1 DÄ nu Sauls son hörde att Abner var död i Hebron, sjönk allt hans mod, och hela Israel var förskrÀckt.
2 Men Sauls son hade till hövitsmÀn för sina strövskaror tvÄ mÀn, av vilka den ene hette Baana och den andre Rekab, söner till Rimmon frÄn Beerot, av Benjamins barn. Ty ocksÄ Beerot rÀknas till Benjamin;
3 men beerotiterna flydde till Gittaim och bodde dÀr sedan sÄsom frÀmlingar, vilket de göra Ànnu i dag.
4 (OcksÄ Jonatan, Sauls son, hade lÀmnat efter sig en son, som nu var ofÀrdig i fötterna. Han var nÀmligen fem Är gammal, nÀr budskapet om Saul och Jonatan kom frÄn Jisreel, och dÄ tog hans sköterska honom och flydde; men under hennes brÄda flykt föll han omkull och blev dÀrefter halt; och han hette Mefiboset.)
5 Nu gingo beerotiten Rimmons söner Rekab och Baana Ästad och kommo till Is-Bosets hus, dÄ det var som hetast pÄ dagen, medan han lÄg i sin middagssömn.
6 NÀr de sÄ, under förevÀndning att hÀmta vete, hade kommit in i det inre av huset, sÄrade de honom med en stöt i underlivet; dÀrefter flydde Rekab och hans broder Baana undan.
7 De kommo alltsÄ in i huset, nÀr han lÄg pÄ sin vilobÀdd i sovkammaren, och sÄrade honom till döds och höggo huvudet av honom; dÀrpÄ togo de hans huvud och fÀrdades genom Hedmarken hela natten.
8 Och de förde sÄ Is-Bosets huvud till David i Hebron och sade till konungen: »Se hÀr Àr Is-Bosets, Sauls sons, din fiendes, huvud, hans som stod efter ditt liv. HERREN har i dag givit min herre konungen hÀmnd pÄ Saul och hans efterkommande.»
9 DÄ svarade David Rekab och hans broder Baana, beerotiten Rimmons söner, och sade till dem: »SÄ sant HERREN lever, han som har förlossat mig frÄn all nöd:
10 den som förkunnade för mig och sade: 'Nu Àr Saul död', och som menade sig vara en glÀdjebudbÀrare, honom lÀt jag gripa och drÀpa i Siklag, honom som jag eljest skulle hava givit budbÀrarlön;
11 huru mycket mer skall jag icke dÄ nu, nÀr ogudaktiga mÀn hava drÀpt en oskyldig man i hans eget hus, pÄ hans sÀng, utkrÀva hans blod av eder hand och utrota eder frÄn jorden!»
12 PÄ Davids befallning drÀpte hans mÀn dem sedan och höggo av deras hÀnder och fötter och hÀngde upp dem vid dammen i Hebron. Men Is-Bosets huvud togo de, och de begrovo det i Abners grav i Hebron.