1 DÄ nu konungen satt i sitt hus, sedan HERREN hade lÄtit honom fÄ ro runt omkring för alla hans fiender,
2 sade han till profeten Natan: »Se, jag bor i ett hus av cedertrÀ, under det att Guds ark bor i ett tÀlt.
3 Natan sade till konungen: »VÀlan, gör allt vad du har i sinnet; ty HERREN Àr med dig.»
4 Men om natten kom HERRENS ord till Natan; han sade:
5 »GÄ och sÀg till min tjÀnare David: SÄ sÀger HERREN: Skulle du bygga mig ett hus att bo i?
6 Jag har ju icke bott i nÄgot hus, allt ifrÄn den dag dÄ jag förde Israels barn upp ur Egypten Ànda till denna dag, utan jag har flyttat omkring i ett tÀlt, i ett tabernakel.
7 Har jag dÄ nÄgonsin, varhelst jag flyttade omkring med alla Israels barn, talat och sagt sÄ till nÄgon enda av Israels stammar, som jag har förordnat till herde för mitt folk Israel: 'Varför haven I icke byggt mig ett hus av cedertrÀ?'
8 Och nu skall du sÀga sÄ till min tjÀnare David: SÄ sÀger HERREN Sebaot: FrÄn betesmarken, dÀr du följde fÄren, har jag hÀmtat dig, för att du skulle bliva en furste över mitt folk Israel.
9 Och jag har varit med dig pÄ alla dina vÀgar och utrotat alla dina fiender för dig. Och jag vill göra dig ett namn, sÄ stort som de störstes namn pÄ jorden.
10 Jag skall bereda en plats Ät mitt folk Israel och plantera det, sÄ att det fÄr bo kvar dÀr, utan att vidare bliva oroat. OrÀttfÀrdiga mÀnniskor skola icke mer förtrycka det, sÄsom fordom skedde,
11 och sÄsom det har varit allt ifrÄn den tid dÄ jag förordnade domare över mitt folk Israel; och jag skall lÄta dig fÄ ro för alla dina fiender. SÄ förkunnar nu HERREN för dig att HERREN skall uppbygga ett hus Ät dig.
12 NÀr din tid Àr ute och du vilar hos dina fÀder, skall jag efter dig upphöja den son som skall utgÄ ur ditt liv; och jag skall befÀsta hans konungadöme.
13 Han skall bygga ett hus Ät mitt namn, och jag skall befÀsta hans konungatron för evig tid.
14 Jag skall vara hans fader, och han skall vara min son, sÄ att jag visserligen, om han gör nÄgot illa, skall straffa honom med ris, sÄsom mÀnniskor plÀga tuktas, och med plÄgor, sÄdana som hemsöka mÀnniskors barn;
15 men min nÄd skall icke vika ifrÄn honom, sÄsom jag lÀt den vika ifrÄn Saul, vilken jag lÀt vika undan för dig.
16 Ditt hus och ditt konungadöme skola bliva bestÄndande inför dig till evig tid; ja, din tron skall vara befÀst för evig tid.»
17 Alldeles i överensstÀmmelse med dessa ord och med denna syn talade nu Natan till David.
18 DÄ gick konung David in och satte sig ned inför HERRENS ansikte och sade: »Vem Àr jag, Herre, HERRE, och vad Àr mitt hus, eftersom du har lÄtit mig komma hÀrtill?
19 Och detta har ÀndÄ synts dig vara för litet, Herre, HERRE; du har ock talat angÄende din tjÀnares hus om det som ligger lÄngt fram i tiden. och hÀrom har du talat pÄ mÀnniskosÀtt, Herre, HERRE!
20 Vad skall nu David vidare tala till dig? Du kÀnner ju din tjÀnare, Herre, HERRE.
21 För ditt ords skull och efter ditt hjÀrta har du gjort allt detta stora och förkunnat det för din tjÀnare.
22 DÀrför Àr du ock stor HERRE Gud, ty ingen Àr dig lik, och ingen Gud finnes utom dig, efter allt vad vi hava hört med vÄra öron.
23 Och var finnes pÄ jorden nÄgot enda folk likt ditt folk Israel, nÄgot folk som en Gud sjÀlv har gÄtt Ästad att förlossa Ät sig till ett folk, för att sÄ göra sig ett namn -- ja, för att göra dessa stora ting med eder och dessa fruktansvÀrda gÀrningar med ditt land, inför ditt folk, det som du förlossade Ät dig frÄn Egypten, frÄn hedningarna och deras gudar.
24 Och du har berett Ät dig ditt folk Israel, dig till ett folk för evig tid, och du, HERRE, har blivit deras Gud.
25 SÄ uppfyll nu, HERRE Gud, för evig tid vad du har talat om din tjÀnare och om hans hus; gör sÄsom du har talat.
26 DÄ skall ditt namn bliva stort till evig tid, sÄ att man skall sÀga: 'HERREN Sebaot Àr Gud över Israel.' Och sÄ skall din tjÀnare Davids hus bestÄ inför dig.
27 Ty du, HERRE Sebaot, Israels Gud, har uppenbarat för din tjÀnare och sagt: 'Jag vill bygga dig ett hus.' DÀrför har din tjÀnare fÄtt frimodighet att bedja till dig denna bön.
28 Och nu, Herre, HERRE, du Àr Gud, och dina ord Àro sanning; och du du har lovat din tjÀnare detta goda,
29 sÄ vÀrdes nu vÀlsigna din tjÀnares hus, sÄ att det förbliver evinnerligen inför dig. Ja, du, Herre, HERRE, har lovat det, och genom din vÀlsignelse skall din tjÀnares hus bliva vÀlsignat evinnerligen.»