1 Följande Är, vid den tid dÄ konungarna plÀgade draga i fÀlt, sÀnde David Ästad Joab och med honom sina tjÀnare och hela Israel; och de hÀrjade Ammons barns land och belÀgrade Rabba, medan David stannade kvar i Jerusalem.
2 DÄ hÀnde sig en afton, nÀr David hade stÄtt upp frÄn sitt lÀger och gick omkring pÄ konungshusets tak, att han frÄn taket fick se en kvinna som badade; och kvinnan var mycket fager att skÄda.
3 David sÀnde dÄ Ästad och förfrÄgade sig om kvinnan, och man sade: »Det Àr Bat-Seba, Eliams dotter, hetiten Urias hustru.»
4 DÄ sÀnde David nÄgra mÀn med uppdrag att hÀmta henne, och hon kom till honom, och han lÄg hos henne, nÀr hon hade helgat sig frÄn sin orenhet. Sedan ÄtervÀnde hon hem.
5 Men kvinnan blev havande; hon sÀnde dÄ Ästad och lÀt underrÀtta David dÀrom och sÀga: »Jag Àr havande.»
6 DÄ sÀnde David till Joab detta bud: »SÀnd till mig hetiten Uria.» SÄ sÀnde dÄ Joab Uria till David.
7 Och nÀr Uria kom till David, frÄgade denne om det stod vÀl till med Joab och med folket, och huru kriget gick.
8 DÀrefter sade David till Uria: »GÄ nu ned till ditt hus och tvÄ dina fötter.» NÀr dÄ Uria gick ut ur konungens hus, sÀndes en gÄva frÄn konungen efter honom.
9 Men Uria lade sig till vila vid ingÄngen till konungshuset, jÀmte hans herres alla andra tjÀnare, och gick icke ned till sitt eget hus.
10 Detta berÀttade man för David och sade: »Uria har icke gÄtt ned till sitt hus.» DÄ sade David till Uria: »Du kommer ju frÄn resan; varför har du dÄ icke gÄtt ned till ditt hus?»
11 Uria svarade David: »Arken och Israel och Juda bo nu i lÀgerhyddor, och min herre Joab och min herres tjÀnare Àro lÀgrade ute pÄ marken: skulle jag dÄ gÄ in i mitt hus för att Àta och dricka och ligga hos min hustru? SÄ sant du lever, sÄ sant din sjÀl lever: jag vill icke göra sÄ.»
12 DÄ sade David till Uria: »Stanna hÀr ocksÄ i dag, sÄ vill jag i morgon sÀnda dig Ästad.» SÄ stannade dÄ Uria i Jerusalem den dagen och den följande.
13 Och David inbjöd honom till sig och lÀt honom Àta och dricka med sig och gjorde honom drucken. Men om aftonen gick han ut och lade sig pÄ sitt lÀger tillsammans med sin herres tjÀnare, och gick icke ned till sitt hus.
14 Följande morgon skrev David ett brev till Joab och sÀnde det med Uria.
15 I brevet skrev han sÄ: »StÀllen Uria lÀngst fram, dÀr striden Àr som hÀftigast, och dragen eder sedan tillbaka frÄn honom, sÄ att han bliver slagen till döds.»
16 Under belÀgringen av staden skickade dÄ Joab Uria till den plats dÀr han visste att de tappraste mÀnnen funnos.
17 Och mÀnnen i staden gjorde ett utfall och gÄvo sig i strid med Joab, och flera av folket, av Davids tjÀnare, föllo; ocksÄ hetiten Uria dödades.
18 DÄ sÀnde Joab och lÀt berÀtta för David allt vad som hade hÀnt under striden.
19 Och han bjöd budbÀraren och sade: »NÀr du har omtalat för konungen allt vad som har hÀnt under striden,
20 dÄ upptÀndes kanske konungens vrede, och han sÀger till dig: 'Varför gingen I under striden sÄ nÀra intill staden? Vissten I icke att de skulle skjuta uppifrÄn muren?
21 Vem var det som slog ihjÀl Abimelek, Jerubbesets son? Var det icke en kvinna som kastade en kvarnsten ned pÄ honom frÄn muren, sÄ att han dödades, dÀr i Tebes? Varför gingen I dÄ sÄ nÀra intill muren?' Men dÄ skall du sÀga: 'Din tjÀnare Uria, hetiten, Àr ock död.'»
22 BudbÀraren gick Ästad och kom och berÀttade för David allt vad Joab hade sÀnt honom att sÀga;
23 budbÀraren sade till David: »MÀnnen blevo oss övermÀktiga och drogo ut mot oss pÄ fÀltet, men vi slogo dem tillbaka Ànda till stadsporten.
24 DÄ sköto skyttarna uppifrÄn muren pÄ dina tjÀnare, sÄ att flera av konungens tjÀnare dödades; din tjÀnare Uria, hetiten, Àr ock död.»
25 DÄ sade David till budbÀraren: »SÄ skall du sÀga till Joab: 'LÄt icke detta förtryta dig, ty svÀrdet förtÀr Àn den ene, Àn den andre; fortsatt med kraft stadens belÀgring och förstör den.' Och intala honom sÄ mod.»
26 DÄ nu Urias hustru hörde att hennes man Uria var död, höll hon dödsklagan efter sin man.
27 Och nÀr sorgetiden var förbi, sÀnde David och lÀt hÀmta henne hem till sig, och hon blev hans hustru; dÀrefter födde hon honom en son. Men vad David hade gjort misshagade HERREN.