1 Och David sade: »Finnes Ànnu nÄgon kvar av Sauls hus, mot vilken jag kan bevisa barmhÀrtighet för Jonatans skull?»
2 Nu hade Sauls hus haft en tjĂ€nare vid namn Siba; honom hĂ€mtade man till David. DĂ„ sade konungen till honom: »Ăr du Siba?» Han svarade: »Ja, din tjĂ€nare.»
3 Konungen frĂ„gade: »Finnes ingen kvar av Sauls hus, mot vilken jag kan bevisa barmhĂ€rtighet, sĂ„som Gud Ă€r barmhĂ€rtig?» Siba svarade konungen: »Ănnu finnes kvar en son till Jonatan, en som Ă€r ofĂ€rdig i fötterna.»
4 Konungen frÄgade honom »Var Àr han?» Siba svarade konungen: »Han Àr nu i Makirs, Ammiels sons, hus i Lo-Debar.»
5 DÄ sÀnde konung David och lÀt hÀmta honom frÄn Makirs, Ammiels sons, hus i Lo-Debar.
6 NÀr sÄ Mefiboset, Sauls son Jonatans son, kom in till David, föll han ned pÄ sitt ansikte och bugade sig. DÄ sade David: »Mefiboset!» Han svarade: »Ja, din tjÀnare hör.»
7 David sade till honom: »Frukta icke, ty jag vill bevisa barmhÀrtighet mot dig för din fader Jonatans skull, och jag vill giva dig allt din faders Sauls jordagods tillbaka, och du skall Àta vid mitt bord bestÀndigt.»
8 DÄ bugade han sig och sade: »Vad Àr jag, din tjÀnare, eftersom du vÀnder dig till en sÄdan död hund som jag Àr?»
9 DÀrefter tillkallade konungen Siba, Sauls tjÀnare, och sade till honom; »Allt som Saul och hela hans hus har Àgt giver jag Ät din herres son.
10 Och du med dina söner och dina tjÀnare skall bruka jorden Ät honom och inbÀrga skörden, för att din herres son mÄ hava bröd att Àta, dock skall Mefiboset, din herres son, bestÀndigt Àta vid mitt bord.» Siba hade nÀmligen femton söner och tjugu tjÀnare.
11 DÄ sade Siba till konungen: »Din tjÀnare skall i alla stycken göra sÄsom min herre konungen bjuder sin tjÀnare.» »Ja», svarade han, »Mefiboset skall Àta vid mitt bord, sÄsom vore han en av konungens söner.»
12 Mefiboset hade en liten son, som hette Mika. Och alla som bodde i Sibas hus blevo Mefibosets tjÀnare.
13 SjÀlv bodde Mefiboset i Jerusalem, eftersom han bestÀndigt skulle Àta vid konungens bord. Och han var halt pÄ bÄda fötterna.