1 En tid hÀrefter skaffade Absalom sig vagn och hÀstar, dÀrtill ock femtio man som löpte framför honom.
2 Och Absalom plÀgade bittida om morgonen stÀlla sig vid sidan av vÀgen som ledde till porten, och sÄ ofta nÄgon dÄ var pÄ vÀg till konungen med en rÀttssak som han ville hava avdömd, kallade Absalom honom till sig och frÄgade: »FrÄn vilken stad Àr du?» NÀr han dÄ svarade: »Din tjÀnare Àr frÄn den och den av Israels stammar»,
3 sade Absalom till honom: »Din sak Àr visserligen god och rÀtt, men du har ingen som hör pÄ dig hos konungen.»
4 Och Absalom tillade: »Ack om jag bleve satt till domare i landet! Om dÄ var och en som hade nÄgon rÀtts- och domssak komme till mig, sÄ skulle jag skaffa honom rÀttvisa.»
5 Och nÀr nÄgon gick fram för att buga sig för honom, rÀckte han ut sin hand och fattade i honom och kysste honom.
6 PÄ detta sÀtt gjorde Absalom med alla israeliter som kommo för att fÄ nÄgon sak avdömd hos konungen. SÄ förledde Absalom Israels mÀn.
7 Fyrtio Är voro nu förlidna, dÄ Absalom en gÄng sade till konungen: »LÄt mig begiva mig till Hebron för att dÀr infria det löfte som jag har gjort Ät HERREN.
8 Ty din tjÀnare gjorde ett löfte, nÀr jag bodde i Gesur i Aram; jag sade: 'Om HERREN lÄter mig komma tillbaka till Jerusalem, sÄ vill jag hÄlla en gudstjÀnst Ät HERREN.'»
9 Konungen sade till honom: »GÄ i frid.» DÄ stod han upp och begav sig till Hebron.
10 Men Absalom sÀnde ut hemliga budbÀrare till alla Israels stammar och lÀt sÀga: »NÀr I hören basunen ljuda, sÄ sÀgen: 'Nu har Absalom blivit konung i Hebron.'»
11 Och med Absalom hade följt tvÄ hundra mÀn frÄn Jerusalem, som voro inbjudna och följde med i all oskuld, utan att veta om nÄgonting.
12 Medan Absalom offrade slaktoffren, sÀnde han ocksÄ och lÀt hÀmta giloniten Ahitofel, Davids rÄdgivare, frÄn hans stad Gilo. Och sammansvÀrjningen vÀxte i styrka, och i allt större myckenhet gick folket över till Absalom.
13 Men en budbÀrare kom till David och sade: »Israels mÀn hava vÀnt sina hjÀrtan till Absalom.»
14 DÄ sade David till alla sina tjÀnare, dem som han hade hos sig i Jerusalem: »Upp, lÄt oss fly, ty ingen annan rÀddning finnes för oss undan Absalom. Skynden eder Ästad, sÄ att han icke med hast kommer över oss och för olycka över oss och slÄr stadens invÄnare med svÀrdsegg.»
15 Konungens tjÀnare svarade konungen: »Till allt vad min herre konungen behagar Àro dina tjÀnare redo.
16 DÄ drog konungen ut, och allt hans husfolk följde honom; dock lÀmnade konungen kvar tio av sina bihustrur för att vakta huset.
17 SÄ drog dÄ konungen ut, och allt folket följde honom; men de stannade vid Bet-Hammerhak.
18 Och alla hans tjÀnare tÄgade förbi pÄ sidan om honom, sÄ ock alla keretéerna och peletéerna; och alla gatiterna, sex hundra man, som hade följt med honom frÄn Gat, tÄgade likaledes förbi framför konungen.
19 DÄ sade konungen till gatiten Ittai: »Varför gÄr ocksÄ du med oss? VÀnd om och stanna hos den som nu Àr konung; du Àr ju en frÀmling och dÀrtill landsflyktig frÄn ditt hem.
20 I gÄr kom du; skulle jag dÄ i dag lÄta dig irra omkring med oss pÄ var fÀrd, nu dÄ jag sjÀlv gÄr jag vet icke vart? VÀnd tillbaka och för dina bröder tillbaka med dig; mÄ nÄd och trofasthet bevisas eder.»
21 Men Ittai svarade konungen och sade: »SÄ sant HERREN lever, och sÄ sant min herre konungen lever: pÄ den plats dÀr min herre konungen Àr, dÀr vill ock din tjÀnare vara, det mÄ gÀlla liv eller död.»
22 DÄ sade David till Ittai: »Kom dÄ och drag med.» Och gatiten Ittai drog med jÀmte alla sina mÀn och alla kvinnor och barn som han hade med sig.
23 Och hela landet grÀt högljutt, nÀr allt folket drog fram. Och dÄ nu konungen gick över bÀcken Kidron, gick ock allt folket över och tog vÀgen Ät öknen.
24 Bland de andra sÄg man ock Sadok jÀmte alla leviterna, och de buro med sig Guds förbundsark; men de satte ned Guds ark -- varvid ocksÄ Ebjatar kom ditupp -- till dess att allt folket hade hunnit draga fram ur staden.
25 DÄ sade konungen till Sadok: »För Guds ark tillbaka in i staden. Om jag finner nÄd för HERRENS ögon, lÄter han mig komma tillbaka, sÄ att jag Äter fÄr se honom och hans boning.
26 Men om han sÀger sÄ: 'Jag har icke behag till dig' -- se, dÄ Àr jag redo; han göre dÄ med mig sÄsom honom tÀckes.»
27 Och konungen sade till prÀsten Sadok: »Du Àr ju siare; vÀnd tillbaka till staden i frid. Och din son Ahimaas och Ebjatars son Jonatan, bÄda edra söner, mÄ följa med eder.
28 Se, jag vill dröja vid fÀrjstÀllena i öknen, till dess att ett budskap kommer frÄn eder med underrÀttelser till mig.
29 DÄ förde Sadok och Ebjatar Guds ark tillbaka till Jerusalem och stannade dÀr.
30 Men David gick grÄtande uppför Oljeberget med överhöljt huvud ock bara fötter; och allt folket som följde med honom hade ock höljt över sina huvuden och gingo ditupp under grÄt.
31 Och nÀr man berÀttade för David att Ahitofel var med bland dem som hade sammansvurit sig med Absalom, sade David: »HERRE, gör Ahitofels rÄd till dÄrskap.»
32 NÀr sedan David hade kommit upp pÄ bergstoppen, dÀr man plÀgade tillbedja Gud, dÄ kom arkiten Husai emot honom, med sönderriven livklÀdnad och med jord pÄ sitt huvud.
33 David sade till honom: »Om du gÄr med mig, sÄ bliver du mig till besvÀr.
34 Men om du vÀnder tillbaka till staden och sÀger till Absalom: 'Din tjÀnare vill jag vara, o konung; jag har förut varit din faders tjÀnare, men nu vill jag vara din tjÀnare', sÄ kan du gagna mig med att göra Ahitofels rÄd om intet.
35 DÀr har du ju ock prÀsterna Sadok och Ebjatar; allt vad du fÄr höra frÄn konungens hus mÄ du meddela prÀsterna Sadok och Ebjatar.
36 De hava ju ock dÀr sina bÄda söner hos sig: Sadok har Ahimaas, och Ebjatar Jonatan; genom dem kunnen I sÀnda mig bud om allt vad I fÄn höra.»
37 SÄ gick dÄ Husai, Davids vÀn, in i staden. Och jÀmvÀl Absalom drog in i Jerusalem.