1 Och ett stort tecken visade sig i himmelen: dÀr syntes en kvinna, som hade solen till sin klÀdnad och mÄnen under sina fötter, och en krans av tolv stjÀrnor pÄ sitt huvud.
2 Hon var havande och ropade i barnsnöd och födslovÄnda.
3 Ănnu ett annat tecken visade sig i himmelen: dĂ€r syntes en stor röd drake, som hade sju huvuden och tio horn, och pĂ„ sina huvuden sju kronor.
4 Och hans stjÀrt drog med sig tredjedelen av himmelens stjÀrnor och kastade den ned pÄ jorden. Och draken stod framför kvinnan som skulle föda, ty han ville uppsluka hennes barn, nÀr hon hade fött det.
5 Och hon födde ett barn gossebarn, som en gÄng skall styra alla folk med jÀrnspira. Men hennes barn blev uppryckt till Gud och till hans tron;
6 Och kvinnan flydde ut i öknen, dÀr hon har en plats sig beredd av Gud, och dÀr hon skulle fÄ sitt uppehÀlle under ett tusen tvÄ hundra sextio dagar.
7 Och en strid uppstod i himmelen: Mikael och hans Ànglar gÄvo sig i strid med draken; och draken och hans Ànglar stridde mot dem,
8 men de förmÄdde intet mot dem, och i himmelen fanns nu icke mer nÄgon plats för dem.
9 Och den store draken, den gamle ormen, blev nedkastad, han som kallas DjÀvul och Satan, och som förvillar hela vÀrlden; han blev nedkastad till jorden, och hans Ànglar kastades ned jÀmte honom.
10 Och jag hörde en stark röst i himmelen sÀga: »Nu har frÀlsningen och makten och riket blivit vÄr Guds, och vÀldet hans Smordes; ty vÄra bröders Äklagare Àr nedkastad, han som dag och natt anklagade dem inför vÄr Gud.
11 De övervunno honom i kraft av Lammets blod och i kraft av sitt vittnesbörds ord: de Àlskade icke sÄ sitt liv, att de drogo sig undan döden.
12 GlÀdjens fördenskull, I himlar och I som bon i dem. Men ve dig, du jord, och dig, du hav! Ty djÀvulen har kommit ned till eder i stor vrede, eftersom han vet att den tid han har kvar Àr kort.»
13 Och nÀr draken sÄg att han var nedkastad pÄ jorden, förföljde han kvinnan, som hade fött gossebarnet.
14 Men Ät kvinnan gÄvos den stora örnens tvÄ vingar, för att hon skulle flyga ut i öknen till den plats dÀr hon skulle fÄ sitt uppehÀlle under en tid och tider och en halv tid, fjÀrran ifrÄn ormens Äsyn.
15 DÄ sprutade ormen ur sitt gap vatten efter kvinnan sÄsom en ström, för att strömmen skulle bortföra henne.
16 Men jorden kom kvinnan till hjÀlp; jorden öppnade sin mun och drack upp strömmen, som draken hade sprutat ut ur sitt gap.
17 Och draken vredgades Àn mer pÄ kvinnan och gick Ästad för att föra krig mot de övriga av hennes sÀd, mot dem som hÄlla Guds bud och hava Jesu vittnesbörd. Johannes' uppenbarelse, 13 Kapitlet De tvÄ vilddjuren.
18 Och han stÀllde sig pÄ sanden invid havet.