1 Kriget mellan Sauls hus och Davids hus blev lÄngvarigt. DÀrunder blev David allt starkare och starkare, men Sauls hus allt svagare och svagare.
2 I Hebron föddes söner Ät David. hans förstfödde var Amnon, som han fick med Ahinoam frÄn Jisreel.
3 Hans andre son var Kilab, som han fick med Abigal, karmeliten Nabals hustru, och den tredje var Absalom, son till Maaka, som var dotter till Talmai, konungen i Gesur.
4 Den fjÀrde var Adonia, Haggits son, och den femte var Sefatja, Abitals son.
5 Den sjÀtte var Jitream, som David fick med sin hustru Egla. Dessa föddes Ät David i Hebron.
6 SÄ lÀnge kriget varade mellan Sauls hus och Davids hus, bistod Abner kraftigt Sauls hus.
7 Men Saul hade haft en bihustru vid namn Rispa, Ajas dotter; och Is-Boset sade till Abner: »Varför har du gÄtt in till min faders bihustru?»
8 För dessa hans ord blev Abner mycket vred och sade: »Ăr jag dĂ„ ett hundhuvud frĂ„n Juda land? Just dĂ„ jag bevisar barmhĂ€rtighet mot din fader Sauls hus, mot hans bröder och hans vĂ€nner, och icke har lĂ„tit dig falla i Davids hand, just dĂ„ tillvitar du mig att hava begĂ„tt en missgĂ€rning med denna kvinna.
9 Gud straffe Abner nu och framgent, om jag icke hÀdanefter handlar sÄ mot David som HERREN med ed har lovat honom:
10 jag vill göra sÄ, att konungadömet tages ifrÄn Sauls hus, och att i stÀllet Davids tron bliver upprest över bÄde Israel och Juda, frÄn Dan Ànda till Beer-Seba.»
11 DÄ tordes han icke sÀga ett ord mer Ät Abner, av fruktan för honom.
12 Men Abner skickade strax sÀndebud till David och lÀt sÀga: »Vem tillhör landet?», och lÀt vidare sÀga: »Slut förbund med mig, sÄ skall jag bistÄ dig och göra sÄ, att hela Israel gÄr över till dig.»
13 Han svarade: »Gott! Jag vill sluta förbund med dig. Men en sak fordrar jag av dig, nÀmligen att du icke trÀder fram inför mitt ansikte utan att hit medföra Mikal, Sauls dotter, nÀr du kommer för att trÀda fram inför mitt ansikte.»
14 DÀrefter skickade David sÀndebud till Is-Boset, Sauls son, och lÀt sÀga: »Giv mig Äter min hustru Mikal, som jag förvÀrvade mig för ett hundra filistéers förhudar.»
15 DÄ sÀnde Is-Boset Ästad och lÀt taga henne ifrÄn hennes man, Paltiel, Lais' son.
16 Men hennes man gick med henne och följde henne under bestÀndig grÄt Ànda till Bahurim. HÀr sade Abner till honom: »VÀnd om och gÄ dina fÀrde.» DÄ vÀnde han om.
17 Och Abner hade underhandlat med de Àldste i Israel och sagt: »Sedan lÄng tid tillbaka haven I sökt att fÄ David till konung över eder.
18 Fullborden nu edert uppsÄt, ty sÄ har HERREN sagt om David: Genom min tjÀnare Davids hand skall jag frÀlsa mitt folk Israel ifrÄn filistéernas hand och ifrÄn alla dess fienders hand.»
19 Likaledes talade Abner hÀrom med benjaminiterna. DÀrefter gick Abner ock Ästad for att tala med David i Hebron om allt vad Israel och hela Benjamins hus hade funnit lÀmpligt att svara.
20 NÀr dÄ Abner, Ätföljd av tjugu man, kom till David i Hebron, gjorde David ett gÀstabud för Abner och hans mÀn.
21 Och Abner sade till David: »Jag vill stÄ upp och gÄ Ästad och församla hela Israel till min herre konungen, för att de mÄ sluta förbund med dig, sÄ att du bliver konung pÄ vad villkor dig lyster.» Sedan lÀt David Abner gÄ, och han drog bort i frid.
22 Just dÄ kommo Davids folk och Joab hem frÄn ett strövtÄg och förde med sig ett stort byte; men Abner var nu icke lÀngre kvar hos David i Hebron, ty denne hade lÄtit honom gÄ, och han hade dragit bort i frid.
23 Men nÀr Joab och hela hans hÀr kom hem, berÀttade man för honom och sade: »Abner, Ners son, kom till konungen, och denne lÀt honom gÄ, och han drog bort i frid.»
24 DÄ gick Joab in till konungen och sade: »Vad har du gjort! DÄ nu Abner hade kommit till dig, varför lÀt du dÄ honom gÄ, sÄ att han fritt kunde draga sina fÀrde?
25 Du kÀnner vÀl Abner, Ners son? Han kom hit för att bedraga dig. Han ville utforska ditt görande och lÄtande, och utforska allt vad du förehar.
26 Sedan, nÀr Joab hade gÄtt ut frÄn David, sÀnde han bud efter Abner, och sÀndebuden förde denne tillbaka frÄn Bor-Hassira. Men David visste intet dÀrom.
27 NÀr Abner sÄ hade kommit tillbaka till Hebron, förde Joab honom avsides till mitten av porten, under förevÀndning att tala enskilt med honom; dÀr sÄrade han honom till döds med en stöt i underlivet -- detta for att hÀmnas sin broder Asaels blod.
28 NÀr David sedan fick höra detta, sade han: »Jag och mitt konungadöme Àro oskyldiga inför HERREN evinnerligen till Abners, Ners sons blod.
29 MÄ det komma över Joabs huvud och över hela hans faders hus; och mÄ i Joabs hus aldrig fattas mÀn som hava flytning, eller som Àro spetÀlska, eller som stödja sig pÄ krycka, eller som falla för svÀrd, eller som lida brist pÄ bröd.»
30 SÄ hade nu Joab och hans broder Abisai drÀpt Abner, dÀrför att denne hade dödat deras broder Asael vid Gibeon, under striden.
31 Och David sade till Joab och allt folket som var med honom: »Riven sönder edra klÀder och höljen eder i sorgdrÀkt och hÄllen dödsklagan efter Abner.» Och konung David gick sjÀlv bakom bÄren.
32 SÄ begrovo; de Abner i Hebron; och konungen brast ut i grÄt vid Abners grav, och allt folket grÀt.
33 Och konungen sjöng följande klagosÄng över Abner: »MÄste dÄ Abner dö en gudlös dÄres död?
34 Dina hÀnder voro ju ej bundna, dina fötter ej slagna i fjÀttrar. Du föll sÄsom man faller för ogÀrningsmÀn.» DÄ begrÀt allt folket honom Ànnu mer.»
35 Och allt folket kom för att förmÄ David att Àta nÄgot under dagens lopp; men David betygade med ed och sade: »Gud straffe mig nu och framgent, om jag smakar bröd eller nÄgot annat, förrÀn solen har gÄtt ned.»
36 NÀr folket hörde detta, behagade det dem alla vÀl, likasom allt annat som konungen gjorde behagade allt folket vÀl.
37 Och allt folket och hela Israel insÄg dÄ att konungen ingen del hade haft i att Abner, Ners son, hade blivit dödad.
38 Och konungen sade till sina tjÀnare: »I veten nogsamt att en furste och en stor man i dag har fallit i Israel.
39 Men jag Àr Ànnu svag, fastÀn jag Àr smord till konung, och dessa mÀn, Serujas söner, Àro starkare Àn jag. HERREN vedergÀlle den som ont gör, efter hans ondska.»