesas, Ahias sons, hus.
10 Och hundarna skola Àta upp Isebel pÄ Jisreels ÄkerfÀlt, och ingen skall begrava henne.» DÀrefter öppnade han dörren och flydde.
11 NÀr sedan Jehu Äter kom ut till sin herres tjÀnare, frÄgade man honom: »Allt stÄr vÀl rÀtt till? Varför kom denne vanvetting till dig?» Han svarade dem: »I kÀnnen ju den mannen och hans tal.»
12 Men de sade: »Du vill bedraga oss; sÀg oss sanningen.» DÄ sade han: »SÄ och sÄ talade han till mig och sade: 'SÄ sÀger HERREN: Jag har smort dig till konung över Israel.'»
13 Strax tog dÄ var och en av dem sin mantel och lade den under honom pÄ sjÀlva trappan; och de stötte i basun och ropade: »Jehu har blivit konung.»
14 Och Jehu, son till Josafat, son till Nimsi, anstiftade nu en sammansvÀrjning mot Joram. (Joram hade dÄ med hela Israel legat vid Ramot i Gilead för att försvara det mot Hasael, konungen i Aram;
15 men sjÀlv hade konung Joram vÀnt tillbaka, för att i Jisreel lÄta hela sig frÄn de sÄr som araméerna hade tillfogat honom under hans strid mot Hasael, konungen i Aram.) Och Jehu sade: »Om I sÄ viljen, sÄ lÄten ingen slippa ut ur staden, som kan gÄ Ästad och berÀtta detta i Jisreel.»
16 Och Jehu steg upp i sin vagn och for till Jisreel, ty Joram lÄg sjuk dÀr; och Ahasja, Juda konung, hade farit ditned för att besöka Joram.
17 NÀr nu vÀktaren som stod pÄ tornet i Jisreel fick se Jehus skara, dÄ han kom, sade han: »Jag ser en skara.» DÄ bjöd Joram att man skulle taga en ryttare och sÀnda honom dem till mötes och lÄta honom frÄga om allt stode rÀtt till.
18 Ryttaren red honom dÄ till mötes och sade: »Konungen lÄter frÄga 'Allt stÄr vÀl rÀtt till?'» DÄ svarade Jehu: »Vad kommer den saken dig vid? VÀnd, och följ efter mig.» Och vÀktaren berÀttade och sade: »Den utskickade har hunnit fram till dem, men han kommer icke tillbaka.»
19 DÄ sÀnde han en annan ryttare. nÀr denne hade hunnit fram till dem, sade han: »Konungen lÄter frÄga: 'Allt stÄr vÀl rÀtt till?'» Jehu svarade: »Vad kommer den saken dig vid? VÀnd, och följ efter mig.»
20 VÀktaren berÀttade Äter och sade: »Han har hunnit fram till dem men han kommer icke tillbaka. PÄ deras sÀtt att fara fram ser det ut som vore det Jehu, Nimsis son, ty han far fram sÄsom en vanvetting.»
21 DÄ sade Joram: »SpÀnn för.» Och man spÀnde för hans vagn. Och Joram, Israels konung, for nu ut med Ahasja, Juda konung, var och en i sin vagn; de foro ut för att möta Jehu. Och de trÀffade tillsammans med honom pÄ jisreeliten Nabots Äkerstycke.
22 NÀr Joram nu fick se Jehu, sade han: »Allt stÄr vÀl rÀtt till, Jehu?» Denne svarade: »Huru skulle det kunna stÄ rÀtt till, sÄ lÀnge som du tÄl din moder Isebels avgudiska vÀsen och hennes mÄnga trolldomskonster?»
23 DÄ svÀngde Joram om vagnen och flydde, i det han ropade till Ahasja: »FörrÀderi, Ahasja!»
24 Men Jehu hade fattat bÄgen i sin hand och sköt Joram i ryggen, att pilen gick ut genom hjÀrtat, och han sjönk ned i sin vagn.
25 DÀrefter sade han till sin livkÀmpe Bidkar: »Tag honom och kasta ut honom pÄ jisreeliten Nabots Äkerstycke; kom ihÄg huru HERREN, nÀr jag och du bredvid varandra redo bakom hans fader Ahab, om denne uttalade den utsagan:
26 'Sannerligen, sÄ visst som jag i gÄr sÄg Nabots och hans söners blod, sÀger HERREN, skall jag just pÄ detta Äkerstycke vedergÀlla dig, sÀger HERREN.' Tag dÀrför honom nu och kasta ut honom hÀr pÄ Äkerstycket, i enlighet med HERRENS ord.»
27 NÀr Ahasja, Juda konung, sÄg detta, flydde han Ät TrÀdgÄrdshuset till. Men Jehu jagade efter honom och ropade: »Skjuten ned ocksÄ honom i vagnen.» SÄ skedde ock pÄ Gurhöjden vid Jibleam; men han flydde vidare till Megiddo och dog dÀr.
28 Sedan förde hans tjÀnare honom i vagnen till Jerusalem; och man begrov honom i hans grav hos hans fÀder, i Davids stad.
29 Ahasja hade blivit konung över Juda i Jorams, Ahabs sons, elfte regeringsÄr.
30 SÄ kom nu Jehu till Jisreel. NÀr Isebel fick höra detta, sminkade hon sig kring ögonen och smyckade sitt huvud och sÄg ut genom fönstret.
31 Och nÀr Jehu kom in genom porten, ropade hon: »Allt stÄr vÀl rÀtt till, du, Simri, som har drÀpt din herre?»
32 Han lyfte sitt ansikte upp mot fönstret och sade: »Vem hÄller med mig? Vem?» DÄ sÄgo tvÄ eller tre hovmÀn ut, ned pÄ honom.
33 Han sade: »Störten ned henne.» Och de störtade ned henne, sÄ att hennes blod stÀnkte pÄ vÀggen och pÄ hÀstarna; och han körde över henne.
34 DÀrefter gick han in och Ät och drack. Sedan sade han: »Tagen vara pÄ henne, den förbannade, och begraven henne, ty hon Àr dock en konungadotter.»
35 Men nÀr de dÄ gingo Ästad för att begrava henne, funno de av henne intet annat Àn huvudskÄlen, fötterna och hÀnderna.
36 och de vÀnde tillbaka och berÀttade detta för honom. DÄ sade han: »Detta Àr vad HERREN talade genom sin tjÀnare tisbiten Elia, i det han sade: 'PÄ Jisreels ÄkerfÀlt skola hundarna Àta upp Isebels kött;
37 och Isebels döda kropp skall ligga sÄsom gödsel pÄ marken pÄ Jisreels ÄkerfÀlt, sÄ att ingen skall kunna sÀga: Detta Àr Isebel.'»