1 Och Ahitofel sade till Absalom: »LÄt mig utvÀlja tolv tusen mÀn, sÄ vill jag bryta upp och förfölja David i natt.
2 DÄ kan jag komma över honom och förskrÀcka honom, medan han Àr utmattad och modlös, och allt hans folk skall dÄ taga till flykten; sedan kan jag döda konungen, nÀr han stÄr dÀr övergiven.
3 DÀrefter skall jag föra allt folket tillbaka till dig. Ty om det sÄ gÄr den man du söker, sÄ Àr detta som om alla vÀnde tillbaka; allt folket fÄr dÄ frid.»
4 Detta behagade Absalom och alla de Àldste i Israel.
5 LikvÀl sade Absalom: »Kalla ock arkiten Husai hit, sÄ att vi ocksÄ fÄ höra vad han har att sÀga.
6 NÀr dÄ Husai kom in till Absalom, sade Absalom till honom: »SÄ och sÄ har Ahitofel talat. »Skola vi göra sÄsom han har sagt? Varom icke, sÄ tala du.»
7 Husai svarade Absalom: Det rÄd som Ahitofel denna gÄng har givit Àr icke gott.»
8 Och Husai sade ytterligare: »Du kÀnner din fader och hans mÀn, och vet att de Àro hjÀltar och bistra sÄsom en björninna frÄn vilken man har tagit ungarna ute pÄ marken. Och din fader Àr ju en krigsman som icke vilar med sitt folk under natten.
9 Nu har han sÀkerligen gömt sig i nÄgon hÄla eller pÄ nÄgot annat stÀlle. Om nu redan i början nÄgra av folket hÀr fölle, sÄ skulle var och en som finge höra talas dÀrom sÀga att det folk som följer Absalom har lidit ett nederlag;
10 och dÄ skulle till och med den tappraste, den som hade mod sÄsom ett lejon, bliva högeligen förfÀrad; ty hela Israel vet att din fader Àr en hjÀlte, och att de som följa honom Àro tappra mÀn.
11 DÀrför Àr nu mitt rÄd: LÄt hela Israel frÄn Dan Ànda till Beer-Seba församla sig till dig, sÄ talrikt som sanden vid havet; och sjÀlv mÄ du draga med i striden.
12 NÀr vi sÄ drabba ihop med honom, varhelst han mÄ pÄtrÀffas, skola vi slÄ ned pÄ honom, sÄsom daggen faller över marken; och dÄ skall intet bliva kvar av honom och alla de mÀn som Àro med honom
13 Ja, om han ocksÄ droge sig tillbaka in i nÄgon stad, sÄ skulle hela Israel kasta linor omkring den staden, och vi skulle draga den ned i dalen, till dess att icke minsta sten vore att finna dÀrav.
14 DÄ sade Absalom och alla Israels mÀn: »Arkiten Husais rÄd Àr bÀttre Àn Ahitofels rÄd.» HERREN hade nÀmligen skickat det sÄ, att Ahitofels goda rÄd gjordes om intet, för att HERREN skulle lÄta olycka komma över Absalom.
15 Och Husai sade till prÀsterna Sadok och Ebjatar: »Det och det rÄdet har Ahitofel givit Absalom och de Àldste i Israel, men jag har givit det och det rÄdet.
16 SÄ sÀnden nu med hast bud och lÄten sÀga David: 'Stanna icke över natten vid fÀrjstÀllena i öknen, utan gÄ hellre över, för att icke konungen och allt hans folk mÄ drabbas av fördÀrv.'»
17 Nu hade Jonatan och Ahimaas sitt tillhÄll vid RogelskÀllan, och en tjÀnstekvinna gick dit med budskap; sedan plÀgade de sjÀlva gÄ med budskapet till konung David. Ty de tordes icke gÄ in i staden och visa sig dÀr.
18 Men en gosse fick se dem och berÀttade det för Absalom. DÄ gingo bÄda med hast sin vÀg och kommo in i en mans hus i Bahurim, som pÄ sin gÄrd hade en brunn; i den stego de ned.
19 Och hans hustru tog ett skynke och bredde ut det över brunnshÄlet och strödde gryn dÀrpÄ, sÄ att man icke kunde mÀrka nÄgot.
20 DÄ nu Absaloms tjÀnare kommo in i huset till hustrun och frÄgade var Ahimaas och Jonatan voro, svarade hon dem: »De gingo över bÀcken dÀr.» DÄ sökte de, men utan att finna, och vÀnde sÄ tillbaka till Jerusalem.
21 Men sedan de hade gÄtt sin vÀg, stego de andra upp ur brunnen och gingo med sitt budskap till konung David; de sade till David: »Bryten upp och gÄn med hast över vattnet, ty det och det rÄdet har Ahitofel givit, till eder ofÀrd.»
22 DÄ bröt David upp med allt det folk han hade hos sig, och de gingo över Jordan; och om morgonen, nÀr det blev dager, saknades ingen enda, utan alla hade kommit över Jordan.
23 Men nÀr Ahitofel sÄg att man icke följde hans rÄd, sadlade han sin Äsna och stod upp och for hem till sin stad, och sedan han hade bestÀllt om sitt hus, hÀngde han sig. Och nÀr han var död, blev han begraven i sin faders grav.
24 SÄ hade nu David kommit till Mahanaim, nÀr Absalom med alla Israels mÀn gick över Jordan.
25 Men Absalom hade satt Amasa i Joabs stÀlle över hÀren. Och Amasa var son till en man vid namn Jitra, en israelit, som hade gÄtt in till Abigal, Nahas' dotter och Serujas, Joabs moders, syster.
26 Och Israel och Absalom lÀgrade sig i Gileads land.
27 Men nÀr David kom till Mahanaim, hade Sobi, Nahas' son, frÄn Rabba i Ammons barns land, och Makir, Ammiels son, frÄn Lo-Debar, och Barsillai, en gileadit frÄn Rogelim,
28 lÄtit föra dit sÀngar, skÄlar, lerkÀrl, sÄ ock vete, korn, mjöl och rostade ax, Àvensom bönor, linsÀrter och annat rostat,
29 dÀrjÀmte honung, grÀddmjölk, fÄr och nötostar till mat Ät David och hans folk; ty de tÀnkte: »Folket Àr hungrigt, trött och törstigt i öknen.