1 Sedan; kommo alla Israels stammar till David i Hebron och sade sÄ: »Vi Àro ju ditt kött och ben.
2 Redan för lÀnge sedan, dÄ Saul Ànnu var konung över oss, var det du som var ledare och anförare för Israel. Och till dig har HERREN sagt: Du skall vara en herde för mitt folk Israel, ja, du skall vara en furste över Israel.»
3 NÀr sÄ alla de Àldste i Israel kommo till konungen i Hebron, slöt konung David ett förbund med dem dÀr i Hebron, inför HERREN; och sedan smorde de David till konung över Israel.
4 David var trettio Är gammal, nÀr han blev konung, och han regerade i fyrtio Är.
5 I Hebron regerade han över Juda i sju Är och sex mÄnader, och i Jerusalem regerade han i trettiotre Är över hela Israel och Juda.
6 Och konungen drog med sina mÀn till Jerusalem, mot jebuséerna, som bodde dÀr i landet. De sade dÄ till David: »Hitin kommer du icke; blinda och halta skola driva dig bort, de mena att David icke skall komma hitin.»
7 Men David intog likvÀl Sions borg, det Àr Davids stad.
8 Och David sade pÄ den dagen: »Vemhelst som slÄr ihjÀl en jebusé och trÀnger fram till vattenledningen, han slÄr ihjÀl just dessa halta och blinda, som David hatar.» DÀrför plÀgar man sÀga: »Ingen blind och halt mÄ komma in i huset.»
9 Sedan tog David sin boning pÄ borgen och kallade den Davids stad. DÀr uppförde David byggnader runt omkring, frÄn Millo och vidare inÄt.
10 Och David blev allt mÀktigare och mÀktigare, och HERREN, hÀrskarornas Gud, var med honom.
11 Och Hiram, konungen i Tyrus, skickade sÀndebud till David med cedertrÀ, dÀrjÀmte ock timmermÀn och stenhuggare; och de byggde ett hus Ät David.
12 Och David mÀrkte att HERREN hade befÀst honom sÄsom konung över Israel, och att han hade upphöjt hans konungadöme, för sitt folk Israels skull.
13 Och David tog sig Ànnu flera bihustrur och hustrur frÄn Jerusalem, sedan han hade kommit frÄn Hebron; och Ät David föddes Ànnu flera söner och döttrar.
14 Dessa Àro namnen pÄ de söner som föddes Ät honom i Jerusalem: Sammua, Sobab, Natan, Salomo,
15 Jibhar, Elisua, Nefeg, Jafia,
16 Elisama, Eljada och Elifelet.
17 Men nÀr filistéerna hörde att David hade blivit smord till konung över Israel, drogo de allasammans upp för att fÄnga David. NÀr David hörde detta, drog han ned till borgen.
18 Och sedan filistéerna hade kommit fram, spridde de sig i Refaimsdalen.
19 DÄ frÄgade David HERREN: »Skall jag draga upp mot filistéerna? Vill du dÄ giva dem i min hand?» HERREN svarade David: »Drag upp; ty jag skall giva filistéerna i din hand.
20 Och David kom till Baal-Perasim, och dÀr slog David dem. DÄ sade han: »HERREN har brutit ned mina fiender inför mig, likasom en vattenflod bryter ned.» DÀrav fick det stÀllet namnet Baal-Perasim.
21 De lÀmnade dÀr efter sig sina avgudabilder, och David och hans mÀn togo dessa med sig.
22 Men filistéerna drogo upp Ànnu en gÄng och spridde sig i Refaimsdalen.
23 NÀr David dÄ frÄgade HERREN, svarade han: »Du skall icke draga ditupp; du mÄ kringgÄ dem bakifrÄn, sÄ att du kommer över dem frÄn det hÄll dÀr bakatrÀden stÄ.
24 SÄ snart du sedan hör ljudet av steg i bakatrÀdens toppar, skynda dÄ raskt fram, ty dÄ har HERREN dragit ut framför dig till att slÄ filistéernas hÀr.»
25 David gjorde sÄsom HERREN hade bjudit honom; och han slog filistéerna och förföljde dem frÄn Geba Ànda fram emot Geser.