1 Och David talade till HERREN denna sÄngs ord, nÀr HERREN hade rÀddat honom frÄn alla hans fienders hand och frÄn Sauls hand.
2 Han sade: HERRE, du mitt bergfÀste, min borg och min rÀddare,
3 Gud, du min klippa, till vilken jag tager min tillflykt, min sköld och min frÀlsnings horn, mitt vÀrn och min tillflykt, min frÀlsare, du som frÀlsar mig frÄn vÄldet!
4 HERREN, den högtlovade, Äkallar jag, och frÄn mina fiender bliver jag frÀlst.
5 Ty dödens brÀnningar omvÀrvde mig, fördÀrvets strömmar förskrÀckte mig,
6 dödsrikets band omslöto mig, dödens snaror föllo över mig.
7 Men jag Äkallade HERREN i min nöd, ja, jag gick med min Äkallan till min Gud. Och han hörde frÄn sin himmelska boning min röst, och mitt rop kom till hans öron.
8 DÄ skalv jorden och bÀvade, himmelens grundvalar darrade; de skakades, ty hans vrede var upptÀnd.
9 Rök steg upp frÄn hans nÀsa och förtÀrande eld frÄn hans mun, eldsglöd ljungade frÄn honom.
10 Och han sÀnkte himmelen och for ned och töcken var under hans fötter.
11 Han for pÄ keruben och flög, han sÄgs komma pÄ vindens vingar
12 Och han gjorde mörker till en hydda som omslöt honom: vattenhopar, tjocka moln.
13 Ur glansen framför honom ljungade eldsglöd.
14 HERREN dundrade frÄn himmelen den Högste lÀt höra sin röst.
15 Han sköt pilar och förskingrade dem, ljungeld och förvirrade dem.
16 Havets bÀddar kommo i dagen, jordens grundvalar blottades, för HERRENS nÀpst, för hans vredes stormvind.
17 Han rÀckte ut sin hand frÄn höjden och fattade mig, han drog mig upp ur de stora vattnen.
18 Han rÀddade mig frÄn min starke fiende, frÄn mina ovÀnner, ty de voro mig övermÀktiga.
19 De överföllo mig pÄ min olyckas dag, men HERREN blev mitt stöd.
20 Han förde mig ut pÄ rymlig plats han rÀddade mig, ty han hade behag till mig.
21 HERREN lönar mig efter min rÀttfÀrdighet; efter mina hÀnders renhet vedergÀller han mig.
22 Ty jag höll mig pÄ HERRENS vÀgar och avföll icke frÄn min Gud i ogudaktighet;
23 nej, alla hans rÀtter hade jag för ögonen, och frÄn hans stadgar vek jag icke av.
24 SÄ var jag ostrafflig för honom och tog mig till vara för missgÀrning.
25 DÀrför vedergÀllde mig HERREN efter min rÀttfÀrdighet, efter min renhet inför hans ögon.
26 Mot den fromme bevisar du dig from, mot en ostrafflig hjÀlte bevisar du dig ostrafflig.
27 Mot den rene bevisar du dig ren, men mot den vrÄnge bevisar du dig avog.
28 och du frÀlsar ett betryckt folk, men dina ögon Àro emot de stolta, till att ödmjuka dem.
29 Ja, du, HERRE, Àr min lampa; ty HERREN gör mitt mörker ljust.
30 Ja, med dig kan jag nedslÄ hÀrskaror, med min Gud stormar jag murar.
31 Guds vÀg Àr ostrafflig, HERRENS tal Àr luttrat. En sköld Àr han för alla som taga sin tillflykt till honom.
32 Ty vem Àr Gud förutom HERREN, och vem Àr en klippa förutom vÄr Gud?
33 Gud, du som var mitt starka vÀrn och ledde den ostrafflige pÄ hans vÀg,
34 du som gjorde hans fötter sÄsom hindens och stÀllde mig pÄ mina höjder,
35 du som lÀrde mina hÀnder att strida och mina armar att spÀnna kopparbÄgen!
36 Du gav mig din frÀlsnings sköld och din bönhörelse gjorde mig stor,
37 du skaffade rum för mina steg, dÀr jag gick, och mina fötter vacklade icke.
38 Jag förföljde mina fiender och förgjorde dem; jag vÀnde icke tillbaka, förrÀn jag hade gjort Ànde pÄ dem.
39 Ja, jag gjorde Ànde pÄ dem och slog dem, sÄ att de icke mer reste sig; de föllo under mina fötter.
40 Du omgjordade mig med kraft till striden, du böjde mina motstÄndare under mig.
41 Mina fiender drev du pÄ flykten för mig, dem som hatade mig förgjorde jag.
42 De sÄgo sig omkring, men det fanns ingen som frÀlste; efter HERREN, men han svarade dem icke.
43 Och jag stötte dem sönder till stoft pÄ jorden, jag krossade och förtrampade dem sÄsom orenlighet pÄ gatan.
44 Du rÀddade mig ur mitt folks strider, du bevarade mig till ett huvud över hedningar; folkslag som jag ej kÀnde blevo mina tjÀnare.
45 FrÀmlingar visade mig underdÄnighet; vid blotta ryktet hörsammade de mig.
46 Ja, frÀmlingarnas mod vissnade bort; de omgjordade sig och övergÄvo sina borgar.
47 HERREN lever! Lovad vare min klippa, upphöjd vare Gud, min frÀlsnings klippa!
48 Gud, som har givit mig hÀmnd och lagt folken under mig;
49 du som har fört mig ut frÄn mina fiender och upphöjt mig över mina motstÄndare, rÀddat mig frÄn vÄldets man!
50 Fördenskull vill jag tacka dig, HERRE, bland hedningarna, och lovsjunga ditt namn.
51 Ty du giver din konung stor seger och gör nÄd mot din smorde, mot David och hans sÀd till evig tid.