1 Och jag sÄg en annan vÀldig Àngel komma ned frÄn himmelen. Han var klÀdd i en sky och hade regnbÄgen över sitt huvud, och hans ansikte var sÄsom solen, och hans ben voro sÄsom eldpelare;
2 och i sin hand hade han en öppen liten bokrulle. Och han satte sin högra fot pÄ havet och sin vÀnstra pÄ jorden.
3 Och han ropade med hög röst, sÄsom nÀr ett lejon ryter. Och nÀr han hade ropat, lÀto de sju tordönen höra sina röster.
4 Och sedan de sju tordönen hade talat, tÀnkte jag skriva, men jag fick dÄ höra en röst frÄn himmelen sÀga: »Göm sÄsom under insegel vad de sju tordönen hava talat, och skriv icke upp det.»
5 Och Àngeln, som jag sÄg stÄ pÄ havet och pÄ jorden, lyfte sin högra hand upp mot himmelen
6 och svor vid honom som lever i evigheternas evigheter, vid honom som har skapat himmelen och vad dÀri Àr, och jorden och vad dÀrpÄ Àr, och havet och vad dÀri Àr, och sade: »Ingen tid skall mer givas,
7 utan i de dagar, dÄ den sjunde Àngelns röst höres, nÀr det sker att han stöter i sin basun, dÄ Àr Guds hemliga rÄdslut fullbordat, i enlighet med det glada budskap som han har förkunnat för sina tjÀnare profeterna.»
8 Och den röst som jag hade hört frÄn himmelen hörde jag nu Äter tala till mig; den sade: »GÄ och tag den öppna bokrulle som Àngeln har i sin hand, han som stÄr pÄ havet och pÄ jorden.»
9 DÄ gick jag bort till Àngeln och bad honom att han skulle giva mig bokrullen. Och han sade till mig: »Tag den och Àt upp den; den skall vÄlla dig bitter plÄga i din buk, men i din mun skall den vara söt sÄsom honung.»
10 DÄ tog jag bokrullen ur Àngelns hand och Ät upp den; och den var i min mun söt sÄsom honung, men nÀr jag hade Àtit upp den, kÀnde jag bitter plÄga i min buk.
11 Och mig blev sagt: »Du mÄste Àn ytterligare profetera om mÄnga folk och folkslag och tungomÄl och konungar.