1 Men under Davids tid uppstod en hungersnöd, som varade oavbrutet i tre Är; dÄ sökte David HERRENS ansikte. HERREN svarade: »För Sauls och hans blodbeflÀckade hus' skull sker detta, dÀrför att han dödade gibeoniterna.
2 DÄ kallade konungen till sig gibeoniterna och talade med dem. Men gibeoniterna voro icke israeliter, utan en kvarleva av amoréerna och fastÀn Israels barn hade givit dem sin ed, hade Saul, i sin nitÀlskan för Israels barn och för Juda, försökt att nedgöra dem.
3 David sade nu till gibeoniterna: »Vad skall jag göra för eder, och varmed skall jag bringa försoning, sÄ att I vÀlsignen HERRENS arvedel?»
4 Gibeoniterna svarade honom: »Vi fordra icke silver och guld av Saul och hans hus, ej heller hava vi rÀtt att döda nÄgon man i Israel.» Han frÄgade: »Vad begÀren I dÄ att jag skall göra för eder?»
5 De svarade konungen: »Den man som ville förgöra oss, och som stÀmplade mot oss, för att vi skulle bliva utrotade och icke mer hava bestÄnd nÄgonstÀdes inom Israels land,
6 av hans söner mÄ sju utlÀmnas till oss, sÄ att vi fÄ upphÀnga dem för HERREN i Sauls, HERRENS utvaldes, Gibea.» Konungen sade: »Jag skall utlÀmna dem.»
7 Men konungen skonade Mefiboset, Sauls son Jonatans son, för den ed vid HERREN, som de, David och Jonatan, Sauls son, hade svurit varandra.
8 DÀremot tog konungen de tvÄ söner, Armoni och Mefiboset, som Rispa, Ajas dotter, hade fött Ät Saul, och de fem söner som Mikal, Sauls dotter, hade fött Ät meholatiten Adriel, Barsillais son
9 och överlÀmnade dem Ät gibeoniterna, och dessa upphÀngde dem pÄ berget inför HERREN, sÄ att de omkommo, alla sju pÄ en gÄng. Och det var under de första skördedagarna, nÀr kornskörden begynte, som de blevo dödade.
10 DÄ tog Rispa, Ajas dotter, sin sorgdrÀkt och hade den till sitt lÀger ovanpÄ klippan frÄn det att skörden begynte, Ànda till dess att vattnet strömmade ned över dem frÄn himmelen; och hon tillstadde icke himmelens fÄglar att slÄ ned pÄ dem om dagen, ej heller markens vilda djur att göra det om natten.
11 NÀr det blev berÀttat för David vad Rispa, Ajas dotter, Sauls bihustru, hade gjort
12 begav sig David Ästad och hÀmtade Sauls och hans son Jonatans ben frÄn borgarna i Jabes i Gilead. Dessa hade nÀmligen i hemlighet tagit deras kroppar bort ifrÄn den öppna platsen i Bet-San, dÀr filistéerna hade hÀngt upp dem, nÀr filistéerna slogo Saul pÄ Gilboa.
13 Och dÄ han hade fört Sauls och hans son Jonatans ben upp dÀrifrÄn, samlade man ock ihop de upphÀngdas ben.
14 Sedan begrov man Sauls och hans son Jonatans ben i Benjamins land, i Sela, i hans fader Kis' grav; man gjorde allt vad konungen hade bjudit. Och dÀrefter hörde Gud landets bön.
15 à ter uppstod krig mellan filistéerna och Israel. Och David drog ned med sina tjÀnare, och de stridde mot filistéerna. Men David blev trött;
16 och Jisbo-Benob, en av rafaéernas avkomlingar, vilkens lans vÀgde tre hundra siklar koppar, och som var iklÀdd en ny rustning, tÀnkte dÄ döda David.
17 Men Abisai, Serujas son, kom honom till hjÀlp och slog filistéen till döds. DÄ besvuro Davids mÀn honom att han icke mer skulle draga ut med dem i striden, sÄ att han icke utslÀckte Israels lampa.
18 DÀrefter stod Äter en strid med filistéerna vid Gob; husatiten Sibbekai slog dÄ ned Saf, en av rafaéernas avkomlingar.
19 à ter stod en strid med filistéerna vid Gob; Elhanan, Jaare-Oregims son, betlehemiten, slog dÄ ned gatiten Goljat, som hade ett spjut vars skaft liknade en vÀvbom.
20 à ter stod en strid vid Gat. DÀr var en reslig man som hade sex fingrar pÄ var hand och sex tÄr pÄ var fot, eller tillsammans tjugufyra; han var ock en avkomling av rafaéerna.
21 Denne smÀdade Israel; dÄ blev han nedgjord av Jonatan, son till Simeai, Davids broder.
22 Dessa fyra voro avkomlingar av rafaéerna i Gat; och de föllo för Davids och hans tjÀnares hand.