1 Men HERRENS vrede upptÀndes Äter mot Israel, sÄ att han uppeggade David mot dem och sade: »GÄ Ästad och rÀkna Israel och Juda.»
2 DÄ sade konungen till Joab, hövitsmannen för hans hÀr: »Far igenom alla Israels stammar, frÄn Dan Ànda till Beer-Seba, och anstÀllen en folkrÀkning, sÄ att jag fÄr veta huru stor folkmÀngden Àr.»
3 Joab svarade konungen: »MÄ HERREN, din Gud, föröka detta folk hundrafalt, huru talrikt det Àn Àr, och mÄ min herre konungen fÄ se detta med egna ögon. Men varför har min herre konungen fÄtt lust till sÄdant?»
4 LikvÀl blev konungens befallning gÀllande, trots Joab och hÀrens andra hövitsmÀn; alltsÄ drog Joab jÀmte hÀrens andra hövitsmÀn ut i konungens tjÀnst för att anstÀlla folkrÀkning i Israel.
5 Och de gingo över Jordan och lÀgrade sig vid Aroer, pÄ högra sidan om staden i Gads dal, och Ät Jaeser till.
6 DÀrifrÄn kommo de till Gilead och Tatim-Hodsis land; sedan kommo de till Dan-Jaan och sÄ runt omkring till Sidon.
7 DÀrefter kommo de till Tyrus' befÀstningar och till hivéernas och kananéernas alla stÀder; slutligen drogo de till Beer-Seba i Juda sydland.
8 Och sedan de sÄ hade farit igenom hela landet, kommo de efter nio mÄnader och tjugu dagar hem till Jerusalem.
9 Och Joab uppgav för konungen vilken slutsumma folkrÀkningen utvisade: i Israel funnos Ätta hundra tusen stridbara, svÀrdbevÀpnade mÀn, och Juda mÀn voro fem hundra tusen.
10 Men Davids samvete slog honom, sedan han hade lÄtit rÀkna folket, och David sade till HERREN: »Jag har syndat storligen i vad jag har gjort; men tillgiv nu, HERRE, din tjÀnares missgÀrning, ty jag har handlat mycket dÄraktigt.»
11 DĂ„ nu David stod upp om morgonen, hade HERRENS ord kommit till profeten Gad, Davids siare; han hade sagt:
12 »GÄ och tala till David: SÄ sÀger HERREN: Tre ting förelÀgger jag dig; vÀlj bland dem ut Ät dig ett som du vill att jag skall göra dig.»
13 DÄ gick Gad in till David och förkunnade detta för honom. Han sade till honom: »Vill du att hungersnöd under sju Är skall komma i ditt land? Eller att du i tre mÄnader skall nödgas fly för dina ovÀnner, medan de förfölja dig? Eller att pest i tre dagar skall hemsöka ditt land? BetÀnk nu och eftersinna vilket svar jag skall giva honom som har sÀnt mig.»
14 David svarade Gad: »Jag Àr i stor vÄnda. Men lÄt oss dÄ falla i HERRENS hand, ty hans barmhÀrtighet Àr stor; i mÀnniskohand vill jag icke falla.»
15 SÄ lÀt dÄ HERREN pest komma i Israel, frÄn morgonen intill den bestÀmda tiden; dÀrunder dogo av folket, ifrÄn Dan Ànda till Beer-Seba, sjuttio tusen mÀn.
16 Men nÀr Àngeln rÀckte ut sin hand över Jerusalem för att fördÀrva det, Ängrade HERREN det onda, och han sade till Àngeln, folkets fördÀrvare: »Det Àr nog; drag nu din hand tillbaka.» Och HERRENS Àngel var dÄ vid jebuséen Araunas tröskplats.
17 Men nÀr David fick se Àngeln som slog folket, sade han till HERREN sÄ: »Det Àr ju jag som har syndat, det Àr jag som har gjort illa; men dessa, min hjord, vad hava de gjort? MÄ din hand vÀnda sig mot mig och min faders hus.»
18 Och Gad kom till David samma dag och sade till honom: »GÄ Ästad och res ett altare Ät HERREN pÄ jebuséen Araunas tröskplats.»
19 Och David gick Ästad efter Gads ord, sÄsom HERREN hade bjudit.
20 NÀr Arauna nu blickade ut och fick se att konungen och hans tjÀnare kommo till honom, gick han ut och föll ned till jorden pÄ sitt ansikte för konungen.
21 Och Arauna sade: »Varför kommer min herre konungen till sin tjÀnare?» David svarade: »För att köpa tröskplatsen av dig och dÀr bygga ett altare Ät HERREN; och mÄ sÄ hemsökelsen upphöra bland folket.»
22 DÄ sade Arauna till David: »Min herre konungen tage till sitt offer vad honom tÀckes. Se hÀr Àro fÀkreaturen till brÀnnoffer, och hÀr Àro tröskvagnarna, jÀmte fÀkreaturens ok, till ved.
23 Alltsammans, o konung, giver Arauna Ät konungen.» Och Arauna sade ytterligare till konungen: »MÄ HERREN, din Gud, vara dig nÄdig.»
24 Men konungen svarade Arauna: »Nej, jag vill köpa det av dig för ett bestÀmt pris; ty jag vill icke offra Ät HERREN, min Gud, brÀnnoffer som jag har fÄtt för intet.» Och David köpte tröskplatsen och fÀkreaturen för femtio siklar silver.
25 Och David byggde dÀr ett altare Ät HERREN och offrade brÀnnoffer och tackoffer. Och HERREN lyssnade till landets bön, och hemsökelsen upphörde bland Israel.